Ibland blir det inte som man tänkt sig

Kapamaryllis (Amaryllis Belladonna)

Crocosmiiflora (Höstlilja)

Förra höstens besök på Azorerna medförde inköp av lökar av en lilja som där växer vild. Instruktionen som medföljde var tydlig och beskrev tillvägagångssättet för att få denna ljuvliga växt att kunna blomma även här. Problemet är att de inte uppför sig som är skrivet. När inget tydligt hade inträffat som tydde på att de levde överhuvudtaget (trots ett sommarliv i växthuset) så lyfte jag av krukan och kan man tänka sig, de hade i alla fall fått rötter! OK, de får en chans till! Vad månde bliva?
Höstliljan till höger gjorde inte heller som vá tésakt, överlevde vintern efter att inte ha blommat, kom igen och blommar nu istället.
Tomaterna börjar bli röda och purjolöken kanske hinner bli så stor att det lönar sig att skörda. Ärtorna är i det närmaste uppätna och salladen har väl gjort sitt. Lite morötter finns kvar och gallras i takt med att de äts upp.
Tänk att så små frön kan bli stora tunga växter som nästan välter stöden som man trodde skulle räcka till! Tomaterna ska få lite bättre utrymme nästa år!

Nu är dom på G



Hinner dom bli färdiga? (Purjolök)

År 79 e. Kr.

Idag för 1933 år sedan begravdes Pompeji i aska och låg bortglömd i många år innan staden grävdes fram igen. En ögonblicksskildring, ett tidsdokument fanns gömt under askan och ger dagens turister en inblick i hur staden och dess människor kan ha levt. Som ett Atlantis, skillnaden är att Atlantis inte är funnet än? Man känner hysteriska vingslag när man vandrar på kullerstens-gatorna och tittar in på de vackert dekorerade väggarnas färger och mosaikbelagda golv. En oförglömlig upplevelse. En billigare alternativ upplevelse är att läsa Robert Harris Pompeji. Jag kan säga att jag nästan sträckläste den, så spännande var den. Trots att man vet "hur det går" (eller kanske just därför) växer spänningen olidligt. I romanform skildras hur ingenjören Marcus Attilius upptäcker tecken på att akvedukten som förser nio städer med vatten verkar ha blivit skadad och han ger sig ut för att ta reda på vad som händer. Mäniskorna och miljöerna beskrivs så levande att man känner sig förflyttad dit. Katastrofer av olika slag drabbar jorden på olika sätt men ett sätt att bearbeta ev. rädsla är att ge sig i kast med den. På ett eller annat sätt.

Telia och Underverket

Hur otroligt det än kan låta så har vi ÄNTLIGEN fått Telia att förstå att det är kabelfel som orsakat"knaster, skrap och brus" (kod 55 i manualen vill jag minnas) på  vårt fasta telefonnummer. Så klar som linjen är nu har den inte varit sen, ja, jag vet inte hur länge sedan. Grannen har klagat på samma problem. Vi har gett upp många ggr och tagit till mobilen istället. Tack Telia för att ni äntligen har rett ut problemet. För denna gång..
 

Ösregn och fläderglass

Ebbas fläderglass

Medan regnet vräkte ner utanför fönstren så gav jag mig i kast med ett litet projekt. En god granne förärade oss tidigare i sommar en bunt fläderblommor. Noga räknat 40 st. Ett idogt sökande på internet hjälpte mig att hitta recept på flädersaft medan blommorna låg i tryggt förvar i frysen. Målet var att göra glass men man måste ju ta vägen över saftstadiet först. (Saften blev jättegod.) Glass finns att köpa, ja visst. Men den hemgjorda går minsann inte av för hackor. Ny sökning på nämnda glass ledde till ett jättebra recept. Innehållet är bara vanliga naturliga råvaror och om den färdiga glassen kommer att smaka som "smeten" innan den frusit färdigt så kommer den att vara helt ljuvlig. Inget för äggallergiker trist nog men då finns Hello Kitty-glass. Den är också jättegod!
Tack Ebba förresten för det goda receptet!

Augustilugnet

Augusti är en fantastisk månad. Glömt är jäktet och stresset att förberedna sig för sommaren då allt ska hinnas med. Makens "semester" i Bohuslän hos goda vänner resulterade i en gåva i form av en vinranka och ett "spällingaträd" som planterats enligt konstens alla regler. Vinrankan får övervintra i växthuset medan vi funderar på var det ska få bo nästa år. En härdig sort enligt givaren men var finns klimatet för en utomhusvinranka i Nordtorp?

Ladusvalorna gör sina sista race innan den stora flytten till Afrika tar sin början. Tänk att dom kanske är uppfödda i vår gamla lagård? Vi önskar dem Gute Reise och välkomna tillbaka nästa vår! En tur i svamskogen resulterade i en härlig gryta som uppskattades av såväl folk som husdjur. Vår gamla Nisse (i salig åminnelse) älskade denna gryta och åt både kött och svamp. Dagens katter blev saliga bara av att känna lukten av tillagningen. Augusti är en härlig månad.

Ladusvalor på tråd

Ladusvalor





"Spällingaträd"



Till Mathilda

Mahtilda Samuelsson under linden med ett av sina barnbarn

Idag är det farmors födelsedag. Hon föddes 1871 och slutade sin vandring i april 1956. Länge tvistades det om huruvida hon föddes den 20 eller den 18. I kyrkbokföringen står det att hon döptes den 20 i Sandhults kyrka och vägen från Arås från andra sidan Viaredssjön var lång men med häst och vagn gick det att färdas fortare än att gå.



"Till dem, som gjort min 75-årsdag till ett ålderns solskensminne, vill jag frambära mitt hjärtliga tack"

Tack för dina goda ingefärskarameller och de där platta vita med mintsmak och julduken som du påbörjade för att jag skulle göra den färdig. Tack även för din öppna dörr med inbjudan att komma in och bli tröstad när något hänt som framkallade gråt.

Modeord

Inte särskilt tranparent (isblommor)

Ett nytt modeord florerar i media: "transparant" (stavas eg. transparent). Centerns nya Maud använder det ofta och en hel del andra munväder likaså. Jag ville dra mitt strå till stacken så därför kom jag äntligen till skott och tvättade fönstren idag. Om jag blev mer transparent av det vet jag inte, i alla fall inte mer parant än tidigare men fönstren blev fantastiskt fina och man kan se in och ut precis som det borde vara även i politiska sammanhang. Något som har förlorat på att vara transparent är Västtrafiks busskurer. De slås sönder av illbattingar som inte har nåt bättre för sig. Det vore billigare för skattebetalarna om man bytte tillbaka till stenkurerna som fanns förr. Då blir de visserligen inte transparenta men de skulle hålla bättre.

För gammal å´för dum?

Måla istället vet ja....

Så var då semestern slut för denna gång. Sena kvällar byts mot tidiga mornar. Inget sent TV-tittande för min del.  Alltför länge har inspelning av intressanta TV-program varit ett oöverstigligt hinder. Inte tekniskt sett men av känslan av att "det var så mycket enklare förr på den gamla goda VHS-tiden". Sönerna ruskar på huvudet åt oss (maken inkluderad) och tycker att vi är konstiga som inte kan ordna en så enkel sak. Även om det inte inträffar så ofta så kan det ibland hända att något man vill se sänds vid ett tillfälle när man inte kan av andra skäl. Filmer i 4:an tex som avbryts av oäääändligt massa löjlig reklam + ett längre nyhetspass är inget att ens tänka på. Jag tog tjuren vid hornen, greppade manualen och LYCKADES programmera in Wallander. Bra att se lite tidigare en annan kväll, tänkte jag. Problemet var bara sladdarna som av åskrisk (vi bor ju på landet) är kopplade på ett sätt som gör att strömmen bryts helt när TV:n stängs av. Jädrar också.......

Svampglädje

Lycka kan vara att nån gång hinna först och dessutom upptäcka att man fortfarande har ett ställe som ingen annan hittat till.

Stôlleprov

Idag är det jag, Yambo som skriver för Matte orkar inte. Husse och Matte har slagit av det gröna på den stora vallen som kom hit när vi flyttade in på Gammelgården. Matte lämnade en liten bit för att spara vallmoblommorna men jag tror hon bara ville lämna lite för mig att smyga i. Det är jag som syns lite grand i mitten av bilden. En och annan stek har jag hittat här minsann. /Y

Sista semesterveckan

Man lärde sig som barn att kunna aktivera sig även om det regnade. Vi hade aldrig tråkigt på grund av vädret. Alltid fanns det något att hitta på. Bra att kunna även i vuxen ålder även om det kan innebära att man har svårt för att göra ingenting. Idag bakade jag, igår spelade maken och jag gitarr och dragspel med Backabogänget. Inte för att jag kunde mer än en bråkdel men ändå.


Dörren är klar

Veden har fått  regnkläder

Rudbeckia och chokladblomma



Kaprifolen blommar

Chokladblomma




Ute blommar "chokladblomman" och "televerksblommorna" (ringblommor) har äntligen slagit ut. Regnet med vidhängande översvämningar i Borås har för tillfället tagit en paus.

Överraskningar

Ingen reklam!

Gårdagen resulterade i att hyllan i tvättstugan äntligen kom på plats. Stöd var inhandlade och som den trogne återanvändaren jag är så fixades själva hyllorna till av sedan länge avdankade skåpshyllor som framlevt sina modiga 35 år på "rännet". Man tager vad man haver, som Kajsa Warg förmodligen aldrig sa. Maken som händigt hanterar den elektriska sågen fick uppdraget att såga till med rätt mått. Något av det som i 2 år stått på golvet fick nu komma upp på högre höjder. Bra blev det!

Crocosmia x crocosmiiflora Montbretia – höstlilja

Den här dagen såg ut att bjuda på lite sol och eftersom rabatterna växer frodigt i regn, liksom ogräset, så var det dags med en insats. Lisa för själen men en plåga för knäna. När jag passerade Höstliljorna som planterades förra året men aldrig gav några blommor fick jag en överraskning. (Enligt instruktionsboken skall lökarna tas upp på hösten eftersom de inte lär klara vintern vilket jag inte brydde mig om eftersom de ändå inte blommade). Där kom de! Smala blomställningar som knappt syntes men lovade gott minsann! Så kan det bli ibland. Rudbeckian är på gång liksom höstanemonerna. Läste nånstans att höstanemoner var svårodlade men att de gärna spred sig om de trivdes. Och det hade de.
Ett stilla liv i en pensionärslägenhet lär inte vara något för mig, det är klart. Men som några av våra bekantingar i 65-70-årsåldern säger som startar nya projekt hela tiden: Det beror på vad man ska använda Livet till. Kloka ord.