Som att röja ut en gammal vävstol...

Urklipp som prydde min vävstol
som jag köpte av Gun Scherdin i Rångedala

När vintern släppt sitt grepp om oss, tillika djur och hus så kan man få lust att starta nya projekt. Vissa projekt är gamla som man har släppt beroende på olika orsaker som hälsa, tid, lust eller kraft. En okulärbesiktning gav vid handen att Den gamla vävstolen från förr, i fullt funktionsdugligt skick förtjänade ett bättre öde än att bara stå nedpackad. Vissa sonderingar tidigare gav indikationer på att: Sånt vill ingen ha. Du får inget för den. Den är bara värd träet att elda med osv. Ett gammalt foto på vävstolen när den strålade i all sin glans (i funktion) lades ut på Blocket tillsamman med en kort beskrivning. Tro det eller ej men svar kom inom 24timmar. En herre i medelålder(?) ville köpa den, han vävde dräll och hade stora planer på att väva ett möbeltyg. Han letade därför efter en lagom stor (liten) väv som skulle passa. Mina gamla mattrasor tog han också med (ifall han fick lust att väva mattor) och betalade dessutom lite extra. Säljare och köpare var båda nöjda, vävstolen fick ett nytt liv och utsläppsrätterna betalades med återanvändning. Tänk så bra det är med Blocket och Tradera mm.
 

Så liten plats en människa tar på jorden...

...mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnat efter sig, en hel värld kan inte fylla det.
Den 24 januari 2012 skrev jag om Nils Horner  med anledning av vissa gemensamma nämnare. Ingen kunde väl då ana vad som senare hände. Många utlandskorrespondenter lever ett farligt liv i sin strävan att förmedla världen utanför till oss här hemma och trots alla riskbedömningar går de inte helt säkra. Vi kommer att sakna hans röst trots att vi inte var personligt bekanta med honom. Hans vänliga och sympatiska framtoning öppnade dörrar till vanliga enkla människors liv och öden.
Enl. BT idag kommer han att gravsättas i Borås.