Vintertid igen

Eftersom jag inte är vän med ombyte av klockan på våren så borde det vara dess bättre på hösten när man "får tillbaka" den där timmen. Men så är det inte! Minns att sista åren varit likadana. Det är som om den förlorade timmen i våras (känns som i vintras!) ackumulerat och dagens trötthet beror på uppskjutet sömnbehov. Förmodligen beror det på sista veckornas intensiva verksamheter tillika med bortträngd förkylning och makens yrsel. Med andra ord, idag har jag inte gjort nåt vettigt alls. Endast accepterat halsriv och snuva. Varför skulle jag klara mig när alla andra åker dit? Brasa i spisen, vila i gungstolen och lyssnande till Nisse Munchs tolkande av Dan Andersson. Som bäddat för melankoli en gråmulen småregnig söndag i nästan-november. Makens yrselövningar gör honom ännu mer yr men är tydligen det enda som hjälper. Trots veckornas elände känner han sig något bättre men orkar inte riktigt med vardagens göromål. Bloggen får vänta. Trots allt vet vi att hösten och vintern går över så småningom även om det verkar mörkt för tillfället (!). Ser man bakåt så var det sol och sommar för bara 3 månader sedan. Varför gå i lera och sörja när man kan gå på isen och ha det glatt?

Jean Michel Jarre, Hovet Stockholm 25 okt 2011

Som tidigare nämnts så var Stockholmsbesöket intensivt. Anledning till resan var från början konserten med Jean Michel Jarre men innefattade en hel del annat. Har man en stor del av närmsta släkten där så blir det därefter. Här kommer i alla fall några smakprov från evenemanget. En hel del från OXYGENE. Hade det varit utomhus så skulle säkert fyrverkerier tillkommit. Vi nöjde oss med laser och teaterdimmor. Nästan fullsatt och hög medelålder. Inte många under 18 och kanske inte många över 70. Men 1948 var en bra och kreativ årgång. Därav resultatet:

:

Hemma igen

Från lördag 22 till onsdag idag har vi besökt storstaden för att: träffa son med familj, träffa syster med familj OCH njuta av Jean-Michel Jarres konsert på Hovet igår. En häftig upplevelse! Återkommer med fimsnuttar från konserten!

Var dag har nog av sin egen plåga

Nu har vansinnet slagit till igen. Några oskyldiga lantbrukare har fått sätta livet till för att någon/några är i desperat behov av pengar. Är det missbrukares förstörda hjärnor som tänker ut sånt? Jag tänker ibland på far och de risker han tog då han hade flera jobb för försörjningens skull. Han hade gården med djur, mjölkning, plöjning, harvning, sådd och skörd mm. Dessutom ved som skulle hem och torka, klyvas, sågas, in i vedbon och ut igen för att hålla uppvärmningskostnaderna nere (även då). Man brukar säga att veden värmer 5-6 ggr om man räknar med hanteringen. Han var dessutom nattvakt i många år på 60-talet. Det innebar resa med moped in till Borås eller Viskafors i ur och skur sommar som vinter. Ensam promenad genom nattomma fabriker med en jätteknippa nycklar som skulle dras på varje ställe som bevis på att/när man varit där. Enda skyddet var en batong som skulle användas i nödvärn om man blev överfallen. Det hände några ggr att han kom på några inbrottsförsök så att han kunde varna polisen. Hur han bar sig åt vet jag inte men detta var ju långt före mobiltelefonens tid. Han arbetade i skift dvs varannan vecka för- och varannan vecka eftermiddag. Dessutom jordbruket "vid lediga stunder". Han försökte nog ta vara på den sömn som bjöds, i alla fall kunde han säga att "jag tar 5 min-en halvtimme". Men så lätt var det inte. Hur som helst utsatte han sig för fara hela livet genom de arbeten han hade. Jag minns särskilt en gång när han kom springande in från lagårn med kepsen tryckt över huvudet. Slåtterkniven hade ramlat ner i huvudet på honom och han sprang för att hinna in innan han svimmade. Sen satt han på verandan medan han väntade på ambulansen för att "inte bloa ner".
Han var dessutom "uppfinnare". Han använde de problem som uppstod till att finna ut något som kunde underlätta. Kanske därför han råkade ut för mycket? Kapsågen var inte mycket att göra åt. Så tog den en fingertopp också.
Livet är en prövning. Kroppen en boning för själen och ett verktyg för att uträtta det som vi har i vår livsplan. Som tur är vet man inte på förhand vad man ska gå igenom.

Stöd forskningen!

Återigen har en kvinna i min närhet fått beskedet vid en vanlig mammografi att "det finns något" som ska kontrolleras ytterligare. Åter har det lett till snabb operation. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att gå på undersökning när man kallas och lika viktigt att försöka känna efter själv i förebyggande syfte. Som tur är har forskningen tack vare goda givare gått framåt och ett besked behöver inte innebära en för tidig död. Detsamma gäller män. Var uppmärksam på det som inte verkar stå rätt till och sök hjälp i tid. Stöd gärna Cancerfonden 90 1951-4. Det kan rädda flera liv.

Vart är vi på väg?

Nej, det handlar inte om en känd tävlig i TV utan en stilla undran inför olika intryck jag får i mitt liv. Borås Tidning har haft reportage om oron över den allt minskade handeln i city liksom i Knallerian. Allt fler affärer gapar tomma och många får ett kort liv innan de tvingas stänga igen. Brist på kunder naturligtvis. En som inte lider brist på kunder är: läs och häpna; ett nagelförlängningsföretag! Det är bara att gratulera men hur kommer det sig att kunder (läs unga damer) prioriterar att få lyxiga långa naglar? Är det inte dessutom obekvämt att ha långa vassa naglar som har kostat pengar att få dit? Finns det inte längre nagelklippare att köpa?
Ett annat fenomen som hänt mig: "tänk på en viol och måla hur ni minns den", sa målarfröken. "Jag vet inte hur den ser ut", sa en av de yngre eleverna. "Vi får inte lära oss det i skolan." (?)
Nu är det höst men hade det varit sommar så hade jag gått ut och beundrat violerna och kanske rensat lite ogräs om det behövdes. Sen hade jag gått in, tvättat händerna, borstat lite med nagelborsten (lätt att få jord under naglarna även med trädgårdshandskar). Hade dom varit lite för långa så hade jag förmodligen klippt och filat lite också.
Vad maken beträffar så är han fortfarande otroligt trött, illamående och yr. Dagens besök på Vårdcentralen gav inte så mycket heller. Det är bara att ha tålamod och lita till att sånt här kan ta tid.

Även jag...

...har fått en släng av sjukeländet. Men jag valde kortvarianten: trött fredagskväll, esberitox...feber lördag..sov flera timmar mitt på dan..esberitox..snytningar...ont i halsen...halstabletter...på väg tillbaka idag...esberitox. Jag har uttryckligen förbjudit kroppen att bli sjuk. Här kör vi slut på en i taget.
Försökte nyss att ladda ner en ny rington till mobilen som omväxling. När man inte orkar annat så får det bli lite lätt tidsfördriv. Maken och jag har samma signal (gammaldags rington) och vissa problem uppstår när det ringer. Ringde sonen d.y. och bad om lite hjälp. "Det får vi ta en annan gång" blev svaret när han hörde min fråga (han var upptagen med lite annat) så jag förstod att det inte var så enkelt. För den yngre generationen är det inte svårt men har man varit med ifrån 40-talet så har det kanske sina svårigheter. Är det nödvändigt med ny signal? Nej. Desssutom finns det andra att välja på i mobilen. Men jag vill ha en musiksnutt av någon favoritmusik. Och gratis ska det vá. Tänk vilka problem våra far-och morföräldrar slapp ifrån. Men dom hade väl andra istället, kanske av viktigare art.
Förresten, varför inte lite blåst och vågskvalp...? Film från Madeira december 2010.

Skeppsklockan har mönstrat av

Vi har i 40 år haft en skeppsklocka på väggen i köket. Den slog "glas" och man visste precis vad de olika slagen betydde. Så småningom blev den väl trött och eftersom vi så gärna ville ha den kvar så besökte vi urmakaren vid otaliga tillfällen. Innehavaren av Jälmers Ur i Borås hukade sig bakom disken så fort jag visade mig. Han provade med att byta ut urverket mot ett batteridrivet vars slag knappt hördes och maken var missnöjd med den nya tekniken. Pengar kostade det varje gång. Nu har skeppsklockan stått still i flera år (den gick rätt 2 ggr/dygn) och det krävdes en insats. I helgen som gick fann jag "på nätet",( var annars?) en väggklocka i samma storlek som den förra (hålen i väggen måste ju döljas) och som är RC (radio controlled). Dvs den går alltid rätt, styrd från Tjottahejti nånstans. Den damp ner i brevlådan redan igår (!) och sattes upp efter att den gamla motvilligt lät sig nedtagas. Skruvarna satt som berget men till sist gav dom efter. Tänk vad man kan fästa sig vid en klocka?

Vändningen?

Nu verkar den ha inträffat. Vändningen från botten och uppåt. Jag talar förstås om makens eländiga tillstånd. Det ser ut som om medicinen har hjälpt. Han har nu avancerat från sängen till matbordet till sängen och därefter till kvällens Trav i TV. Men det tog på krafterna, det fick bli en vila på halva sträckan. Förhoppningsvis håller det i sig. Enligt vanligtvis vällunderrättade källor så finns denna typ av elände att finna även i vår huvudstad. Kom det från ventilationen på hotellrummet eller via medpassagerare på planet? Ingen idé att utreda men visst kan smittor spridas snabbt i vår globala tillvaro. Vi får vara tacksamma så länge antibiotika biter men även det verkar vara på upphällningen. Vad tar vi till då?

Snabbare hjälp

Maken blir allt sämre, hostar så huset skakar och rosslar som en gammal valross. Gårdagens besök på den närliggande Vårdcentralen ledde ingen vart. Det fick bli till att ringa 1177 och komma snabbt till Akutvårdcentralen i Borås. En vänlig och effektiv läkare skrev ut antibiotika och stark hostmedicin. Nu är det bara att hoppas att vi stoppade en eventuell lunginflammation i tid.

Lite mörker och lite ljus..

..precis som livet är. Maken ligger till sängs med feber, hosta, illamående och en fruktansvärd yrsel. Förra veckan  blev det ytterligare en elkonvertering. Han fördriver tiden så gott han orkar med att lyssna till en talskiva. Ett bra sätt när man inte varken orkar ligga eller vara uppe.
Annars har helgen kännts som att snön är på väg. (Jag hoppas jag har fel). Utemöblerna har ställts in och trädgården får nu vila tills våren kommer tillbaka. (Synd att inte även sommartiden ställs in.)
En ljuspunkt mötte oss i alla fall i går. På den omtalade infiltrationsvallen blommar nu vallmo och blåklint! Jag slängde ut lite blomsterfrön tidigt i våras i hopp om att det skulle bli lite vackrare utsikt men inget hände. Inte förrän nu! Stackare, de kommer snart att frysa ner men är välkomna igen! Gårdagens sol har förbytts i kyla och blåst. Det blir till att elda i spisen.

Vallmo och blåklint i oktober

Det enda frö som tog sig av 100!

Gandi jagar

Blir det sommar igen?

Höjdpunkten på Azorerna!

Vid besöket på Azorerna upptäckte vi att man kunde övervara "Middag och hästshow på Quinta Pico da Cruz" vilket vi också gjorde. Det blev en magisk kväll! Familjen Suarez (osäker om stavning) som ägde gården hade ett brinnande intresse för hästar och då speciellt rasen Lusitano från vilken f ö lippizanerhästar även härstammar. Vi fick göra besök i stallet och njuta av dessa underbart vackra djur som med upphöjt lugn betraktade besökarna. Därefter avnjöts en härlig fondue-buffé med det bästa av närodlat. Givetvis serverades vin obegränsat. Vi var ordentligt uppvärmda när till sist fönstren öppnades, ljuset släcktes ner och sönerna i familjen red dressyr på gårdsplanen utanför i skenet av facklor och strålkastare. Jag ber om ursäkt för den dåliga filmningen som skedde med min mobil. Vanlig kamera fungerade nämligen inte pga mörkret. Men man får ändå en liten inblick av det synnerligen välkomponerade programmet. Ryttarna var ett med hästarna och vi var hänförda över det vackra som vi fick ta del av. Se även broschyren längre ner som visar familjens emblem som hästarna är märkta med. En kväll utöver det vanliga, väl värt ett besök!

Hösten är här

Ingen som blir förvånad? Den kommer lika säkert varje år precis som vinter, vår och sommar. Nu är det snart dags att ta fram "väckningslampan". Den startar med ett milt ljus som stiger i intensitet en halvtimma innan väckarklockan ringer. Samtidigt som "det börjar dagas" kvittrar fåglar. Man kan bli lite trött på kvittret men enda alternativet är ett blippande ljud och det är inte bättre. Vitsen är att långsamt väcka kroppen inför det oundvikliga: uppstigning, utsläpp av katt, frukost, utfordring av kattmat, dusch, påklädning, ihopsamling av det nödvändiga, letning av bilnyckel, utgång och resa till arbetet inkl sittande i kö om man kommer "fel" tid. De otaliga vägreparationerna in till och i Borås för tillfället är inte att leka med. Möjligen att betrakta som ett sätt att skapa arbete i kristider vilket kanske är bra men varför hålla på överallt samtidigt? Hämtade maken på lasarettet i em och tänkte: hur kommer ambulanserna fram om det är bråttom? Det tänkte nog inte Gatukontoret på.

Första brasan....

....för säsongen tändes ikväll. Maken mår inte så bra och tänkte kanske att han mår bättre om han får lite extra värme. Inte för att kylan kommit ännu men det är en viss skillnad på 25 gr på Azorerna och 12 gr här hemma. Men vackert är det med alla färger i naturen. För att stilla nyfikenheten vad gäller bilder så kommer några här. Resten kommer när maken orkat med Picasa-albumet eller vad det heter. Håll till godo!

Ett himla kattrakande

Jag lovade mera från Azorerna och visst ska det bli. Men när vi kom hem skulle det åkas till Eriksberg (Bokenäs) för en nostalgitripp med Eriksbergsgänget. Trevligt som alltid men katterna fick bli kvar på Kattpensionatet extra länge. Glädjen blev stor när vi, något försenade, äntligen dök upp. Gandi blir glad och jamar glatt medan Yambo smiter ut genom kattluckan och lite sur vill bli hämtad den vägen. De är som barn och hela hemmanet ska inspekteras noga vid hemkomsten.
Allt gott och Guds Fred!