Snickarglädje och kraftlöshet

Hela hösten har maken och jag snickrat på min blivande ateljé. Eftersom vi båda passerat bästföredatum så att säga så blir det korta men intensiva pass när det ska göras. En viss vana gör att det löper ganska smidigt men smärre missöden går inte att undvika. När tröttheten tar över så är det lätt att nästa trilla ihop eller snava på nån sladd som ligger i vägen. Nåväl, vårt terapiarbete har ingen deadline, den skapar vi själva men tanken var att det skulle vara färdigt under 2014. Våra välvilliga hjälpare ser till att vi inte skadar oss allvarligt och breder ut sina vingar lite då och då. Vi har inte fått fnatt, även om den klentrogne misstänker det utan vi är helt övertygade om att änglavakt existerar. Det känns tryggt men de hindrar oss inte att genomleva de erfarenheter som vi måste gå igenom för att bli hela som människor. För det är ju så, det vi inte fixar i detta livet får vi komma tillbaka och göra om i nästa liv. Snickeri ska vi nog inte behöva öva på mer, det finns nog annat på agendan. Men fint blir det. Ser fram mot nästa vernissage frampå vårkanten då alla är välkomna.

Så var det dags...

Nu kan man gå in och rösta på Årets Miljöhjälte 2014 i Borås. Vill Du rösta på mig?
Rösta På Eva-Karin genom att gå in på http://reward.borasem.se/ eller
sms:a ”reward eva-karin” till 72 456. (Kostnad ev. trafikavgift). Tack för Din röst!

Lyckan kommer...

Här har jag inte varit inne sedan i början av juni. Annat har kommit emellan som man säger. Sommaren medförde dessutom inga långa stunder vid datorn. Värmen var härlig men inte på andra våning med värme både från dator och sol. Nog om det. Här kommer nu nya sånger från andra våningen.
Jag blev uppringd förra veckan av en dam som presenterade sig som reklamansvarig på Borås Energi & Miljö. Någon gång i våras hade jag mest på skoj fyllt i ett formulär om hur miljömedveten jag var. Jag fick dessutom skriva ner allt jag gjorde för att spara på miljön. Eftersom jag aldrig slänger nåt i onödan eller i alla fall ofta ser ett nytt användningsområde för mig själv eller någon annan så var det tämligen enkelt att fylla i. Sen glömde jag bort det hela. Tills då förra veckan när jag fick det där samtalet. Jo, jag var en av 6 personer som tydligen var särskilt intressanta och som genererade till en sista uttagning att bli Årets Miljöhjälte i Borås. Så det kan bli. Jag känner mig oerhört hedrad och kommer med maken att den 19 september bli inbjuden för att övervara Miljögalan. Kanske skulle man köpa en lott också...man vet ju aldrig hur länge Lyckan varar.

Nationaldagsfirande 2014

Drygt 60 personer trängdes i Hembygdsstugan för att fira Nationaldag. Kaffe med dopp gick åt som smör i det solsken som lyste med sin frånvaro. Regnet strilade utanför men det var det ingen som tog notis om. Tal till nationen hölls av ordföranden, nationalsång sjöngs, Backabogänget spelade och alla hade lika trevligt som vanligt.

 

Medan gräset växte...

...så låg jag sjuk i hög feber. Även denna morgon vaknade jag blöt av svett och hade omväxlande under natten bytt nattlinne flera gånger. Ska detta elände aldrig ta slut? 38 gr igår kväll, Ipren vid läggdags och det skulle ju ur kroppen till sist. Jag har lovat mig själv att låta vaccinera mig till hösten mot influensa och även lunginflammation för säkerhets skull. Visserligen har jag börjat döstädning för länge sen men man vill ju vara med ett tag till. I trädgården hade allt exploderat och skulle det inte liknas vid en "gårdsskam" så krävdes extra krafter. Termometern visade 36 i morse, sagt och gjort, i med en Ipren och ut och jobba. Gårdagen hade ju medfört inköp av en hammock som skulle monteras och den som någon gång gjort det vet att det tar tid. Vi fixade det men var helt slut efteråt (kanske därav febern?). Idag provkördes den nyinköpta batterigående (Bäst i test) grästrimmern men det är tur att man behärskar trädgårdssax tillika lie för de kräver ingen uppladdning. Halvmessyrer är ingen hit men jag orkade inte mer. Maken försakade Travet för att fixa middagen när jag upptäckte att kl. var 17.00 och jag fortfarande inte var "färdig" med det jag hade föresatt mig. Jag erkänner att jag är en tidsoptimist. Maken brukar säga att den dan jag ska begravas så kommer jag inspringande efter kistan och säger att: vänta...jag ska bara...Men vi hann i alla fall plantera på familjegraven före Mors Dag!

Ett steg fram och tre tillbaka

Nu har jag legat sjuk i influensa i 9 dar och febern hoppar upp och ner. Ibland tror jag att den ger sig men det är bara önsketänkande.  Hostan har iallafall gett sig efter hjälp från grannens sparade hostmedicin och senare uttag av egen stark hostmedicin från apoteket. Under dessa dagar har jag plöjt igenom "Soldat med brutet gevär" av Wilhelm Moberg. En högst intressant läsning där man känner en viss samhörighet med soldatsonen Valter Svärd. Han vägrade bli soldat,  får Spanska sjukan men överlever och beskrivningen av hans feberyrande stämmer med min egen situation även om det är en annan influensa jag har. Jag ska inte klaga,  jag får inget sjukavdrag och jag har hela världen i min surfplatta med mig i sängen. Teknikens under går framåt men kroppastollen är densamma nu som då.  Kanske sjukdomen bara är en övning i tålamod?

Livet går upp och ner

Lördagens goda väder gjorde att allt som inte såtts/planterats tidigare äntligen kom på plats. Inte för brödfödan men för glädjen att se det växa. Potatis (9 st) ska förhoppningsvis minst femdubblas, ärtor flera sorter, luktärt mm liksom rödbetor som maken är bra på att koka in till vinterförrådet. Det är tur att de inte växer för snabbt utan att han hinner friskna till. Lunginflammation har drabbat den stackarn, febern rusar upp och ner och Snabbakuten vid Södra torget fick ta tag i det problem som inte den vanliga vårdcentralen ville åtgärda i fredags. Måtte hjärtflimret hålla sig borta den här gången. Vi tar en dag i sänder.

Sommaren nalkas?

Nja, än så länge är det väl vår att döma av växtligheten. De rara sipporna blommar i rabatten där mullvaden huserar. Det får man försöka leva med tydligen. Kampen är något ojämn. Det finns värre krig i världen.

Visst saknar man korna?

Det växer när ljuset och värmen kommer

Välkommen

 

Snart har vi allt inpå knutarna

Äntligen blev det klart vem som etablerar sig på den sista lediga ytan i Lundaskog mellan Plantagen och Arken Zoo. Systembolaget kommer att öppna landets första drive-through-butik. Så bra att slippa köra till Borås eller Bollebygd för att få tag i ett gott vin till räkorna. Körslingan kommer att gå runt alla butikerna och luckan blir på baksidan. Man kan naturligtvis handla även med ingång på "framsidan"

. Så himla bra.

Som att röja ut en gammal vävstol...

Urklipp som prydde min vävstol
som jag köpte av Gun Scherdin i Rångedala

När vintern släppt sitt grepp om oss, tillika djur och hus så kan man få lust att starta nya projekt. Vissa projekt är gamla som man har släppt beroende på olika orsaker som hälsa, tid, lust eller kraft. En okulärbesiktning gav vid handen att Den gamla vävstolen från förr, i fullt funktionsdugligt skick förtjänade ett bättre öde än att bara stå nedpackad. Vissa sonderingar tidigare gav indikationer på att: Sånt vill ingen ha. Du får inget för den. Den är bara värd träet att elda med osv. Ett gammalt foto på vävstolen när den strålade i all sin glans (i funktion) lades ut på Blocket tillsamman med en kort beskrivning. Tro det eller ej men svar kom inom 24timmar. En herre i medelålder(?) ville köpa den, han vävde dräll och hade stora planer på att väva ett möbeltyg. Han letade därför efter en lagom stor (liten) väv som skulle passa. Mina gamla mattrasor tog han också med (ifall han fick lust att väva mattor) och betalade dessutom lite extra. Säljare och köpare var båda nöjda, vävstolen fick ett nytt liv och utsläppsrätterna betalades med återanvändning. Tänk så bra det är med Blocket och Tradera mm.
 

Så liten plats en människa tar på jorden...

...mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnat efter sig, en hel värld kan inte fylla det.
Den 24 januari 2012 skrev jag om Nils Horner  med anledning av vissa gemensamma nämnare. Ingen kunde väl då ana vad som senare hände. Många utlandskorrespondenter lever ett farligt liv i sin strävan att förmedla världen utanför till oss här hemma och trots alla riskbedömningar går de inte helt säkra. Vi kommer att sakna hans röst trots att vi inte var personligt bekanta med honom. Hans vänliga och sympatiska framtoning öppnade dörrar till vanliga enkla människors liv och öden.
Enl. BT idag kommer han att gravsättas i Borås.

Hjärtedag och frösådd

Idag tyckte jag det passade bra att börja så frön inför den efterlängtade odlingssäsongen. Det handlar om att förgro inomhus förstås. Den snöfattiga vintern är ännu inte slut och medan våren väntar har mullvadarna fest i gräsmattan. Ilandsproblem visserligen men trist i alla fall. Ute är det glashalt men det hindrar inte mullvadarna som ju mest håller till under jord.
Under jord har även små frön hamnat idag och det är alltid lika roligt varje gång man ser att/om det börjar spira. Det ska förhoppningsvis bli tomater, gurka, dahlior, tagetes, höstvädd mm och en ny sort som blev årets perenn 2014, vårälväxing. Svårt att säga men enligt Impecta fröhandel "en skir tuffing med distinkta små, först vita, sen svartvioletta blomax." Jag är såld på perenner, har massor på gång utomhus i krukor precis som "proffsen" och framtiden får utvisa om det blev en flopp eller ej. Bättre att lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge!

Snart kommer dom...förra årets nyetablering

 

Bojans blogg, en uppfriskande medmänniskas tankar

Det populära TV-programmet "Fråga Doktorn" hade senast en vital gäst vid namn Dagny Carlsson. Hon var en dam i 100+åldern och bloggade och hennes tankar och reflektioner är underbara att ta del av. Kan verkligen rekommenderas! Längre än så kommer jag inte idag då makens halsbesvär även drabbat mig så tillvida att jag fryser, har skrap i halsen och känner mig "emlier". Får ta det lite lugnt några dar vilket inte blir så svårt för orken har liksom tagit slut. Den som vill ta del av Bojans blogg hittar henne längre ner på den här sidan.

Trygghet på ålderdomen?

Gårdagens nyhetsflöde innefattade frågan om hur svenskar ser på trygghet inför ålderdomen. Västra Götaland var den region där man minst förväntade sig trygghet. Alla skakande reportage på senaste tiden bäddar för en sån uppfattning. Inte så konstigt egentligen. Den respekt som tidigare generationer haft till äldre och klokare (?) saknas idag. Ja, även respekt för medmänniskan överhuvud taget. Media svämmar över av ungdomskult. Man ska vara ung, smal, vacker, smart, prylmedveten, piercad, tatuerad, bröstinplantatförsedd mm för att räknas. Modebranschen söker allt smalare och svältfödda kvinnor för att bära upp sina kreationer vilket ger helt fel signaler till den normalt byggda flickan/kvinnan. Utseendefixeringen går allt längre ner i åldrarna. Trots att de flesta gör hela resan från barn till gammal så är det endast ungdomarna som får utrymme. Arbetssökande ratar hemtjänst och äldreboende, det ger för dålig status och lön. Dessutom är det slitsamt. Äldreministern mantra om vård-och-omsorg visar en viss naivitet och tyder inte på att hon riktigt förstår hur illa det är. Att dessutom våra skattepengar går till riskbolag i stf återinvestering i vården gör inte saken bättre. Visst är vi bara en länk i en kedja men varje generation har/har haft sin uppgift under tiden livet pågår och lika väl som varje nyfött barn behöver kärlek, hjälp och omsorg i starten så kräver den gamla människan detsamma i slutet.

Associationer och tidsproblem

Juldukar med nostalgi

Kvinnokraft

Idag blev jag trött på strykhögen i tvättstugan och betade av den. Julens dukar hade tjänstgjort klart för säsongen och skulle efter tvätt åter ta plats i dukskåpet. Varje gång duken till vänster tas fram, tvättas eller stryks så tänker jag på min farmor Matilda. Jag var nog inte mer än 5, 6 år när hon satte den i mina händer och lärde mig brodera korsstygn. Arbetet var lite påbörjat men jag fick den färdig så småningom. Sedan låg den i flera år och inte förrän jag "blev vuxen" så gjorde jag den färdig med spetskant runt om. Bredvid till höger ligger äldste sonens skolslöjdsarbete, fint vävt i vitt och blått. Han är fö. pappa till släktens nya Matilda. Kanske kan jag (farmor) lära henne att brodera? Det får framtiden utvisa.
Nere till höger tronar en fantastisk skapelse i makramé som salig svärmor (som jag aldrig fick träffa) åstadkommit någon gång på 40-50-talet. Dagens ungdomar använder nästan aldrig dukar, har inte tid att  tvätta och stryka "onödiga" ting. Vardagens skötsel och förvärvsarbete kräver sitt och det är väl inte förrän på ålderns höst man får tid att tänka och reflektera. Stanna upp och se både bakåt och framåt och konstatera att livet är kort och går fort trots all "ställtid" på vägen.
Eftersom jag är medlem av "Fria associationers klubb" kom jag under strykningen osökt att tänka på dagens nyhet gällande indragning av personal på SJ. Jag konstaterade att jag lever i en mellantid. SJ:s kundtjänster skulle dras in men vem har tänkt på äldre som ska åka tåg och inte har vare sig internetuppkoppling, dator eller mobiltelefon. Hur köper de biljett? Själv vet jag för dagen inget annat sätt än att beställa resan "på nätet". För övrigt åker jag sällan tåg, jag vågar inte. Det har blivit ett osäkert alternativ. Ingen vet om eller när man kommer fram.

Tid och evighet

Tack för trogen tjänst

Nytt år 2014, ett oskrivet blad

Idag städade vi bort julen 2013. Det är alltid med blandade känslor som alla välbekanta julsaker plockas ner i sina numera slitna kartonger. Behovet att ständigt förnya finns inte här. I alla fall inte när det handlar om dylika ting. Årets gran var en av de vackraste vi haft. Dessutom barrade den nästan inte alls. Kanske duger den till att kvista och lägga på rabatterna? På så vis får den ytterligare ett liv.

Tid är däremot ständigt i rörelse och förnyas varje sekund. Att fånga tiden och hålla fast den låter sig inte göras hur man än försöker. Även om man lever i nuet så åldras kroppen, det är bara själen som är evig och den resa som man gör här och nu accelererar ju längre den pågår. En parallell till kosmos? I varje fall är vi alla gjorda av samma materia som stjärnorna. Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg?

Små och stora problem

Idag for maken och jag till staden på bästa tid för pensionärer. Trängseln före jul och nyår är som bortblåst och vi kunde i lugn och ro besöka LED-lampsbutiken (Clas Ohlson) för att komplettera förrådet. Julgransbelysningen från 1971 behövde en upprustning och eftersom Knut ännu inte anmält sin ankomst så passade det bra att förse sig inför nästa (?) jul. Dock hade rean på dylika produkter decimerat lagret så att det bara fanns den svagare sorten men vadå? Halva priset även på det. Nu lyser alla lamporna i granen än en tid men med något förminskad styrka.
Landets skolminister meddelar idag nästa åtgärd för att få bättre skolresultat. O:an ska bli 1:an vad det nu ska göra för nytta. Visserligen har de flesta andra länder denna ordning men vad hjälper det när eleverna får härja fritt under lektionstid? Mobilanvändning liksom mössor på och allmänt hög ljudvolym medverkar inte till bättre skolresultat. Stackars de människor som ska vara lärare i dagens svenska skola. De ska även uppfostra barnen för det har inte föräldrarna gjort. Och det är dessa barn som så småningom ska ta hand om landets väl och ve. Det sorgliga är att de inte kan rå för det själva.

Från Lasse Åbergs Vinterprogram, så sant!

Bön av engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral

”Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.
Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.
Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.
Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen."