Medan gräset växte...

...så låg jag sjuk i hög feber. Även denna morgon vaknade jag blöt av svett och hade omväxlande under natten bytt nattlinne flera gånger. Ska detta elände aldrig ta slut? 38 gr igår kväll, Ipren vid läggdags och det skulle ju ur kroppen till sist. Jag har lovat mig själv att låta vaccinera mig till hösten mot influensa och även lunginflammation för säkerhets skull. Visserligen har jag börjat döstädning för länge sen men man vill ju vara med ett tag till. I trädgården hade allt exploderat och skulle det inte liknas vid en "gårdsskam" så krävdes extra krafter. Termometern visade 36 i morse, sagt och gjort, i med en Ipren och ut och jobba. Gårdagen hade ju medfört inköp av en hammock som skulle monteras och den som någon gång gjort det vet att det tar tid. Vi fixade det men var helt slut efteråt (kanske därav febern?). Idag provkördes den nyinköpta batterigående (Bäst i test) grästrimmern men det är tur att man behärskar trädgårdssax tillika lie för de kräver ingen uppladdning. Halvmessyrer är ingen hit men jag orkade inte mer. Maken försakade Travet för att fixa middagen när jag upptäckte att kl. var 17.00 och jag fortfarande inte var "färdig" med det jag hade föresatt mig. Jag erkänner att jag är en tidsoptimist. Maken brukar säga att den dan jag ska begravas så kommer jag inspringande efter kistan och säger att: vänta...jag ska bara...Men vi hann i alla fall plantera på familjegraven före Mors Dag!

Ett steg fram och tre tillbaka

Nu har jag legat sjuk i influensa i 9 dar och febern hoppar upp och ner. Ibland tror jag att den ger sig men det är bara önsketänkande.  Hostan har iallafall gett sig efter hjälp från grannens sparade hostmedicin och senare uttag av egen stark hostmedicin från apoteket. Under dessa dagar har jag plöjt igenom "Soldat med brutet gevär" av Wilhelm Moberg. En högst intressant läsning där man känner en viss samhörighet med soldatsonen Valter Svärd. Han vägrade bli soldat,  får Spanska sjukan men överlever och beskrivningen av hans feberyrande stämmer med min egen situation även om det är en annan influensa jag har. Jag ska inte klaga,  jag får inget sjukavdrag och jag har hela världen i min surfplatta med mig i sängen. Teknikens under går framåt men kroppastollen är densamma nu som då.  Kanske sjukdomen bara är en övning i tålamod?

Livet går upp och ner

Lördagens goda väder gjorde att allt som inte såtts/planterats tidigare äntligen kom på plats. Inte för brödfödan men för glädjen att se det växa. Potatis (9 st) ska förhoppningsvis minst femdubblas, ärtor flera sorter, luktärt mm liksom rödbetor som maken är bra på att koka in till vinterförrådet. Det är tur att de inte växer för snabbt utan att han hinner friskna till. Lunginflammation har drabbat den stackarn, febern rusar upp och ner och Snabbakuten vid Södra torget fick ta tag i det problem som inte den vanliga vårdcentralen ville åtgärda i fredags. Måtte hjärtflimret hålla sig borta den här gången. Vi tar en dag i sänder.