Elvis - Memories

Hamnade av en händelse framför TV:n och zappade till TCM. Där pågick en dokumentärfilm om Elvis på turné. Många stora sångare har passerat förbi under min korta livstid men Elvis var nog en av de största. Ändå fanns det en tid när man "höll på" antingen Tommy Steele eller Elvis Presley. Elvis var alltför "vågad", Tommy var mer rumsren. Långt senare kom man underfund om vem som var bäst. Showen var nog från 1972, endast några år innan han gick över till andra sidan. Klippet från Youtube är från 1968 och han är som bäst. Lyssna och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=IwE7H4p1Whs

Adventssyssla

En dryg timma idag har jag ängnat åt en mycket skör sysselsättning medan stormen viner över hustaken. Såsom varande medlem i ISBF har jag bakat julens struvor. ISBF betyder Internationella Struvbakarföreningen och så vitt jag vet är vi bara två medlemmar. Att utföra denna sysselsättning kräver kunskap, känsla, tålamod och intresse för utmaningar. Konsten bakom dessa fantastiska skapelser är ännu en väl bevarad hemlighet bland medlemmarna och yppas endast i undantagsfall.

1 söndagen i Advent 2011

Bilden hämtat på nätet

Den här texten läses i Svenska kyrkan i morgon:
Rom 13:11-14
11Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 12Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 13Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 14Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.

Hur långt har vi kommit? Lever vi värdigt? Är strider och avund något som tillhör det förgångna? Och var bedrivs inte mörkrets gärningar?
Texten är gammal men uppmaningen att ta på oss "ljusets rustning" är fortfarande lika aktuell. Oavsett religion, ras eller kön.

Språkförbistring?

Så var vi där igen. Adventsstaken. Dagligen ser man annonser om adventsstakar till salu. Alla har 7 ljus så vitt jag kan se. I min lilla värld så har en adventsstake plats för 4 (fyra) ljus. En tradition finns (fanns?) att tända ett ljus för varje söndag under adventstiden. Det var på den gamla goda tiden när man sakta närmade sig julen för att då tända så mycket ljus man bara orkade. Nu är julen uttjatad när den väl kommer. Som den motvalls kärring jag är så höll jag benhårt på att inte tända den 7-armade förrän tidigast 13 december. Som den luttrade dito idag så tänder även jag den 7-armade på söndag. Mycket för att besegra novembermörkret. Men det är fortfarande inte en adventsstake!

Jul igen

Idag kom julgranarna fram igen i köpcentret Knallerian, Borås. "Redan?" tänker man varje gång men det är ju ändå 1:a söndagen i Advent nästa söndag. Jag fick en association när jag passerade Hemtex med sina juliga tyger. Det är minsan inte bara Jesusbarnet som legat på halm som liten. Så även jag och mina systrar. Som man bäddar får man ligga, sägs det och så var det. I ett röd-grå-randigt madrassbolster stoppades halm från egna åkrar och det prasslade så gott när man fick ny halm till jul. Halmen formades första natten och den formateringen (:-) gällde sedan. Madrassen var att växa i(på) liksom sängen som drogs ut allteftersom man blev längre. Bolstret, av en fantastisk kvalite som hittades vid vindsröjningen, tvättades och fick ett nytt liv som överdrag till mors gamla kökssoffa som numera är minst 100 år. Klimatsmart? Ja, men inte främjar det (h)julen som ska snurra så att ekonomin växer. Något kluven är jag medan jag tar promenaden genom affärsstråket.

Reflektion

Hade anledning igår att inköpa ett USB-minne och steg in på Kjell & Co i Knalleland. De brukar vara hjälpsamma och som den 60+-are man är så kan man ställa dumma frågor utan att skämmas. "Jag skulle vilja köpa ett USB-minne", sa jag. "Dom är här" svarade expeditien och gjorde en armrörelse åt vänster snett bakom sig. Nu är saken den att jag ser bra utan glasögon i vanliga fall men lite mindre bokstäver kräver extraögon. "Vad kostar dom", frågade jag. "Ja, det är de här", kom svaret. "Det beror på vad man ska ha", säger han. Så där "flöt" dialogen tills jag tog nåt mittemellan. "Är de så små", frågade jag och tittade på en liten mojäng som låg väl förankrad i en väl inplastad inbrottssäker förpackning. "Visst brukar dom vara lite större och ha ett slags lock på?" "Nja, alla ser ut så här. Dom blir bara mindre och mindre" blev svaret. Nu såg han lite trött ut.
Luttrad steg jag ut ur affären med mitt inköp och funderade över användarvänlighet medan jag gick mot bilen i novembermörkret. Om jag skulle ta vägen över Clas Olsson, tänkte jag, och samtidigt köpa ett förstoringsglas också?"

Märkligt ljusfenomen

Igår kväll när jag kom hem efter målarkursen såg jag under några sekunder något märkligt. Det var ett gulrött klot som for på himlen i öst-nordlig riktning. Det gick så snabbt att jag inte hann reagera, än mindre försöka fotografera. Jag upplevde även ett ljud som jag inte med säkerhet kan säga kom från ljusfenomenet. I kväll kunde vi läsa på webupplagan  av Borås Tidning att flera andra hade sett det. Turligt nog, kan man säga. Jag trodde mina ögon men det var svårt att beskriva för maken som inte sett det. Bengt Erlandsson, ordförande i Borås Astronomisällskap, vet inte riktig vad det kan ha varit för fenomen som syntes.– Det kan ha varit en bolid. (Bolid är en väldigt ljus meteor). De är inte så ovanliga.
Om man tar på sig rejält med kläder kanske man kan sitta ute i kväll vid samma tid (21.00) och se om det kommer tillbaka. Halleys komet var det i alla fall inte. Det liknade nästan det här som visserligen är Betelgeuse star som jag fann på Hubbleteleskopets hemsida. (kan rekommenderas! Otroliga bilder från rymden och de fantastiska fenomen som finns där ute!)

111111

Idag är det älvornas dag. Bilden hämtad på nätet men skulle kunna vara hämtad på närmare håll. Morgnarna är dimmiga nog och snön låter sig väntas på än. Vinterdäcken är på och helgen närmar sig. Allt är som vanligt.

Lite nostalgi

Under de dryga 30 år som jag hade min försörjning på Televerket/Telia skedde en enorm utveckling. Vi fick på 80-talet tex hem (den som var intresserad) en liten låda, ZX 81 för att vi skulle bekanta oss med datavärlden. Den hade 1Kb Ramminne och 16 K x-traminne, Operativsystem Microsoft Basic. Vi fick diplom efter utförda övningsuppgifter som bestod i olika programmeringar. Sönerna, 73 och 77:or, fann dessa uppgifter lätta och har så att säga fått med sig framtiden redan från början. Med allt snabbare teknisk expansion hamnade jag i Internets vagga (åtminstone här i Sverige) , såg möjligheterna , ville lära mer och blev så småningom en av de s k Eldsjälarna i Sverige som skulle föra ut Internet i landet. Det låter kanske pretentiöst men sant! Det hade dock föregåtts av många om och men. I en skrivelse från nov 94 står att läsa: "Internet blir allt intressantare för privatmarknaden. Internet är idag inte intressant för den "vanlige" privatkunden men det blir allt fler som vill kunna nå Internet från sin bostad". Flera år tidigare kom en reaktion från högsta ort att Internet inte var intressant överhuvud taget. En modefluga som snart skulle gå över. Vi vet ju hur det gick. Det är fantastiskt att bläddra i sparad information över utvecklingen! Se förresten gärna min första hemsida som ännu är kvar (gjord 1996) men inte uppdaterad. (Jag minns inte lösenordet).Den är minsann gjord "på riktigt" när man fick skriva i HTML. Kul men jobbigt. Farfar sa 1942 när han såg gårdens folk köra utanför med självbindaren: Tänk ûm di gamle hade fått stå upp å sett detta?

Brev från Amerika

Jag och June

Idag kom ett brev avsänt av dottern till vår släkting June Jensen i Californien. Det visade sig att June lämnat den här världen den 30 september. Hon var en berest dam som inspirerat oss i mångt och mycket. Hon fann oss (min far) vid sin släktforskning och kom hem till oss och visade foton på våra gemensamma anfäder. Mor och far var inte så väl bevandrade i det engelska språket förutom några kurser på äldre dar så vi fick tolka. Därefter har vi behållit kontakten och hon bjöd vår familj till Los Angeles 1991 där hon bodde. Vi fick se och uppleva så mycket där vilket var som att vinna på Lotto! Vi fick dessutom vara med om en riktig jordbävning vilket inte är så ovanligt i dessa trakter. June blev 92 år. Hon var bl a medlem i the Travelers´Century Club och hade under sitt liv besökt ca 116 länder. Båda hennes föräldrar var svenska emigranter och det gjorde väl sitt till för att hon skulle vilja forska vidare. Uppgifter som vi kunde foga till våra egna! Tack vare June och hennes besök i Sverige (flera) så har vi dag, förutom alla minnen och brev, en video där såväl mor och far finns med samt June själv förstås liksom våra släktingar Karin och Sanfrid Gabrielsson i Viared, även de borta sedan många år. Arås i Viared var vårt gemensamma "urhem" på farmors sida. Vi träffade Junes syster Ruth och jag blev plötsligt varse den fantastiska likheten mella Ruth och min farmor! Just i profil och när hon pratade. Farmor dog när jag var 8 år men plötsligt mindes jag så tydligt hur hon såg ut. Det slog mig lustigheten i att se en människa i en helt annan världsdel i en annan tid se ut som farmor men prata ett annat språk. När liv och död hinner ikapp en så här så inser man hur kort ett liv är trots åren. Far sa alltid "dä vá la härûm år´t" och nu vet jag precis hur mycket 20 år är. Åtminstone sett i backspegeln.

Minns i november...

...den ljuva september. Idag skulle det nästan kunna vara september. Tillbringade några timmar i trädgården och "höfsade till" inför vinter. Vilket inte har varit möjligt vid den här tidpunkten de senaste åren 2 åren! Förra året kom snön i mitten-slutet av oktober om jag minns rätt. Yambo höll mig sällskap och njöt även han av den milda novemberdagen. Den bleka höstsolen sken bakom lite lätta skyar och det kändes nästan som vår.
3 veckor kvar till 1:a Advent.

Vänskap, en bonus

Gårdagskvällen ägnades åt en träff med gamla arbetskamrater från mitt liv på Televerket/Telia. Vi träffas en torsdag i månaden och den som vill, vågar och kan som Lasse Kronér säger, dyker upp på restaurangen i Borås där man kan sitta och prata över en måltid utan att behöva skrika för att överrösta någon musik som ändå ingen vill höra. Det är inte ofta jag kan vara med av olika orsaker (jag gick ju på dragspelskurs i våras!) men det är mycket värdefullt att ha den kontakten. Vi är alla i ungefär samma ålder, jobbade MÅNGA år i företaget och har alla samma erfarenhet och kultur i bagaget. Vi börjar få de där åldersrelaterade krämporna som de flesta andra osv. Flera av oss är timanställda, har låg lön och har provat flera jobb sen vi slutade (nerläggning av Kundtjänst). Några av oss har "gått i väggen" som det heter och har kommit fram till att vi klarat oss ändå tack vare stödet från våra kollegor. Dessa träffar har snart hållit på i 10 år. En av oss finns inte mer i detta livet. Vi konstaterade att vi hade turen att vara unga på den tiden när fackligt arbete var en viktig del i arbetslivet. Många var engagerade, solidaritet var ett självklart begrepp och alla hade ett arbete att gå till men vi tog ändå inget för självklart. Bonusar hade vi nästan aldrig hört talas om. I så fall var det i samband med att det gått bra för företaget och summorna var blygsamma. Tiderna förändras men det välfärdssamhälle som arbetades fram under hela 1900-talet har flytt sin kos. Idag har fattigdomen kommit tillbaka och visar sitt fula tryne. När dagisbarnen inte ens har fått rena blöjor på morgonen när de lämnas (pga att föräldrarna inte har råd att köpa några) då har det gått för långt. Tävlingar som Robinsson har blivit verklighet i själva livet. Då är det guld värt att ha vänner som frågar efter och bryr sig om varandra.

Allhelgonatid

Snart är det advent men först kommer Alla helgons dag. Ett särskilt tillfälle att tänka på våra kära som gått över till andra sidan. Vi kan ju annars tänka på dem när som helst och finns de i våra tankar så finns de även i vår närhet. Visst är det vackert med alla ljus som lyser upp de annars så mörka och dystra kyrkogårdarna så här års? Vare sig man tror på ett liv efter detta så är min fasta tro att man bara lämnar en dimension för att gå över till nästa. Förhoppningsvis har man lärt de läxor som man kom hit för att lära. Om inte så kanske man får göra en ny resa. En länk i en kedja, livet är evigt men bärs av nya människor igen och igen. Tryggt i alla fall att veta att man bärs av goda krafter genom livet. Det gäller bara att vara uppmärksam på signalerna. Förresten, lyssna gärna till Highwayman http://www.youtube.com/watch?v=uw1bHaUk1CM&feature=related med Willie Nelson, Johnny Cash, Waylon Jennings och Kris Kristofferson, lyssna särskilt på texten!
Allt gott och Guds Fred!

Varde ljus!

Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Sagt och gjort. Jag styrde mina steg till Gubbdagis (Clas Ohlsson) för att inhandla en ny ljuskälla till det annars skumma hörn i sovrummet där jag har min garderob. Maken brukar framhålla att det inte är hans syn det är fel på utan det dåliga ljuset. Han må ha rätt i vissa fall men man kan inte lära gamla hundar sitta (?) Efter sju sorger och åtta bedrövelser var lampan på plats och säga vad man vill om händighet så är maken en fena på elektriska snårigheter. Kanske ett förflutet på Televerket gjort sitt till? Jag har flera ggr kommit hemdragande med lampor som ska passa på ställen som tillverkaren av materialet inte ens haft en susning om skulle kunna vara möjligt. Det är så "enkelt" (?), man köper de delar som behövs och sen sätter maken ihop det till det man har tänkt. Trots den efterhängsamma yrseln har han med en ängels tålamod fixat det även denna gång!