Årets sista dag

Varje nyårsafton ser man tillbaka på tiden som gått. Vi skriver snart 2012, ett magisk år för den som hört talas om Mayakalendern. Inte så att jorden ska gå under men att vi går in i en ny tid, en avgörande fas i mänsklighetens historia. Det handlar om en energiförändring som ligger till grund för hela vår kosmiska och jordiska historia. Vi behöver ta de avgörande stegen för att sätta oss själva i samklang med en medveten livshållning. (Läs gärna mera i Mayakalendern av Carl Johan Calleman).
För egen del kan jag se tillbaka på en tid av rehabilitering som pågått i fyra år. Jag bytte arbetsgivare 2008 för att inte gå under av den dåliga arbetsmiljö och nedvärdering som jag utsattes för. Steg för steg har jag fått ta del av uppskattning och positiva kontakter från alla håll hos min nya arbetsgivare. Det räddade troligen mitt liv (jag fick flera livshotande sjukdomar) och jag har lagt det gamla bakom mig men ärren finns kvar (om än läkta) och besvikelse över människors betéende får man ta som en lärdom. Vi får möta såväl ont som gott under vår livstid och allt kommer till oss för att vi ska lära oss hantera det. Ibland med drastiska beslut som helt förändrar vårt liv. Glädjen över ett nytt gott liv tack vare uppbrottet kan ingen ta ifrån en.
Vardagen idag ser annars ut som följer: maken svårt förkyld med förlorad röst till följd av en förkylning som drabbat oss båda. Esberitox och Acetylcystein lindrar men dagen får ägnas åt vila och lugn. Ute har rimfrosten förskönat gräs och träd och just nu är det -1,7 grader. Detta skrivs i ett kök byggt 1818 på en bärbar dator och den radiostyrda klockan visar på 11.28 i nådens år 2011. Att leva mitt i livet är att närvara i stunden just nu, mitt emellan det gamla och det nya.
Gott  Nytt År tillönskas alla!

Tomtebesök och Mellandagar

Mellandagarna är här och nästan allt är som vanligt igen. Jobbet väntade och det var lite svårt att komma upp i morse efter att ha fått vakna utan väckarklocka några dagar.Tomten kom på julaftonen från skogen och barnbarnet hoppade upp och ner på kökssoffan av förtjusning och skrek: Tomten KOMMER, han KOMMER! Konstigt nog var pappa där också och var inte alls ute och köpte tidning. Men hon konstaterade ändå efter att Tomten gått: Det var nog nån som klädde ut sig. Men glädjen över besöket var inte att ta miste på och på min fråga var tomten egentligen bodde så kom svaret snabbt: Han bor i Tomteland. Vi får väl se om han kommer nästa år igen.

Här vá de gran...

Synd att det inte är julgranskrig i år för då hade vi vunnit. Man plockar fram allt och det är lika roligt varje gång. Fast jobbigt också. Lika roligt är det när allt ska ner igen i sina lådor. För då är våren på väg. Vad vore livet utan traditioner? Det är ju det som gör livet. Sommarens midsommarstång är lika viktig som påskbrasan. Där hamnar ju granen om den inte blåser bort som den gjorde förra julen. Efter utkastningen kom en av alla dessa stormar som vi väl får vänja oss vid. Granen rullade iväg över vidderna och hittades av förra grannen. Han undrade säkert vad den gjorde där i diket. Nåväl, nu är det jul och maken har sin vana trogen lagt in sill som smakar precis så där som inlagd sill ska göra.

Mammas bonad har kommit på plats igen och där kan man läsa: Klockorna ringa och granarna susa God Jul!

Jämlikt samhälle?

Jag har ofta hävdat att hemkunskap egentligen är en av de viktigaste ämnena i skolan. Reaktionerna är varierande men visar sig ofta med höjda ögonbryn eller en fnysning. Ämnet, som inte står högt i kurs, är ju faktiskt avsett att lära alla människor oavsett kön att kunna klara sig själva i den allra närmaste vardagen. Hörde nyligen talas om en man i övre åldrarna säga när hustrun hade avlidit: Det värsta är ju att jag inte kan laga mat. Jag vet inte hur man gör. Jag har aldrig gjort det. Det var alltid min fru som gjorde det.
Känns det igen? Det finns dessbättre många män som inte alls är främmande för att både tvätta, stryka och laga mat men motsatsen finns. Det finns "curlingföräldrar" som fixar allt sånt (mest mammor) och när barnen flyttar hemifrån så upptäcker de plötsligt att allt inte sköter sig själv. Hade de fått lära sig hushållsarbete i skolan så är risken mindre att de står handfallna när vardagen kommer. Låt ungarna "hjälpa till". Allt annat är björntjänster

Tomtemöte och rondellkörning

I morse när jag väntade på min tur att köra ut i Sjömarken såg jag att bilen som hade företräde kördes av en jultomte! Jag tittade till en extra gång, såg jag rätt? Han vinkade glatt och jag vinkade tillbaka. Han är tidigt ute, men visst, det är många som ska besökas. Jag skrattade för mig själv. Vi behöver ganska mycket att skratta åt tillsammans med våra medmänniskor. Missförstå mig inte, inte ÅT men MED. Världen är full av svårigheter, besvikelser och dysterhet som den är. Ett möte av tomten på morgonen kan glädja vem som helst!
Jag passerar flera rondeller på vägen till jobbet (vem gör inte det!) och förvånas över alla sätt som medtrafikanter tar sig igenom rondellen. En del blinkar vänster och andra höger när de kör IN i rondellen. Jag blinkar höger endast när jag ska UT ur densamma, alltså inte alls när jag kör in. Hur ska det vara egentligen? undrar jag.

Solen tittar fram!

Den fjärde söndagen i advent har bjudit på ett vackert lagom tjockt (tunt) snötäcke och strax innan skymningen tittade solen fram! Ack om det ville vara sånt väder på julafton. Man får ta det som det kommer men det är ett plus om tomten slipper traska i blötväder. Tomten ja, lilla barnbarnet svarade på min fråga om hon trodde att tomten skulle komma: "Jag tror det är pappa som är tomte". Vi undvek nog att låta våra egna barn få en tro på tomten för att de inte skulle behöva uppleva den besvikelse jag själv kände i relativ späd ålder när jag upptäckte att det var faster som var tomte. Men gårdstomten tror jag på men han visar sig inte så ofta. Andra väsen kan också finnas men mest väsen blir det när katterna jagar varann genom huset till stor förtret för maken som gärna släpper ut dom. Dom blir lite rastlösa när vädret inte är på deras sida. Förra julen lyckades de med konststycket att välta granen men i år blir det säkerhetskedja i altandörren...

Har ljuset gått vilse....

...frågade maken i morse när mörkret bäddade in både hus och omgivning. Det hade det nu inte som tur var. Men det är lättare att vakna på sommarhalvåret! Det var bara att ge sig iväg till jobbet med fart och ta itu med födsloarbetet. Det känns som en enorm lättnad varje gång man har avverkat lönearbetet till alla kunder och decemberlönen är den värsta. Nu kan julen komma för nu vet man att man gjort en massa människor glada även om det inte var mina pengar de fick. Så är livet för en kontorsråtta.

Luciamörker

Idag får Luciorna problem i blåst och regn. Mörkret och kylan lägger sig som en genomblöt lovikkavante om själen. Jag byter bloggbild för att känna att det snart vänder. Vid denna tid på dagen (17.00) är det i maj fullt dagsljus och man kan sätta sig på ljugarbänken vid kökstrappan med en kopp kaffe i eftermiddagssolen. Stå ut!

Granen är hämtad

"Prisa Gud" som dom säger i filmen Robin Hood. Samma blandning av pessimism och optimism när vi styr kosan mot skogen. Men det ordnar sig alltid. Nåväl, det är gott att snön för tillfället har regnat bort. Det blir blött i skogen men man ser vad man väljer. Eller som han sa: Att hogga julgran ä sôm att gefta sek. När en har vresat ner en så hettar en en sôm ä mö grannare.Som den 25%-iga finska jag är kan jag rekommendera årets Julkalender Den görs av några finska damer och herrar och är väl värd att se, läsa och lyssna till!

Baktankar och hästminne

I väntan på nästa vinterstorm har jag ägnat ledig lördagstid åt julbak. "Aldrig luktar mammas bak som till jul" som någon elev skrev i sin uppsats. Väl medveten om att det antagligen blir en massa kakor över när julbesökarna farit hem igen så gör jag som mamma och farmor och mormor och...ja, ni vet. Det lilla köket blir som en bastu men man har allt i närheten och Johnny Cash i bak-grunden ;-).
Funderar samtidigt lite på ett sent (för mig) TV-program som var härom kvällen. Man hade sammangaddat några för-och-emot-skolavslutning-i-kyrkan-deltagare och det liknade ibland polsk riksdag när några "mot" försökte överrösta den som för närvarande hade ordet. Det kunde tydligen var livsfarligt att utsätta sitt barn för risken att få lite välsignelse skvätt över sig och därför fick barnet inte vara med på skolavlutningen i kyrkan. Man löser lätt problemet om man inte har avslutningen i kyrkan men har man det nu där så får man finna sig i att kyrkans representant i sitt "eget hus" läser bön, sjunger psalm och välsignar. Det är konstigt nog inte föräldrar från andra kulturer och religioner som har dessa åsikter. De vill lära känna vår kultur och det är ju bara genom att deltaga i, lyssna på och fundera över andra kulturer som man slutligen kan göra ett val. Barn till fanatiker, vilken sort det än är, har inte samma chans som andra att skapa sin egen verklighet. Och som jag sagt förut, vem har rätt? Vem har fel?
Dagens positiva bilder: Viking Kronos och några höns!

Vintertankar

Så kom den då till sist. Snön, som med sitt vita fluff lägger sig som ett duntäcke över markerna. Är man förberedd med långa stövlar, kupévärmare och vinterdäck så kan man faktiskt njuta lite grand. Genast blir det mycket ljusare där ute. I alla fall om man har tak över huvudet, golvvärme och en täljstenskamin som nästan blir för varm. Fick just ett mail från http://www.avaaz.org med en uppmaning att underteckna en petition angående vår döende planet.(Skriv gärna på!) På sidan finns en bild med två stackars isbjörnar på en litet isflak. Nästan samma motiv håller jag på att måla. Vart är vi på väg? är inte enbart en fråga i ett förströelseprogram på TV. Det är betydligt allvarligare än så. Hur ska man få världens ledare (och all befolkning) att förstå att man måste göra något innan det är försent?
Lite positivt kommer här: Tv sände en serie program om tigerns möjlighet att få leva i frihet från utrotning. Man fann att tigrar kunde vandra över Bhutan i Himalaya. Trots höjden och det karga landskapet fann de föda och kunde fortplanta sig. Sånt värmer en tigerälskares hjärta!

Världens största kattdjur, Amurtiger (BBC)