Inspiration och matglädje

Mot aftonen

Dagen har bjudit på lagom temperatur, nästan solsken och en stärkande promenad som innebar snabbbesök hos ett annat par som liksom vi i mogen ålder förverkligat sina drömmar och hoppat utan fallskärm. Vi tillhör "tillvaratagarna" dvs de som upphöjer gamla grejor till dekorativa inslag i rätt sammanhang (några skulle kallat det gammalt agronomrelaterat skräp). Maken blir lite trött när jag smider planer på nästa renoveringsobjekt: Den gamla källaren. Nåväl, vi tar allt i den ordning som det uppstår. Först ska det bli vår!

Inte Maharadja men väl Viking Cronos

Middagen tillagades snabbt för att bli färdig före dagens höjdpunkt: Prix d´Amerique. (Maharadja blev 4:a). Middagstillagningen innebar premiär för ytterligare en av finesserna med "nya" köket. Crispfunktion i micron som möjliggör 400 gr potatisklyftor på ca 10 min.! Gott blev det.
Även en blind höna...

Mozart och Förintelsen

Idag kan vi fira en födelsedag av en alldeles speciell person, nämligen Johannes Chrysostomus Wolfgangus Teophilus Mozart, född 27 januari 1756 i Salzburg. Han har för alltid gjort ett avtryck i musikens värld av stora mått. Ett geni (bland flera andra) med en alldeles fantastisk förmåga att komponera. Mozart är musikens Kristus lär Pjotr Tjajkovskij ha sagt.

I dag är det även Förintelsens minnesdag. Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg, som räddade tusentals ungerska judar undan Förintelsen, skulle ha fyllt hundra år i år, och därför uppmärksammas hans gärningar särskilt. Våra föräldrar tyckte nog att det var viktigt för oss barn att ta del av vår tids historia och då naturligtvis det krig som pågick och slutade (som väl var) när vi var små. Far hade bl a införskaffat en skrift som visade dess fasor. Den hette "Hitlerrikets storhet och fall" (med betoning på fall!), tryckår 1945. Samtidigt som han visste att vi inte fick glömma så var det en "förbjuden" skrift för oss när vi var små som man fick smyga sig till att titta i när det var mjölkdags och far och mor var fullt sysselsatta i lagårn. Därför fick vi från begynnelsen ta del av det som hänt och kunde prata om det, vilket inte var självklart för dem som överlevde. De har levt i ett trauma i åratal liksom alla andra som nu i denna stund överlever andra trauman från andra fasansfulla upplevelser. Bara i Västra Götaland finns flera barn som ligger apatiska och som riskerar att utvisas. Till vad? Det som är värst är ändå att efterlevande till de som flyttade till Israel som en räddningsplats beter sig precis som nazisterna gjorde mot deras förfäder. De tar mark, sopar ner bostäder, bygger murar för att ta herraväldet över palestinierna som redan fanns där från början. För att "ge igen?" USA ser på och håller dem om ryggen. Jag är inte rasist eller antisemitist men som jag alltid har sagt "var å en får skäms för sitt". Så länge detta får fortsätta är ingen fred att vänta.

Välsignelse

USA:s president Obama talade till sin nation inatt (varför alltid på nätterna?;-) Huvudtema i årets tal var de ekonomiska orättvisorna: Att klyftan mellan de verkligt rika och arbetar- och medelklassen bara ökar. Hans förslag att höja skatterna för de rika kommer att bli hans ledmotiv ända fram till presidentvalet den 6 november. Om han får med sig de krafter som idag stretar tvärsemot, vill säga. Som alltid är det de välbärgade, som likt de rika grekerna, håller undan de skatter som skulle få alla att leva lite bättre. Dvs solidaritet med de sämst ställda. (Tack och lov finns det rika i USA som vill betala mer i skatt.) Han säger vidare (och menar då när man tillfångatog Usama Bin Laden): "...the mission only succeeded because every member of that unit trusted each other— because you can't charge up those stairs, into darkness and danger, unless you know that there's someone behind you, watching your back" (uppdraget lyckades endast beroende på att alla deltagare i gruppen litade på varandra-därför att du kan inte ta det uppdraget, in i mörker och fara om du inte vet att det är någon bakom dig som skyddar dig (fritt översatt). Det handlar om tillit. Vi är alla beroende av varandra. Ensam är inte alltid stark och vi behöver varandra oavsett ras, religion och hudfärg. Inta alltid själklart för vissa.Han avslutar också med orden: Thank you, God bless you, and may God bless the United States of America (Tack, Gud välsigne er och måtte Gud välsigna USA). Fint tycker jag men stackars den statsminister i Sverige (eller någon annan i liknande ställning) som skulle våga yttra något så farligt offentligt utanför kyrkan. Ett ramaskri skulle ljuda från den lilla minoritet som numera styr Sverige.
PS Ramaskri är i modernt språk ett utrop av upprördhet. Ordet kommer från Bibeln, där Rama är en ort utanför Jerusalem, och är i sitt bibliska sammanhang snarare ett utrop av förtvivlan. (Wikipedia)
Citatet lyder så här: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. Det kommer ursprungligen från Jeremias bok, närmare bestämt Jeremia 31:15, där den handlar om klagoropen när tio av Israels tolv stammar förs bort från sitt land av assyrierna och försvinner ur historien. Rakel var stammoder till två av Israels stammar (Josef och Benjamin) och fick representera det sörjande folket. Senare låter evangelisten Matteus detta citat syfta på barnamorden, som kung Herodes beordrade i Betlehem med omnejd (Matteus 2:18), och därifrån har vi fått uttrycket "ramaskri" i svenskan.

Syncronisitet

Härom dagen fanns en intressant artikel under Personligt i Borås Tidning. Det handlade om en dam som nått den aktningsvärda åldern av 90 år. Hon hette Jean Horner och kom ursprungligen från England. Hennes syster gifte sig med en norrman och när Jean skulle besöka henne träffade hon 1953 en svensk teckningslärare som var på studieresa till England. De gifte sig 1955 och fick två barn, Ingrid och Nils. So what? frågar sig läsaren. Jo, denne teckningslärare arbetade på Läroverket i Borås (Bäckängsskolan) och var alltså min lärare i teckning under tidigt 60-tal. Han hette Ragnar Horner och hade ett favorituttryck som används ibland i familjen: Man ska måla friskt och flödigt! Helst med Karlskronadialekt.
90-åriga Jean visade sig ha många intressen och följer även sin son Nils förehavanden i världen. Vem har inte hört talas om Sveriges Radios Asienkorrespondent Nils Horner som oförskräckt rapporterar från alla katastrofer som sker. Minsann, han var bara en liten knatte hemma i Borås när pappa Ragnar uppmanade sina adepter att "måla friskt och flödigt".

En ny nordtorpare har anlänt!

Grattis Cecilia och Andreas till dottern som är född på vår gamla adress: Nordtorp 31!
Hon valde att komma den 18 januari 2012. Välkommen till världen!

Så kom då vintern

Snön har fallit och för att inte även jag skulle falla igen så togs sparken fram. Det var glatt som attan på vägen men härligt att susa nerför backarna. Jag har blivit fegare efter en rejäl vurpa med sparken förra vintern och nu efter fallet när jag skulle ut med kompost (dock utan spark). Blåmärket är nästan lika blått som en annan av de senaste tavlorna jag gjort.  Sparken fungerar f.ö. bra som ersättning till rullator.

Dagen har annars ägnats åt att så att säga sopa rent framför egen dörr. Spade modell större letades fram och den motion man såväl behöver avklarades alldeles naturligt. Snöslungan sköttes motvilligt av maken. Inte precis hans favoritsysselsättning utan mer som ett nödvändigt ont. Allvarligt talat tror jag inte han vågar överlåta sådana viktiga sysselsättningar till någon annan. Trots erbjudanden.

Många järn i elden

Nu har jag även testat smideskonsten. Som jag tidigare berättat var jag för många år sedan Eldsjäl på Telia. Och bränt mig har jag gjort flera gånger. Så man kan säga att det ligger mig "varmt" om hjärtat. Länghems Prästgård bjöd på "Prova-på-smide" och jag nappade. Jag har ju sett Mästare i aktion (Therese i Husaby) men till de höjderna kommer man inte på 3 timmar inkl fikapaus. Men himla kul var det. Och armen känns av som om jag huserat med lien några timmar. Det blev i alla fall dryga metern grillspett och krok att hänga upp det på. Fint va?

Guldklimpar och Långsamhet

Vi har en guldklimp i vårt frys. Jag fick den när jag var bjuden på Nyårssupé på Lundsbrunns Kurort i söndags. (Tack Kinnekulle församling för en mycket trevlig kväll.) Gåvan var helt privat. En av deltagarna har kor och således Råmjölk. Det är det som är guldklimpen. I många år kunde man få råmjölkspannkaka när förra grannen hade kor (tack Kerstin och Gösta!) Numera är det svårfångad vara. Kommer att tillagas när tillräckligt många njutare är på plats.Härom dagen skrev jag om mannen med dalahästarna. Som av en händelse fick jag nästa dag ett vackert kort i min hand (tack Anita i Länghem för det) med text av Carin Larshans som lyder som följer:

Långsamhet
Gå förbi alla måsten
lämna stressen bakom dig

Dröj vid livets vägmärken,
hållplatserna för inandning
Se blomman...

Också tankarna behöver sin tid-
vi formas av dem

Vila
i väntan,
ha tålamod

Färdas långsamt-
så växer livet...

Årets julklapp

2011 års julklapp lär ha varit Matkassen. Ett lovvärt initiativ för den jäktade nutidsmänniskan med hysteriskt hungrig familj ivrigt väntande på att maten ska stå på bordet. Råvaror och recept bekvämt levererat vid dörren en dag i veckan. Jag minns min barndom (längesen) när mamma Karin beställde varor från Konsum genom telefonkontakt. Frånvaro av egen bil eller ens körkort av någon i familjen uteslöt all annan möjlighet. Bodde man på vischan så gällde det att få sina förnödenheter hemkört, så att säga. Hem kom f.ö. lumpsamlare, korgmakare, drickabil, fiskbil, bokförsäljare (vem minns inte Moses), smågrisleverantör, mjölkbil, veterinär och till sist även slaktbil etc etc. När Konsums varubil upphörde att komma seglade Öbergs från Svenljunga in på scenen. Först med lucka som öppnades vid "aktern" och man stod som i en utomhusbutik och handlade. Senare kom lyxvarianten där man fick stiga in i butiken och välja själv i minisjälvplockningsutbudet. Ett stort steg för en  liten mänsklighet.
Jag kan ännu höra mammas röst från trappan där telefonen fanns: ett kilo strö, ett kilo bit, 4 kg mjöl mm. Jag tror att tidningarna Allas Veckotidning och Hela Världen nådde hemmet med samma leverantör. Vid ett tillfälle skulle det bakas pepparkakor. Julen närmade sig och när mamma hällde i mjölet som sista ingrediens efter kryddorna mm så dök en knopp från en vikt ner i degen. Vetemjölspåsen hade varit tejpad vid leveransen men det var inget man brydde sig om. Sånt fick man finna sig i om man hörde till "bonnturen". Mor ringde till Konsum och berättade att hon hittat knoppen i mjölet. "Jaså, var det där den hamnade!" fick hon till svar. Som plåster på såren fick hon nya ingredienser till pepparkaksbaket om jag minns rätt.
Konsum på den tiden hade så att säga inte rent mjöl i påsen. Så inte heller idag efter att ha hört Konflikt (P1) i lördags: "Om modernt slaveri i Sverige - och storföretagens flykt från ansvar. Randi Mossige-Norheim berättar historien om polistillslag mot salladsfabriken med anställda utan arbetstillstånd, usel arbetsmiljö och slavlöner. Samma fabrik som leverar lunchmat till SAS, SJ och Coops affärer, företag med etiska riktlinjer som stolt predikar socialt ansvar. Hör ansvariga, utsatta och en amerikansk före detta arbetsmarknadsminister om en ny arbetsmarknad, PR-tricks och det mänskliga priset för en billig macka."
Men det är en annan, mycket värre, historia.

Slutbarrat för den här gången

Idag packades julen ner igen i sina lådor. Barren var spridda i hela huset efter att ha distribuerats av husets katter som gärna "lekte skog" under granen. Lite vemodigt är det varje gång men att se ljuset återvända är underbart. Mörkret kommer senare och senare för varje dag. Snart är det midsommar...(sen vänder det igen)....nej, här gäller att ta vara på varje dag. Man vet inte hur länge man har sig, som han sa. (Vem som sa det vet jag inte men sant är det). Julen firades kravlöst utan julklappar till de vuxna men med god mat och umgänge med barn och barnbarn. Det är gott att inte falla in i julhetsen som innebär att jaga efter en massa julklappar bara för att det förväntas. Sorgligt är det att läsa om alla annonser som plötsligt börjar dyka upp på Blocket och Tradera redan på julaftonskvällen. Prylar som inte var önskade och välkomna. Samtidigt ökar skaran av barn vars föräldrar inte har råd att köpa några. Man får hoppas att deras lärdom i livet blir att det inte är prylarna som är det viktigaste.
En historia kommer här: En mycket rik man ville ta med sig några dyrgripar när han dog. "Det går inte" sa alla,"ingen kan ta med sig något då". Han bönade och bad och fick till slut lov att ta med en guldtacka.  När så dagen kom då han stod framför Sankte Per så sa denne: "Va, tar du med dig gatsten?"

Tecken på utbrändhet

Läste i gårdagens BT om en man som samlade på Dalahästar. Det var en livskris som startade det hela. För tio år sedan jobbade han inom IT-branschen med högt tempo och ständiga prestationskrav. En morgon när hans sambo bad honom att hämta in tidningen bröt han ihop. Han klarade inte av ett enda litet krav till. Det blev bara för mycket att någon förväntade sig att han skulle göra en sak till. Han och sambon tog fem veckors semester och hamnde på Öland. De ropade in några gamla allmogesaker på en sommarauktion och det blev början på hans samling. Han upplevde det naturliga, långsamma och beständiga i urgamla och patinerade träsaker som var en stor kontrast till det moderna möblemang ( en del i plast) de hade. Är det tidens gissel? Att känna det som att man exploderar av frustration när det blir för mycket? Att man inte orkar ha något socialt liv? Att man lever som i en bubbla och blir helt utmattad, aggresiv och introvert? Jag har själv upplevt det och det var lång väg tillbaka. Visst är dagens teknologi helt fantastisk men det gäller att sålla i den strida informationsfloden. Man behöver inte vara uppkopplad hela tiden. Man måste ta vara på det långsamma, naturliga och slitna för att inte tappa kontakten med livet.
PS Även jag "samlar" på Dalahästar. DS

Feglandet

Vad har hänt i Sverige? En vänninna som arbetar inom Borås kommun och bl a har städning i en skola på sin lott berättade följande: En elev slängde upp sina fötter på en nystädad toastol och snörade på sina kängor. Den skitiga toalettsitsen fick plötsligt sin förklaring då väninnan vid flera tillfällen undrat hur det kom sig att det redan var smutsigt när hon nyss städat. Bredvid råkade en lärare befinna sig och såg det hela men sa inget! På väninnans uppbragda fråga varför hon inte reagerat svarade läraren nåt i stil med: Det är ingen idé. Man får välja sina strider. Eleven var invandrare och enligt utsago van vid att kvinnans plats i samhället var underordnad och att hon bara skulle tiga och göra sina sysslor. Är det då undra på att det ser ut som det gör i samhället om ingen vågar säga till? Vad har hänt när föräldrar, lärare och andra förebilder SER men inget gör? Jag är INTE rasist men jag börjar förstå varför Specialdemokraterna vinner mark. Och det är inget att se fram emot. Är vi ett Jamsefolk som bara faller undan för vad som helst? Alltid rättar oss efter minoriteten och aldrig vågar stå för ideal som innebär respekt för medmänniskan och allas lika värde? Oavsett ras, religion eller annat så får var å en skäms för sett, som Stefan & Krister säger.

Nytt oväder på gång och Dagens dikt

Så kommer nästa oväder snart om SMHI har rätt. Då åker väl resten av lagårdstaket. Kanske lika bra om han håller vad han lovat dvs mannen som äntligen ska ta itu med reklamationen. Den som lever får se. Inga ord efter mig, som faster Elsa brukade säga. I avvaktan på svaret ta gärna del av dagens dikt av okänd författare:

Int kan je skriv nå
Sa Robert och blängde
Både ilsket och ängsligt
Det finns så mycket TREVLIGT
Du kan berätta om, sa fröken
Skriv om din väg till skolan
Tänk efter hur den ser ut.
Nå, den ä grå
Å har vita streck
Ska je skrive hä?
Sa Robert

Risgrynsgröt och amaryllisbonus

Gårdagskvällens risgrynsgröt fick som vanligt koka nästan dubbelt så länge som receptet anvisade. Trots betydligt mindre mjölk än det påbjudna. Det tokiga receptet på grötpåsarna har envist tryckts upp så länge jag minns och jag kan höra mammas röst på julaftonskvällar:" I måste sätta på grôten mesamma annars blir den aldri färdi." Risgrynsgröten är en gammal sedvänja i Krantzfamiljen att ätas på Trettondagsafton eller dagen efter. Fint ska det vara och därför inmundigas detta på gamla GrönaAnna-tallrikarfrån Rörstrands som svärfar för länge sedan hade med sig. De var arv efter föregående generation och han meddelade samtidigt: Visa dom inte för nån. Då tycker de att jag kommer dragandes med gammalt skräp. Med i "skräpet" fanns en fin kaffeservis med alpblommor som motiv samt ett stort fat "Birgitta" från Rörstrands vilket nu får härbärgera gröten vid dukningen. Så fungerar generationsskiften. Varannan generation uppskattar och varannan tycker det är skräp. Inte undra på att antikaffärerna blomstrar.
Nåväl, i Solrumsfönstret upptäcktes en märklig tilldragelse. Den amaryllis som inköptes före jul och blommade på alltför korta stjälkar hade plötsligt fått en tredje stängel som minsann ränt iväg och blivit dubbelt så lång som de övriga. Man får ta vara på glädjeämnena när dom dyker upp. Små under sker ständigt i det tysta och det gäller att vara uppmärksam.

Trettondagsafton

Slutade lite tidigare idag och kom hem medan det var ljust. Redan fanns anmälningsblankett från försäkringsbolaget i postlådan! Vid makens anmälan igår framgick det att de plötsligt hade en hel del att ta itu med. Det var inte bara vi som råkat illa ut! Vi brukar ta problemen i den ordningen dom uppstår i vår familj. Ett uttryck som äldste sonen ofta hörde när han jobbade på ett större byggföretag i närområdet och som vi anammat. Kan man göra annat förresten? Inte hjälper det att måla f..n på väggen. Och tänk så många katastrofer som faktiskt aldrig har inträffat!
I morse lyssnade jag som vanligt till P2 (vid den tiden är det bra musik där) och fick höra Trettondagsmarsch. Förgäves sökte jag på Youtube utan att finna den men bra kvinna reder sig själv så här kommer Nordtorpsvarianten: Skäggmanslaget med Trettondagsmarsch av Hjort-Anders inspelad idag från en vanlig hederlig LP på gårdagens grammofon. Skivan heter Snus, mus och brännvin:

Eländet tar aldrig slut...

Inte nog med att maken är oerhört krasslig trots elkonvertering. Emil har med full kraft tagit med sig lagårdstaket (del av) och placerat det ute på åkern. Tur att ingen blev träffad! Vi har länge undrat om taket skulle klara alla stormar som vi har fått som återkommande inslag i vädret. Översvämningar av den storlek som många andra drabbas av är vi förskonade ifrån som väl är. El har vi också så fördelningen av eländen(:-) är ganska god. Ny postlåda som inte locket blåser upp på är designad och beställd på nätet. Dagens BT var som en dränkt katt i lådan. Tur att E-tidningen fanns att tillgå för papperstidningen var naturligtvis helt oläslig före torkning och minst lika otrevlig att bläddra i efter.
Beställningar "på nätet" brukar fungera och jag har hittills aldrig råkat ut för nåt lurt. Dock kan jag med bestämdhet avråda från att köpa från Vistaprint. Stort globalt företag som erbjuder egna designade visitkort, vykort mm mm. Jag gjorde en beställning av mindre värde 111006, fick "kvitto" på betalning 111010 och trodde att varorna skulle komma inom 3 veckor. När inget kom kontrollerade jag var i kedjan beställningen befann sig och fann till min förvåning att den "hölls inne" pga att den inte var betald. Resten är en tröttsam historia med mailväxling, bifogade kopior av betalningskvittens mm. Inalles 48 mail fram och tillbaka med reaktioner i klass med "goddag yxskaft" från Vistaprints sida. Till slut "hittade" de min betalning och igår fick jag min beställning. Efter 3 månader! Till saken hör att de inte har någon svensktalande kundtjänst utan allt fick ske på engelska. I och för sig inget problem men visst blir det lite krångligare speciellt som de inte ens kunde läsa bif kvittot som dock var på svenska! Nåväl, jag kommer ALDRIG mer att handla av Vistaprint, var så säker.
Något positivt då? Jo, förra grannens dotter ringde imorse när hon passerade förbi och talade om att taket låg på åkern och förra grannen kom på besök och undrade hur det stod till med maken. Det finns gott i världen också.

Året började inte bra...

Gårdagen tillbringade maken på HIA för ny elkonvertering. Med feber följer oftast hjärtflimmer och så även denna gång. Eftersom han numera har VIP-kort så slapp han omvägen via Vårdcentralen. Där sätter Karin bättre nålar än personalen på SÄS men man får ta det onda med det goda. Gott att det är över för denna gång och hoppas att det dröjer länge till nästa!
Trött på blöta tidningar i postlåda vars lock står öppet för jämnan i de numera vanliga stormarna har jag så smått övergått till E-upplagan av BT. Den är faktiskt riktigt bra och lika tydlig som pappersvarianten. Och så slipper man torka den innan man kan läsa!