Gott Nytt År

Den 21 okt 1957 skrev min Pappa i min poesibok några strofer ur Viktor Rydbergs Kantat (som framfördes vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877, men det visste jag inte då). Begrunda dessa tänkvärda ord :

Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Din dag är blott en strimma,
som lyser blek och matt ---
se, framom henne dimma
och bakom henne natt!
Och släkten, där du tågar,
i öknen segna ned,
och bävande du frågar:
allsmäktige, vart bär min led?
I jordens syner röjes,
att allt här nere ändligt är;
och då till himlen höjes
din forskarblick, du spanar där,
att solars banor stäckas,
och världar gå i kvav,
och stjärnsystemer släckas
i eterns djupa hav,
Du hörer röster ropa:
allt är förgängelse,
och tid och rum tillhopa
ett hemskt oändligt fängelse.

Recitativ.

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

Inte heller detta är en Synvilla...

Nordtorp Gammelgården

Vi här i Nordtorp önskar alla vi känner en riktigt

God Jul och ett Gott Nytt År, 2013.

 

Ingen Synvilla

Äldste sonen med familj har under en tid planerat för kommande husbygge. Tomt finns, hus är beställt och bygget lär komma igång under en överskådlig framtid. En kär vän i familjen förärade de blivande husbyggarna detta vackra pepparkakshus som är en kopia av det tänkta objektet. Tala om kreativitet, omtanke och ambition! Tack Bengt för gåvan. Sådana vänner kan man inte få för många av!

Bildöd och granbestyr

Tidigt 70-tal?

I onsdags var maken och jag med risk för liv och lem i skogen för att hämta årets julgran. Någon gång tidigt 70-tal(?) var mamma och pappa ute i samma ärende vilket förevigades av förra grannen Kerstin (tack Kerstin för årets bild!). Vädret då var ungefär som idag. Tidigare på onsdagen levererades vår kära gamla Escort (endast 15 år) till SkrotFrag då ingen annan ville ha den. Med sorg i hjärtat tar vi farväl av både människor, djur och gamla bilar.
Escorten har tjänat länge. Men livet går vidare. Amaryllisen här nedan fick tillbringa senaste sommaren nergrävd i komposten och tackar för det genom att visa sig i full prakt till julen 2012.

Amaryllis

Nobelpriset

Gårdagens TV-sändning angående Nobelpriset fick mig att tänka på Galenskaparnas "Tennisspelaren". En av pristagarna (har glömt namnet) berättade att hans föräldrar ville att han skulle lära sig spela piano. Pianoläraren konstaterade att han aldrig övade på läxan och fick honom att medge att han egentligen var totalt ointresserad av att spela piano. Det var annat som lockade vilket alltså innebar att han fick Nobelpriset 2012. Det finns alltså likheter mellan hans historia och Tennisspelaren. Titta och njut och inse att barnen väljer sina egna vägar!

Veckans brått

Erhöll via lottdragning i Hembygdsföreningen förlidet år detta ljus. Meningen torde vara att man bränner en dag i taget. Ehuru detsamma objektet hade väldigt lång startsträcka i toppen är sannolikheten att hinna ikapp ganska liten. Idag den 5 december har vi inte ens nått till den 1:a. Ett sätt att hålla ålderdomen borta kanske? Såvida vi inte bränner vårt ljus i båda ändar...

Kökstankar

Jag lever i nuet men har mina rötter i 50- och 60-talets ständiga tillväxt. November månad minns jag som tiden när man tröskade och slaktade gårdsgrisen. Det sägs att man bäst minns ljud och dofter. Därför kan jag mycket tydligt känna kylan och ljudet av havrenekarna som sakta sögs in i tröskverket uppe på rännet. En syssla som endast betroddes av far, den var alltför farlig för nyfikna barnahänder. Gick man ner på lón (logen) kunde man höra det sisslande ljudet av de frigjorda sädeskornen som rann ner i en jämn ström i bingen under. Andedräkten stod som rök i munnen och det kändes tryggt att vara med i arbetslaget även om man var liten.
Slakten höll man sig helst utanför. Grisens dödstjut tystnade och man ombads så småningom att vispa blodet, en syssla som man helst ville slippa. Mor stekte blodpudding, gjorde pressylta, korvade och stekte kotletter som före frysens tid konserverades på gammalt vis dvs i glasburkar med hjälp av "konserveringsapparat". En husmor använde sig dagligen av fysikens och kemins hjälp utan att närmare analysera storheten i desamma. Vakumet som bildades i glasburkarna bevarade kotletterna tills burken öppnades och konsumerades. Burkarna återanvändes och dagens sophantering var flera decennier borta i framtiden.
I december städades och bakades det. Tvätt fick vänta till våren när man kunde hänga ut all tvätt som samlats under vintern. Tak och väggar i kök skulle rentorkas, porslinet som endast användes till stora högtider skulle diskas även om det gjorts efter varje tillfälle och skåpen skulle torkas ur. Gardiner bytas, halm i madrassen (för växande barn med utdragssäng) skulle bytas och rena trasmattor läggas på golvet. Brödbaket var viktigt, den speciella kraft som ansågs samlas i julbaket frigordes när såkakan åts efter sådden på våren. Det då torkade hårda julbrödet med smak av sirap, fänkål, anis och kummin smakade himmelskt doppat i kaffet. Lakanen byttes efter julbadet och luktade gott i den av ny halm prasslande sängen. Julbonader och dukar skulle fram tillsammans med allt annat pynt som naturligtvis även innebar egenhämtad julgran från skogen.
Julkakorna var många, inte sju men kanske fem och avnjöts mellan "doppet" mitt på julafton och kvällsvarden med lutfisk, potatis, gröna ärter och smält smör. Lutfisken pudrades över med svart- och vitpeppar. Måltiden började med bordsbön "I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få" och avslutades med "För mat och dryck Dig vare lov o Gud. Hjälp oss i tro att hålla Dina bud". Efter gröten sjöngs några julpsalmer och far läste Julevangeliet ur den gamla bibeln från 1727. Ännu idag kan vi läsa den gamla texten om än med visst besvär.
Julklappar? Ja visst men inget överdåd. Lycka över en ny bok eller en ask med pastellkritor var lika stor utan någon gradering av det ekonomiska värdet.

Outstanding!

Just hemkommen från Malmö och konsert med Kris Kristoffersson i Sankt Johannes kyrka. Fullsatt så vitt jag kunde bedöma, kanske 800 personer som alla var där av den enkla orsaken att de älskar Kris och hans låtskatt. Bekräftelsen att det inte beror på min ålder att man numera inte hör vad artister sjunger ger mig styrka. Varje stavelse från denne 76-åring hördes klart som kristall tillika hans gitarrspel. Hans dotter som var med i några låtar var lika tydlig. Han bjöd verkligen på sig själv, spelade ibland fel eller hade svårt att få till höga eller låga strofer men skrattade, erkände misstaget och tog om. Publikens kärlek och värme gick inte att ta miste på och jag tyckte mig märka att han kände det lika starkt. Han noterade att det var fantastisk att komma till sin farfars (och fars) hemland, snöt sig ibland i en svart näsduk och kompade sig själv med munspelet. Publiken var knäpptyst under sången men applåderade dess högre mellan låtarna. Han avslutade med orden "God bless you" och ingen dog väl av den välsignelsen.

 

Det oranga kuvertet

Halleluja! Nu har regeringen kommit underfund med hur vansinnigt utskicket av Det oranga (stavas det så?) kuvertet är! Den moderate riksdagsmannen uttalade i Rapport något om en "transparant" (modeord) hållning i frågan. Ska det bli genomskinligt nu också? Så att brevbäraren ska se hur dålig pension man får? Det lät som om man uppfunnit hjulet. Saken är den att man sedan mycket länge kan se HELA den beräknade pensionen men ev tjänstepension och egna pensioner på https://www.minpension.se/Startsida.aspx. Loggar in gör man med E-legitimation som man skaffar på banken. Det oranga kuvertet som kostar oss skattebetalare en massa pengar i utskick duger inte ens att elda i spisen med. Hur står det till med logistiken hos våra beslutsfattare egentligen?

Europas svarta hål

Den Helige Andens bank

Jag ställer mig ibland frågan med anledning av det ständiga "nyhetsinslaget": Vart har alla pengar tagit vägen? Då menar jag världens pengar. Europa är nästan bankrutt, USA likaledes, mm mm. Kanske finns de här i denna bankomat?

Trägen vinner?

Igår fanns det nya jordhögar efter den f.......de sorken. Fram med vattenslang, pinne och det sista av karbiden. Iakttog nöjt i morse att det inte fanns nya högar. Hämtade tidningen i brevlådan innan jag skulle till jobbet. Tro´t eller ej men på en kort stund hade han varit där! En liten hög visserligen men ändå! Det blir till att inhandla mera karbid och här gäller det att vara uthållig. Fast det tänker nog Herr Sork också tyvärr.

Sorkjakt och ljusinstallation

Dagens första uppgift var att ta itu med sorkhögarna i trädgården. Fram med vattenslangen, bambukäpp och sorkmedel. Som en biljardspelare gick jag runt jordhögen med vattenslangen som biljardkö och försökte få jorden att hitta ner i hålet som var dolt under högen. I vanliga fall brukar det räcka med att hitta hålet (med käppen) men idag var det inte lätt. Trots allt fick jag tillbaka nästan all jord och strödde sen med sorkmedlet (som luktade död och pina). Hjälper inte det så vete f.. vad man ska ta till. Sett ur ett globalt perpektiv så är problemet mindre än ett dammkorn men likafullt ett irritationsmoment. Roligare var det att installera höstens ljusdekoration. Nu är den gamla linden värre upplyst än dagens svenska skola. Men det är ett annat kapitel.
Gravarna fick även ett besök även om de hädangångnas själar befinner sig på annan plats. Det lyste så vackert med alla ljus på de gravar som redan fått påhälsning.
Nedanstående dikt fick jag av en vän till tröst för några år sedan. (Vet ej vem som är författare.)

Må Gud förse dig med allt du behöver

för kropp och själ och ande
när du beger dig på din sista färd
Må Kristus ta din själ i sina armar och föra dig genom tidens pendling
till platsen där friden bor och göra den till ditt hem i all tid.

Så kom den då...

...snön. Jag har ju känt av mitt "snöben" ett tag och tänkte ringa naprapaten för det känns i ryggen också. När jag nu tittar ut så vräker snö ner, det blåser kraftigt och minsann, lät det inte som åska också. Himla tur att jag hann in från diverse städningsarbeten ute. Nyss sken solen och himlen var blå! Jag har ju känt på mig att vintern skulle komma tidigt men hoppades att det skulle vara fel. Hoppas kan man ju alltid.

Trafikproblem

Borås ska som första kommun i Sverigen bygga ett ljussystem vid City Sparköp i Knalleland som ska varna bilister när en cyklist närmar sig korsningen. Bilisterna kommer att varnas med blinkande ljus i vägbanan och blinkande varningsskyltar. Hade det inte varit bättre att cyklisterna varnas för kommande bilar istället? Detta liksom den införda s k zebralagen är lika idiotiskt. Allt ansvar fråntas fotgängare och cyklister som bara häver sig ut i trafiken med inställningen att de har fullständigt skydd och företräde. Inte att undra på att det händer så många olyckor. Förr fick man minsann lära sig att titta åt båda håll innan man gick över en gata. Det är ju lättare att stanna en människa än att bromsa en bil. Man får nog inte säga sånt här men vi har väl fortfrande åsiktsfrihet i Sverige? Nu var det sagt.

Kvinnliga Döderhultare

Madeiraresan ligger bakom och jobbet tar åter nästan all tid. Jag hade ju för avsikt att rapportera från resan men det får bli kortvarianten. Maken har lagt upp bilder på Nordtorpstankar för den som vill se mer.
Ett besök hos de berömda brodöserna gav en del reflektioner. Sedan "urminnes" tider har dessa kvinnor ägnat sitt liv åt att brodera dukar, dukar och dukar i det oändliga. Ett makalöst beundransvärt arbete men inget för den som har skåpen fulla av egna, ärvda eller fådda liknande alster. Detta skapande hade säkert rönt större uppskattning om det hade varit av män snidade skålar eller varför inte träfigurer. Ty så är det skrivet, kvinnors arbete värderas inte lika högt som männens. Priserna var höga men det bör de vara för bakom ligger mycken tid och omsorg. Däremot skulle kanske ett sänkt pris generera fler sålda produkter? I Sverige lägger aktionsutroparen upp fyra handbroderade dukar på armen och ropar: Får jag en tia?
Annat njutbart återfinns nedan, bilderna får tala för  sig själv:

Även på Madeira lagar man med ståltråd!

Näckros

Ödesträd

Skot



Mera "snören"



Hibiscus

 

Madeirabesök

Äntligen fick man då lite solbränna. Inte för att jag brukar ligga och steka mig men visst är det underbart att fara ifrån oktoberrusket en vecka! Madeira blev målet och där är det sommar nästan året om. Vi försökte än en gång att få se valar och då menar jag de riktigt stora. Vi fick nöja oss med pilotvalar än en gång men det är inte illa det heller. Seglingsstunden är värd mycket även utan valar! Madeira är så mycket mer än så men med det återkommer jag nästa gång. Njut av det lilla!!

Växthusvärme och eftertankar

Idag är det +22 gr! Var då, undrar någon. Jo, i växthuset. Utanför är det +9,3. En liten oas att glädjas över och i nu när hösten närmar sig. Tid att börja elda brasa inne, att tända ljus, att läsa en god bok eller varför inte planera för nästa växtsäsong. Enligt en artikel i Land så är trädgårdsarbete läkande. Något jag och många andra redan visste. Efter flera år i en arbetsmiljö som nästan tog livet av mig har jag nu nästan återfått min fulla självkänsla och livsglädje. Detta tack vare en anställning mina sista fem år i arbetslivet där jag fått erkänsla, postiva kontakter och kraft att gå vidare. Det tar lika många år att "komma tillbaka" som att gå ner sig, säger man. Att vara kvar i en omöjlig arbetssituation är lika destruktivt som att ställa sig framför ett framrusande tåg och det skulle vara förbjudet att styra ett företag av vilken sort det än må vara med en inkompetent styrelse. Ett sätt att befria sig från de onda förlamande energierna är att vara "trädgårdsarbetare". Att så ett frö och se det växa upp en liten eller stor planta är något nästan alla kan unna sig. Det räcker med ett fönster ut mot ljuset.

Rönnbär=snö?

Inte var det lätt att ge sig ut i morse. Ösregn och 4+ vilka blev 6+ när jag kom in till Borås. Sedan länge har jag noterat att rönnbären är rikliga i år. Om det stämmer med gamla spådomar betyder det en kall och framför allt snörik vinter. Tur att man har kvar de långa läderstövlarna. Jag minns vintern 2010 när jag parkerade på Ryavallens parkeringsplats varje dag. Snösvängen hade fullt upp att hålla efter snön. Det skottades även uppe på tak i området. När jag stod och skottade fram bilen på eftermiddagen kom en kille klättrande över snövallen som utgjorde genvägen ut från parkeringen. Vallen blev högre för var dag som gick men alla tog den vägen så det blev som en upptrampad stig över. Killen var arg som ett bi och skrek mot mig: Detta va la jävvlit onödit! Jag tog inte åt mig men har skrattat åt det många gånger. Det lönar sig inte att gnälla över vädrets makter. Var dag har nog av sin egen plåga.

Samling vid pumpen

Trafiken tätnar när storverk ska utföras

 

Sensommar eller förhöst?



Tomater

September bjuder ofta på både värme och kyla. 2012 mest kyla. Så blåsigt och kallt var det länge sedan vi hade det. Bättre lycka nästa år, det gäller att inte ge upp. Växthuset är urstädat och redo för nya satsningar. Endast tomaterna kämpar vidare och ska förhoppningsvis ge ytterligare skörd. Godare tomater får man leta efter. Alpklematisen som trängs tillsammans med Kaprifolen remonterar och Chokladblommorna trivs och blommar än. Nu har höstblommorna kommit igång: Enzian och Höstanemoner lyser upp tillvaron. "Allt kött är hö" som det heter i en känd psalm. Tack ändå för växtsommaren 2012. Det kunde varit värre!

Chokladblomma

Alpklematis



Enzian

Gammal är äldst

Häromdagen fick jag tillfälle att besöka Brattorp. Gamla Rut har lämnat jordelivet och under 8 år på "hemmet" har hennes hus stått obebott. Där huserade många energier av gångna generationer. Jag blev påmind av ett minne från henne och det var när hon för minst 50 år sedan besökte far för att få hjälp med deklarationen. "Ja har sålt en kalv te Konsum" sa Rut. "Va dä en svart" frågade far och ögnade igenom underlaget för deklarationen. "Nä, den va rö" replikerade Rut och far fick kämpa för att hålla sig för skratt. Dan Korn lär ha försökt att få komma på besök till Rut medan hon bodde där men fick inte komma in. Hon betrodde bara folk hon kände.

Vardagsrummet
 



Ett av sidorummen
 

Köket

Naturligtvis var det mycket bråte efter drygt 150 år utan varken el eller telefon. Men i "blixtbelysning" är det riktigt vackert. Där hade annars bara batterilampa eller fotogen används.




Vår egen bråte fick bäras ut från "vangboa" igår och idag när vi inledde renovering av densamma. Där har det bara förflutit drygt 100 år. Ryggen värker men vädret var bra. Det har utlovats sol även imorn men det verkar inte stämma. Höstvindar kalla som is viner runt knuten. Men vi tar problemen i den ordning de uppstår!



Gammalt ska ut....

...och nytt ska in

Kolbullar och Sorkelände

Alf och Leine fixar kolbullar

Utsikt från Götsered
 

Inte blev vädret idag som de lovat med upp till 20 gr, sol mm. Vi är luttrade. I växthuset var det varmt men fuktigt. Nu skulle det städas ur, allt gammalt utom tomaterna förstås. Tänk att få hämta in "dagens skörd"! En gudagåva må jag säga. Vid brunnen upptäckte jag till min förskräckelse spår av herr Sork. Attans också. Fram med vattenkanna, karbid och tändstickor. Det rök och small som det värsta fyrvekeri. Vi får se om det hjälpte.
Eftermiddagen avnjöts vid Götseredsstugan och Kolbullsattraktionen. Det ska egentligen ske vid Trummesjön men ibland får vädret avgöra. Maken stöttade Backabogänget med gitarr och ca 65 personer trängdes runt eld och i stugan. Regnet kom av sig men bytt är bytt. Det blir väl Trummesjön en annan gång.


Delar av Backabogänget
 



En skör tråd

Även träd behöver stöd i livet
 

Efter Den stora renoveringen av Nordtorp Gammelgården 2010 förärades vi ett nytt äppelträd av PEAB som hade totalentreprenaden. Vi hade nog indirekt betalat det själva men tanken var god och den glada överraskningen ett fint minne när snickare Magnus ringde på och överräckte det. Det hade redan då underbara rosa blommor. Efter diverse funderingar var det skulle planteras i den steniga marken så är det nu inne på sitt tredje år och sköter sig väl. Det gamla äppelträdet som fanns här innan och gav massor av frukt var vi tvungna att ta ner eftersom det dels tappat all bark och dessutom "var i vägen" för bygget. Det skär alltid i hjärtat att behöva ta bort träd men ibland är det nödvändigt. Nu står vi inför nästa dilemma. Hur och när beskär man på rätt sätt för att det ska bli starkt och friskt? Det känns alltid vanskligt när man står där med sekatören. Det går ju aldrig att ångra sig efteråt. En "van" ser omedelbart rätta stället och knipsar av grenen. Som synes måste det ju åtgärdas för så här kan det ju inte klara sig i längden. Tur att man inte är kirurg.



Skördetid och arbetsid

I solrummet blommar det alldeles på egen hand

Utan skryt kan jag säga att jag fått mycket gjort idag. Bäst att passa på medan solen skiner och det är lördagsledigt. Fönstertvätt, kantklippning, tomatvattning, humleplantering, potatisupptagning, rabarberplantering, tvätt mm. Angående fönstertvätten så höll maken i stegen medan jag äntrade densamma upp till de små fönstren på övervåningen. Tänk om de hade varit vändbara inifrån ändå! När jag blir 80 bast får jag nog anlita hushållsnäratjänsteföretagen om de fortfarande finns kvar då. Om man inte redan trillat av pinn då förstås. I himlen finns fönster men de behöver nog inte tvättas.

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Kapamaryllis (Amaryllis Belladonna)

Crocosmiiflora (Höstlilja)

Förra höstens besök på Azorerna medförde inköp av lökar av en lilja som där växer vild. Instruktionen som medföljde var tydlig och beskrev tillvägagångssättet för att få denna ljuvliga växt att kunna blomma även här. Problemet är att de inte uppför sig som är skrivet. När inget tydligt hade inträffat som tydde på att de levde överhuvudtaget (trots ett sommarliv i växthuset) så lyfte jag av krukan och kan man tänka sig, de hade i alla fall fått rötter! OK, de får en chans till! Vad månde bliva?
Höstliljan till höger gjorde inte heller som vá tésakt, överlevde vintern efter att inte ha blommat, kom igen och blommar nu istället.
Tomaterna börjar bli röda och purjolöken kanske hinner bli så stor att det lönar sig att skörda. Ärtorna är i det närmaste uppätna och salladen har väl gjort sitt. Lite morötter finns kvar och gallras i takt med att de äts upp.
Tänk att så små frön kan bli stora tunga växter som nästan välter stöden som man trodde skulle räcka till! Tomaterna ska få lite bättre utrymme nästa år!

Nu är dom på G



Hinner dom bli färdiga? (Purjolök)

År 79 e. Kr.

Idag för 1933 år sedan begravdes Pompeji i aska och låg bortglömd i många år innan staden grävdes fram igen. En ögonblicksskildring, ett tidsdokument fanns gömt under askan och ger dagens turister en inblick i hur staden och dess människor kan ha levt. Som ett Atlantis, skillnaden är att Atlantis inte är funnet än? Man känner hysteriska vingslag när man vandrar på kullerstens-gatorna och tittar in på de vackert dekorerade väggarnas färger och mosaikbelagda golv. En oförglömlig upplevelse. En billigare alternativ upplevelse är att läsa Robert Harris Pompeji. Jag kan säga att jag nästan sträckläste den, så spännande var den. Trots att man vet "hur det går" (eller kanske just därför) växer spänningen olidligt. I romanform skildras hur ingenjören Marcus Attilius upptäcker tecken på att akvedukten som förser nio städer med vatten verkar ha blivit skadad och han ger sig ut för att ta reda på vad som händer. Mäniskorna och miljöerna beskrivs så levande att man känner sig förflyttad dit. Katastrofer av olika slag drabbar jorden på olika sätt men ett sätt att bearbeta ev. rädsla är att ge sig i kast med den. På ett eller annat sätt.

Telia och Underverket

Hur otroligt det än kan låta så har vi ÄNTLIGEN fått Telia att förstå att det är kabelfel som orsakat"knaster, skrap och brus" (kod 55 i manualen vill jag minnas) på  vårt fasta telefonnummer. Så klar som linjen är nu har den inte varit sen, ja, jag vet inte hur länge sedan. Grannen har klagat på samma problem. Vi har gett upp många ggr och tagit till mobilen istället. Tack Telia för att ni äntligen har rett ut problemet. För denna gång..
 

Ösregn och fläderglass

Ebbas fläderglass

Medan regnet vräkte ner utanför fönstren så gav jag mig i kast med ett litet projekt. En god granne förärade oss tidigare i sommar en bunt fläderblommor. Noga räknat 40 st. Ett idogt sökande på internet hjälpte mig att hitta recept på flädersaft medan blommorna låg i tryggt förvar i frysen. Målet var att göra glass men man måste ju ta vägen över saftstadiet först. (Saften blev jättegod.) Glass finns att köpa, ja visst. Men den hemgjorda går minsann inte av för hackor. Ny sökning på nämnda glass ledde till ett jättebra recept. Innehållet är bara vanliga naturliga råvaror och om den färdiga glassen kommer att smaka som "smeten" innan den frusit färdigt så kommer den att vara helt ljuvlig. Inget för äggallergiker trist nog men då finns Hello Kitty-glass. Den är också jättegod!
Tack Ebba förresten för det goda receptet!

Augustilugnet

Augusti är en fantastisk månad. Glömt är jäktet och stresset att förberedna sig för sommaren då allt ska hinnas med. Makens "semester" i Bohuslän hos goda vänner resulterade i en gåva i form av en vinranka och ett "spällingaträd" som planterats enligt konstens alla regler. Vinrankan får övervintra i växthuset medan vi funderar på var det ska få bo nästa år. En härdig sort enligt givaren men var finns klimatet för en utomhusvinranka i Nordtorp?

Ladusvalorna gör sina sista race innan den stora flytten till Afrika tar sin början. Tänk att dom kanske är uppfödda i vår gamla lagård? Vi önskar dem Gute Reise och välkomna tillbaka nästa vår! En tur i svamskogen resulterade i en härlig gryta som uppskattades av såväl folk som husdjur. Vår gamla Nisse (i salig åminnelse) älskade denna gryta och åt både kött och svamp. Dagens katter blev saliga bara av att känna lukten av tillagningen. Augusti är en härlig månad.

Ladusvalor på tråd

Ladusvalor





"Spällingaträd"



Till Mathilda

Mahtilda Samuelsson under linden med ett av sina barnbarn

Idag är det farmors födelsedag. Hon föddes 1871 och slutade sin vandring i april 1956. Länge tvistades det om huruvida hon föddes den 20 eller den 18. I kyrkbokföringen står det att hon döptes den 20 i Sandhults kyrka och vägen från Arås från andra sidan Viaredssjön var lång men med häst och vagn gick det att färdas fortare än att gå.



"Till dem, som gjort min 75-årsdag till ett ålderns solskensminne, vill jag frambära mitt hjärtliga tack"

Tack för dina goda ingefärskarameller och de där platta vita med mintsmak och julduken som du påbörjade för att jag skulle göra den färdig. Tack även för din öppna dörr med inbjudan att komma in och bli tröstad när något hänt som framkallade gråt.

Modeord

Inte särskilt tranparent (isblommor)

Ett nytt modeord florerar i media: "transparant" (stavas eg. transparent). Centerns nya Maud använder det ofta och en hel del andra munväder likaså. Jag ville dra mitt strå till stacken så därför kom jag äntligen till skott och tvättade fönstren idag. Om jag blev mer transparent av det vet jag inte, i alla fall inte mer parant än tidigare men fönstren blev fantastiskt fina och man kan se in och ut precis som det borde vara även i politiska sammanhang. Något som har förlorat på att vara transparent är Västtrafiks busskurer. De slås sönder av illbattingar som inte har nåt bättre för sig. Det vore billigare för skattebetalarna om man bytte tillbaka till stenkurerna som fanns förr. Då blir de visserligen inte transparenta men de skulle hålla bättre.

För gammal å´för dum?

Måla istället vet ja....

Så var då semestern slut för denna gång. Sena kvällar byts mot tidiga mornar. Inget sent TV-tittande för min del.  Alltför länge har inspelning av intressanta TV-program varit ett oöverstigligt hinder. Inte tekniskt sett men av känslan av att "det var så mycket enklare förr på den gamla goda VHS-tiden". Sönerna ruskar på huvudet åt oss (maken inkluderad) och tycker att vi är konstiga som inte kan ordna en så enkel sak. Även om det inte inträffar så ofta så kan det ibland hända att något man vill se sänds vid ett tillfälle när man inte kan av andra skäl. Filmer i 4:an tex som avbryts av oäääändligt massa löjlig reklam + ett längre nyhetspass är inget att ens tänka på. Jag tog tjuren vid hornen, greppade manualen och LYCKADES programmera in Wallander. Bra att se lite tidigare en annan kväll, tänkte jag. Problemet var bara sladdarna som av åskrisk (vi bor ju på landet) är kopplade på ett sätt som gör att strömmen bryts helt när TV:n stängs av. Jädrar också.......

Svampglädje

Lycka kan vara att nån gång hinna först och dessutom upptäcka att man fortfarande har ett ställe som ingen annan hittat till.

Stôlleprov

Idag är det jag, Yambo som skriver för Matte orkar inte. Husse och Matte har slagit av det gröna på den stora vallen som kom hit när vi flyttade in på Gammelgården. Matte lämnade en liten bit för att spara vallmoblommorna men jag tror hon bara ville lämna lite för mig att smyga i. Det är jag som syns lite grand i mitten av bilden. En och annan stek har jag hittat här minsann. /Y

Sista semesterveckan

Man lärde sig som barn att kunna aktivera sig även om det regnade. Vi hade aldrig tråkigt på grund av vädret. Alltid fanns det något att hitta på. Bra att kunna även i vuxen ålder även om det kan innebära att man har svårt för att göra ingenting. Idag bakade jag, igår spelade maken och jag gitarr och dragspel med Backabogänget. Inte för att jag kunde mer än en bråkdel men ändå.


Dörren är klar

Veden har fått  regnkläder

Rudbeckia och chokladblomma



Kaprifolen blommar

Chokladblomma




Ute blommar "chokladblomman" och "televerksblommorna" (ringblommor) har äntligen slagit ut. Regnet med vidhängande översvämningar i Borås har för tillfället tagit en paus.