Gott Nytt År

Den 21 okt 1957 skrev min Pappa i min poesibok några strofer ur Viktor Rydbergs Kantat (som framfördes vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877, men det visste jag inte då). Begrunda dessa tänkvärda ord :

Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Din dag är blott en strimma,
som lyser blek och matt ---
se, framom henne dimma
och bakom henne natt!
Och släkten, där du tågar,
i öknen segna ned,
och bävande du frågar:
allsmäktige, vart bär min led?
I jordens syner röjes,
att allt här nere ändligt är;
och då till himlen höjes
din forskarblick, du spanar där,
att solars banor stäckas,
och världar gå i kvav,
och stjärnsystemer släckas
i eterns djupa hav,
Du hörer röster ropa:
allt är förgängelse,
och tid och rum tillhopa
ett hemskt oändligt fängelse.

Recitativ.

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

Inte heller detta är en Synvilla...

Nordtorp Gammelgården

Vi här i Nordtorp önskar alla vi känner en riktigt

God Jul och ett Gott Nytt År, 2013.

 

Ingen Synvilla

Äldste sonen med familj har under en tid planerat för kommande husbygge. Tomt finns, hus är beställt och bygget lär komma igång under en överskådlig framtid. En kär vän i familjen förärade de blivande husbyggarna detta vackra pepparkakshus som är en kopia av det tänkta objektet. Tala om kreativitet, omtanke och ambition! Tack Bengt för gåvan. Sådana vänner kan man inte få för många av!

Bildöd och granbestyr

Tidigt 70-tal?

I onsdags var maken och jag med risk för liv och lem i skogen för att hämta årets julgran. Någon gång tidigt 70-tal(?) var mamma och pappa ute i samma ärende vilket förevigades av förra grannen Kerstin (tack Kerstin för årets bild!). Vädret då var ungefär som idag. Tidigare på onsdagen levererades vår kära gamla Escort (endast 15 år) till SkrotFrag då ingen annan ville ha den. Med sorg i hjärtat tar vi farväl av både människor, djur och gamla bilar.
Escorten har tjänat länge. Men livet går vidare. Amaryllisen här nedan fick tillbringa senaste sommaren nergrävd i komposten och tackar för det genom att visa sig i full prakt till julen 2012.

Amaryllis

Nobelpriset

Gårdagens TV-sändning angående Nobelpriset fick mig att tänka på Galenskaparnas "Tennisspelaren". En av pristagarna (har glömt namnet) berättade att hans föräldrar ville att han skulle lära sig spela piano. Pianoläraren konstaterade att han aldrig övade på läxan och fick honom att medge att han egentligen var totalt ointresserad av att spela piano. Det var annat som lockade vilket alltså innebar att han fick Nobelpriset 2012. Det finns alltså likheter mellan hans historia och Tennisspelaren. Titta och njut och inse att barnen väljer sina egna vägar!

Veckans brått

Erhöll via lottdragning i Hembygdsföreningen förlidet år detta ljus. Meningen torde vara att man bränner en dag i taget. Ehuru detsamma objektet hade väldigt lång startsträcka i toppen är sannolikheten att hinna ikapp ganska liten. Idag den 5 december har vi inte ens nått till den 1:a. Ett sätt att hålla ålderdomen borta kanske? Såvida vi inte bränner vårt ljus i båda ändar...

Kökstankar

Jag lever i nuet men har mina rötter i 50- och 60-talets ständiga tillväxt. November månad minns jag som tiden när man tröskade och slaktade gårdsgrisen. Det sägs att man bäst minns ljud och dofter. Därför kan jag mycket tydligt känna kylan och ljudet av havrenekarna som sakta sögs in i tröskverket uppe på rännet. En syssla som endast betroddes av far, den var alltför farlig för nyfikna barnahänder. Gick man ner på lón (logen) kunde man höra det sisslande ljudet av de frigjorda sädeskornen som rann ner i en jämn ström i bingen under. Andedräkten stod som rök i munnen och det kändes tryggt att vara med i arbetslaget även om man var liten.
Slakten höll man sig helst utanför. Grisens dödstjut tystnade och man ombads så småningom att vispa blodet, en syssla som man helst ville slippa. Mor stekte blodpudding, gjorde pressylta, korvade och stekte kotletter som före frysens tid konserverades på gammalt vis dvs i glasburkar med hjälp av "konserveringsapparat". En husmor använde sig dagligen av fysikens och kemins hjälp utan att närmare analysera storheten i desamma. Vakumet som bildades i glasburkarna bevarade kotletterna tills burken öppnades och konsumerades. Burkarna återanvändes och dagens sophantering var flera decennier borta i framtiden.
I december städades och bakades det. Tvätt fick vänta till våren när man kunde hänga ut all tvätt som samlats under vintern. Tak och väggar i kök skulle rentorkas, porslinet som endast användes till stora högtider skulle diskas även om det gjorts efter varje tillfälle och skåpen skulle torkas ur. Gardiner bytas, halm i madrassen (för växande barn med utdragssäng) skulle bytas och rena trasmattor läggas på golvet. Brödbaket var viktigt, den speciella kraft som ansågs samlas i julbaket frigordes när såkakan åts efter sådden på våren. Det då torkade hårda julbrödet med smak av sirap, fänkål, anis och kummin smakade himmelskt doppat i kaffet. Lakanen byttes efter julbadet och luktade gott i den av ny halm prasslande sängen. Julbonader och dukar skulle fram tillsammans med allt annat pynt som naturligtvis även innebar egenhämtad julgran från skogen.
Julkakorna var många, inte sju men kanske fem och avnjöts mellan "doppet" mitt på julafton och kvällsvarden med lutfisk, potatis, gröna ärter och smält smör. Lutfisken pudrades över med svart- och vitpeppar. Måltiden började med bordsbön "I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få" och avslutades med "För mat och dryck Dig vare lov o Gud. Hjälp oss i tro att hålla Dina bud". Efter gröten sjöngs några julpsalmer och far läste Julevangeliet ur den gamla bibeln från 1727. Ännu idag kan vi läsa den gamla texten om än med visst besvär.
Julklappar? Ja visst men inget överdåd. Lycka över en ny bok eller en ask med pastellkritor var lika stor utan någon gradering av det ekonomiska värdet.