Värmebölja i maj

Dagens stillastående (nästan) hetta har ersatts av kvällens svalka och ljuvliga dofter. Tänk att det var mörker och kyla för bara några månaders sedan och mörkret föll redan kl 16.00. Idag slog syrenerna ut och många av trädgårdsväxterna har riktigt tävlat om vem som är först ut. Lite synd bara om hela skådespelet är över innan sommaren ens börjat. Fast det har den ju egentligen. Det gäller att ta vara på nuet. Får man ta naturen med sig in i himlen? Den här pingstliljan är mycket gammal. För så där 30 år sedan flyttades den från vägdiket (förvildad) till vårt "gamla" hus efter ett tips från förra grannen. "Vägdikena ska rensas och då ryker dom". Dom blommade inte så värst rikligt i vår rabatt där, kanske var jorden för bra/dålig? Nu fick de flytta med oss "hem" igen och se så fina dom är!

Vårens sirligaste blomma? (löjtnantshjärta)

Gullvivor från Husaby

Rödbläran, en tidig prydnad

Smörbollar i kvällsljus

Nyfiken på en av flera pioner!

En Vilde i rabatten (får stanna men är ej planterad!)

Det finns även röda gullvivor!

Odlarglädje och sommarvärme

Så var då växthuset äntligen färdigt. Värmen därinne är inte att klaga på och de finurliga självöppnarna i takfönstren sköter sig själva. En fantastisk uppfinning! Mycket möda har det medfört, många lass jord har släpats dit men det är ju så att säga ett "engångsarbete". Vinrankan (liten ännu) verkar trivas. Den har redan fällt ut sina första spröda blad.

Fänrikshjärtana fick flytta med oss.

Golvet är en kombination av gammalt och nytt.

Lusthuset

Klosterliljorna är utsökta

  I"evighetsrabatten" utanför frodas förra vårens tillskott och trädgårdspumpen är guld värd, så nära och till synes aldrig sinande. Hur bra som helst. Men värmen har satt sina spår. Makens flimmer kom tillbaka igår och dagen har för hans del tillbringats på SÄS. Tillsammans med alla övriga flimmergubbar. Livet levs med både upp- och nergångar.

Legender under sin livstid

Dagen bjöd på sol för omväxlings skull. Som gjort för besök hos Rångedala plankskola för byte av tveksam vindruvsplanta samt inköp av diverse annat som krävs för odling.  På hemvägen började regnet igen så allt är som vanligt. Påpassligt hade Cekatör under tiden satt tillbaka glasen i växthuset. De har under ett dygn legat utspridda på gräset i väntan på färdiggjutning. Av den tänkta planteringen av bl a en alpklematis (vad annars i växtzon 4-5?) blev intet. Det får anstå till bättre tider. Eftermiddagen har ägnats åt en stund vid brasan (!) med egen stilla dragspelsmusik samt Kris Kristofferson. Alltid njutbart. Om man tycker att man blivit för gammal kan man dessutom lyssna till Willie Nelson eller Paul Simon. Välj själv: 2011 eller 1993. Willie som just fyllt 79 är still going strong och har idag gett ut en ny platta där han sjunger tillsammans med sonen Lukas. En annan som jobbar längre än längst är förra grannen. Är det kanske så att nyckeln till att inte åldras är att aldrig sluta jobba?

Nyodling

Det måste vara starka och uthålliga människor som bor här. Jag beklagar mig inte men ett blåshål är det. Meterologerna har visserligen förvarnat om förändringar i klimatet och det vi genomlider här är ett intet jämfört med andra ställen i världen. Stockholmstrakten för att nu nämna en  något närmare ort har tex inte fått en droppe regn medan vi nästan dränks. Över 70 mm på en vecka är ingen rättvisa i sammanhanget. Blåst och regn samtidigt är bedrövligt men såna smällar man får ta om man nu bor på Västsidan. En nära bekant på Västkusten har aldrig upplevt dess like i mannaminne och han är snart 70 år. En solglimt i sammanhanget är att växthuset snart är klart. Som nämndes gick det inte att gjuta fast eftersom regnvattnet stod upp till brädden i rören för ändamålet. Detta är nu åtgärdat och med tanke på vad det har varit utsatt för under de senaste dagarnas stormangrepp så ska det väl förhoppningsvis klara resten också. Maken vill att jag odlar räksallad...hm, kanske ingen dum idé?

Swimmingpoolen snart färdig?

Nästan färdigt

I hällande regn och full stormstyrka restes det för flera veckor sedan anlända växthuset. Som boende i Nordtorp har vi för länge sedan insett att ska det odlas något så får det ske under skyddade förhållanden. Aroniahäcken som planterades för en tid sen växer inte upp i brådrasket men blir säkert till nytta framöver. Trädgårdsproffset Ckatör anlitades för växhusmonteringen. Om man till äventyrs tror att ett växthus bara är att ställa upp så misstar man sig. Underlaget ska vara jämnt och dessutom bör man ha en stor erfarenhet av mekano, lego eller ihopsättning av IKEA-möbler. Monteringsanvisningen liksom papperet som låg mellan glasrutorna förvandlades snabbt till blöt pappersmassa. Vattnet stod till knä....nej, men flera cm inne i huset innan alla takdelarna var på plats. Hörnrören som hela kalaset skulle gjutas fast i var till brädden fyllda med regnvatten och den omkringliggande färdiggräsmattan var som ett gungfly men räddade hela föreställningen som annars hade slutat som den lervälling TV-programmet Trädgårdsonsdag hade som underlag till den ros-pergola som anlades i senaste avsnittet.

Snart färdigt

Nåväl, efter 7 sorger 8 bedrövelser och 4 genomblöta varelser (undertecknad inräknad) så står skapelsen på sin plats och får visa vad det går för. Vinden håller i sig, fastgjutningen är inte gjord men om Gud vill så kan växthuset tas i bruk inom kort.

Kosläpp

Inte visste jag att det kunde vara en jätteattraktion (som i framtiden skulle samla storpublik varje år) när vi på 50-talet släppte ut våra kor på våren? Att folk köade för att få se en så "vanlig" händelse? Men jag är oerhört tacksam för att ha fått växa upp i odlingslandskapet tillsammans med djur, frihet, frisk luft och arbete. Frihet under ansvar? Man fick lära sig så oändligt mycket som man har haft nytta och glädje av hela livet. Det som vi tyckte var vardag skulle många idag uppleva som exotiskt. Om de inte hade rötterna i jorden förstås. Man fick lära sig att inte ta något för givet, att arbeta, ödmjukhet inför det levande och växande men också glädje över ett gott dagsverke.

Min sämsta affär?

Den minnesgode kanske kan komma ihåg att vi förra sommaren yvdes över att Borås Stad så godvilligt uppmanade kommunens innevånare att komma och plocka med sig så mycket uppdragna lökar som man kunde bära med sig. De hade så att säga gjort sitt i Stadsparken. Vi styrde kosan till staden och ägnade sedan flera timmar åt att plantera över 100 lökar på den omtalade infiltrationsvallen. I vår fantasi kunde vi redan glädjas åt den mängd av svarta och vita tulpaner som skulle pryda sin plats. Hur gick det? 2 bladgrupper har försiktigt banat sin väg upp i ljuset och av några tulpaner syns inget än och verkar inte komma sen heller. De hade verkligen gjort sitt. Vi får väl i stället glädjas åt alla påskliljor som villigt blommar. Nåväl, bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.

Min bästa affär?

I maj 1962 tecknade mina föräldrar en livförsäkring för mig. Summan var 15 kr/kvartal, en inte alldeles oansenlig summa på den tiden. När jag blev vuxen och började förvärvsarbeta så övertog jag naturligtvis betalningarna. Åren gick och mest slentrianmässigt inbetalades premien. En dag började jag fundera på om jag skulle ha den kvar överhuvudtaget. Genom facket hade jag ju kollektivförsäkring och summan som skulle betalas ut var inte av fallskärmsstorlek precis. Sagt och gjort, jag ringde upp Livförsäkringsbolaget Trygg som det hette då. "Inte ska du säga upp den", sa damen i kundtjänsten. "Den har förräntat sig bra och betalar du EN gång om året så sjunker premien till 53:- om året!"
Härom dagen gick avtalstiden ut och jag fick min "återbäring": 13 595:-. Det kallar jag en god affär. Nästan som Vinterbidrag som man fick förr om man höll igång byggnadsarbetare på vintern!