Lakritskola och granarbete

Dagarna är korta och oftast gråmulna. Lite snövitt på marken då och då lyser upp lite faktiskt. Så länge det inte kommer snö i massor behövs det heller inte skottas. Alltid något. Gossarna (läs katterna) tvärnitar ibland vid dörren och vägrar gå ut. Dom sover mest bort vintern och har det ganska bra på så sätt. Känner våra rutiner dag för dag och rättar sig därefter. Vet tex att det vankas lite ost när frukostbordet är dukat. Påkallar uppmärksamhet på morronen när de tycker att det är dags att stiga upp dessutom.
Så mycket julstök blir det inte här. Maken och jag kommer att fira julen i ensamhet så när som på kortare turer till nära och kära som inbjudna gäster. Makens ihållande hjärtbesvär med påtaglig intressebrist från sjukvården medför att vår ork inte är vad den borde vara. Kanske bidrar årstiden till orkeslösheten? Inte vet jag. I alla fall har vi försökt lysa upp tillvaron med för årstiden aktuella ljuspunkter. Likaså har granen inhämtats från egen skog.

Bock eller Spike?

Dessutom granris för att göra en bock att ställa på trappan. På något sätt blev det en Spike istället. Han kommer att känna igen sig om han får se den. Gårdagen bjöd på ett egenförskyllt lakritskolekok eftersom jag vid ett apoteksbesök i ett svagt ögonblick inhandlat ett styck lakritsstång modell koncentrat. Borde förstått att lakritsstång på apoteket inte är att bara smaska i sig som den är. Tack vare Google fann jag recept vilket medförde att grädde, socker och smör fick inhandlas. Kolan blev OK. Men jag tror inte att jag gör om det. Det är enklare att hålla sig till "vanlig" lakrits. Om man blir sugen.

Adventsförberedelse och ordlek

Fyra generationer julen 2007

Idag tänkte jag sätta upp stjärnorna i fönstren som en förberedelse inför 1:a Advent. Jag håller på gammal tradition och vill inte ta ut nåt i förskott. Många lyser upp sin tillvaro redan i mitten av november som om de bodde på ett tivoli. Jag kan i viss mån förstå dem. Vi bor i mörkerlandet just nu och man kan behöva extra ljus. Jag tillhör den generationen som tog advents- och julfirandet i "lagom" takt och eftersom jag har färre år framför mig än som redan passerat så tillhör jag en förgången tid. Jag vägrar envist att kalla den typiska sjuarmade ljusstaken för adventsstake. För mig är en adventsstake en ljusstake med plats för fyra ljus som man tänder i takt med adventssöndagarna. Den kan väl också ersättas av elektriska sådana med tanke på brandfaran men nån måtta får det vara. Jag accepterar dock alla sjuarmade ljusstakar som lyser upp tillvaron i alla fönster. Vi behöver allt ljus vi kan få i november- och decembermörkret och var och en gör som han själv vill. Och den yngre generationen har väl inte riktigt koll på varför vi firar jul egentligen. Om det går riktigt illa kanske det en dag bestäms att vi inte ska ha några kristliga högtider alls med tillhörande ledigheter. Då återstår bara nyår och 6 juni. Det är tur att man får "dö unna" som far sa. Jaja, var dag har nog av sina bekymmer. Dessutom vägrar jag att använda det nya ordet "hen". Ett urfånigt påhitt. Men så betyder det ju "höna" på engelska också.
.

Novemberdysterhet och vårkänslor

Kommer jag att lyckas med petuniorna även 2016?

Idag har jag rensat min frösamling som torkat i noga dokumenterade kaffefilter. Ett bra sätt att torka dem i. På hösten samlar jag en del fröställningar och lägger i öppna filter. När de är torra plockar jag bort "det onödiga" och spar fröna som gömmer sig ini. De har stått luftigt i tvättstugan som oftast är varmaste utrymmet, där står ju den soluppvärmda ackumulatortanken på 550L. Nåja, solen värmer inte så det stör från november till mars men där är ändå varmt. Kan inte låta bli att tänka på Luther. Var det han som sa : Även om världen går under imorgon så vill jag idag plantera mitt äppelträd? Vi matas dagligen med undergångsinformation och det mår ingen bra av i längden. Det räcker så bra med det som är.
Veckans besök av Spike lättade upp livet en aning. Han är en glad, pigg, positiv och trofast varelse på 4 ben som värmer hjärtat. Det gör ju även katterna men de är liksom mer självständiga. Spike följer med som en skugga efter en vart man går vilket kan få en full i skratt ibland. När man släckt på toa och svängt igen dörren efter sig så hör man ett försynt krafs bakom och han lufsar ut. I dessa stunder ser han lite förorättad ut men det går snabbt över. En nackdel är bara när det regnar och man (läs jag)  ändå måste ut. Även då finns det hjälpmedel, stövlar och paraply fungerar och Spike bryr sig inte. Omvärlden är lika spännande vilket väder det än är.

Novembergrått både här och där

November har inträtt, så ock vintertid. För min del kan det vara samma tid hela året. Det är bara jobbigt att byta till det ena eller andra. Ute är det disigt och för dagen mulet. En tid av vila och kanske eftertanke. Utekrukorna med somardahlia, grekisk lövkoja, krasse och vita och svarta petunior är inställa för vintern. Jorden och resterna komposterade. Dahlior och gladioler i rabatten får vänta ett slag på att tas upp. I det milda vädret behöver de samla ytterligare kraft till nästa år. Det ska förresten bli intressant att se om jag lyckats rädda petuniefrön  för sådd. De är så små att de knappt syns. Fungerar allt som det ska så kan jag hoppas på många plantor till våren.
Världen i övrigt är en spelplats för allt värre händelser. Vi konstaterade igår att vi hade tur som fick besöka intressanta platser medan det var någorlunda fred. Egyptens pyramider, Luxor, snorkling i Röda havet, kvällsritt på kameler i öknen utanför Eilat, Petra i Jordanien mm. Ett oförglömligt minne är bussturen över Sinaihalvön mellan Eilat och Kairo. Öknen var andlöst vacker och bergen som de finaste ädelstenar i olika gula nyanser från nästan vitt till orange. Ett bändande skådespel. Då, en fantastisk plats och idag omöjlig att besöka liksom många andra av de historiskt intressanta platserna i regionen.

Hur man ska bringa ordning i världen, få slut på terror och diktatur och hjälpa alla flyktingar till ett drägligt liv i sina hemländer eller ute i världen är en ofattbar svår nöt att knäcka.  Inte heller den globala hanteringen av miljön går att handskas med. Kvartalsekonomin göder arbetslösheten samtidigt som vi ska konsumera mera för att få hjulen att snurra. En olöslig ekvation.

Ännu en dag

Ostmässan är tillända och så även min utställning. Tack alla som gillade mina tavlor! Dock var det väl inte väntat att finna tavlor på en ostmässa vilket medförde att de fick följa med hem igen.
Just nu funderar jag på att förbereda vinterförvaringen av dahlior och gladioler. De förstnämnda är känsliga och bör åtgärdas först men kan nog vara ute lite till (?). Tyvärr tyckte rådjurenn att de "fådda" från förra grannen såg läckra ut och åt upp alla knoppar innan de hann slå ut så där blev vi blåsta på den fägringen. Bättre lycka nästa år! I vinter ska de få övervintra på "ett säkert ställe" och sen får vi hoppas på ny fägring. Så är livet på landet.
Jag har gett mig in på Instagram också och fått nya "vänner" som visar fantastiska bilder från sin vardag. Lantliv från Island och USA. Bara så där. Men det är klart, namnar man man efter intresse så får man svar på samma sätt.

Ostmässa och konstutställning.

Hösten är här och sommaren har ställts in, dvs utemöbler, gräsklippare mm. Gräsmattan är full av gula löv och solen som ibland visar sig har mer och mer bråttom att försvinna bakom horisonten. Fåglarna äter sig mätta från fågelbordet för att klara natten och vintern. Vemodet lägger sig som en vår filt över tillvaron men förvissningen om att det ljusnar igen gör att man kämpar vidare. Det är ingen idé att klaga, det finns så mycket elände i världen som är mycket värre. Världen och Sverige har förändrat sig på så kort tid att man på något sätt inte känner igen sig längre. Vi gör vad vi kan härute i periferin, vi skänker pengar till hjälporganisationer och hoppas att det gör någon nytta. Vi är tacksamma för att vi har mat för dagen, tak över huvudet och inte minst, för att vi har varandra.
Nästa helg, 24-25 oktober är det Ostmässa och då ämnar jag ställa ut en del av mina tavlor till försäljning. Det är dags att skiljas från dem och hoppas att de finner nya väggar att hänga på. De finns just nu i min webbutik men säljs till mässpriser på Ostmässan. Här är adressen:

http://www.nordtorp-gammelgarden.se/

Jag finns...

...det är bara så att livet har fullt med annat i beredskap. Vi tar en dag i sänder, man kan väl inte annat, och våren närmar sig om än långsamt. Ateljén är färdig sedan en tid. Ibland hinner jag måla en stund och det är så rofyllt och stilla där. För några veckor sen satt jag där i den svala värmen och målade meditativt medan snöstormen rasade utanför. Jag har tom rinnande vatten till penseltvätt även om det inte kommer ifrån en kran i väggen. Nej, från en kran på en gammal 5-liters termos som Lae hade med sig vid skogsarbete för flera år sen. Här slängs inget, allt som kan komma till användning är bra att ha. Eller som en gammal kvinna sa: Jag kommer från en tid när man lagade det som gått sönder. Man slängde inget i onödan.
Tänk att grisarna och kalvarna bodde där jag nu sitter! Jag fångar dagen.
PS För den som vill se mina tavlor så kan det låta sig göras här:

http://www.nordtorp-gammelgarden.se/