Trygghet på ålderdomen?

Gårdagens nyhetsflöde innefattade frågan om hur svenskar ser på trygghet inför ålderdomen. Västra Götaland var den region där man minst förväntade sig trygghet. Alla skakande reportage på senaste tiden bäddar för en sån uppfattning. Inte så konstigt egentligen. Den respekt som tidigare generationer haft till äldre och klokare (?) saknas idag. Ja, även respekt för medmänniskan överhuvud taget. Media svämmar över av ungdomskult. Man ska vara ung, smal, vacker, smart, prylmedveten, piercad, tatuerad, bröstinplantatförsedd mm för att räknas. Modebranschen söker allt smalare och svältfödda kvinnor för att bära upp sina kreationer vilket ger helt fel signaler till den normalt byggda flickan/kvinnan. Utseendefixeringen går allt längre ner i åldrarna. Trots att de flesta gör hela resan från barn till gammal så är det endast ungdomarna som får utrymme. Arbetssökande ratar hemtjänst och äldreboende, det ger för dålig status och lön. Dessutom är det slitsamt. Äldreministern mantra om vård-och-omsorg visar en viss naivitet och tyder inte på att hon riktigt förstår hur illa det är. Att dessutom våra skattepengar går till riskbolag i stf återinvestering i vården gör inte saken bättre. Visst är vi bara en länk i en kedja men varje generation har/har haft sin uppgift under tiden livet pågår och lika väl som varje nyfött barn behöver kärlek, hjälp och omsorg i starten så kräver den gamla människan detsamma i slutet.

Associationer och tidsproblem

Juldukar med nostalgi

Kvinnokraft

Idag blev jag trött på strykhögen i tvättstugan och betade av den. Julens dukar hade tjänstgjort klart för säsongen och skulle efter tvätt åter ta plats i dukskåpet. Varje gång duken till vänster tas fram, tvättas eller stryks så tänker jag på min farmor Matilda. Jag var nog inte mer än 5, 6 år när hon satte den i mina händer och lärde mig brodera korsstygn. Arbetet var lite påbörjat men jag fick den färdig så småningom. Sedan låg den i flera år och inte förrän jag "blev vuxen" så gjorde jag den färdig med spetskant runt om. Bredvid till höger ligger äldste sonens skolslöjdsarbete, fint vävt i vitt och blått. Han är fö. pappa till släktens nya Matilda. Kanske kan jag (farmor) lära henne att brodera? Det får framtiden utvisa.
Nere till höger tronar en fantastisk skapelse i makramé som salig svärmor (som jag aldrig fick träffa) åstadkommit någon gång på 40-50-talet. Dagens ungdomar använder nästan aldrig dukar, har inte tid att  tvätta och stryka "onödiga" ting. Vardagens skötsel och förvärvsarbete kräver sitt och det är väl inte förrän på ålderns höst man får tid att tänka och reflektera. Stanna upp och se både bakåt och framåt och konstatera att livet är kort och går fort trots all "ställtid" på vägen.
Eftersom jag är medlem av "Fria associationers klubb" kom jag under strykningen osökt att tänka på dagens nyhet gällande indragning av personal på SJ. Jag konstaterade att jag lever i en mellantid. SJ:s kundtjänster skulle dras in men vem har tänkt på äldre som ska åka tåg och inte har vare sig internetuppkoppling, dator eller mobiltelefon. Hur köper de biljett? Själv vet jag för dagen inget annat sätt än att beställa resan "på nätet". För övrigt åker jag sällan tåg, jag vågar inte. Det har blivit ett osäkert alternativ. Ingen vet om eller när man kommer fram.

Tid och evighet

Tack för trogen tjänst

Nytt år 2014, ett oskrivet blad

Idag städade vi bort julen 2013. Det är alltid med blandade känslor som alla välbekanta julsaker plockas ner i sina numera slitna kartonger. Behovet att ständigt förnya finns inte här. I alla fall inte när det handlar om dylika ting. Årets gran var en av de vackraste vi haft. Dessutom barrade den nästan inte alls. Kanske duger den till att kvista och lägga på rabatterna? På så vis får den ytterligare ett liv.

Tid är däremot ständigt i rörelse och förnyas varje sekund. Att fånga tiden och hålla fast den låter sig inte göras hur man än försöker. Även om man lever i nuet så åldras kroppen, det är bara själen som är evig och den resa som man gör här och nu accelererar ju längre den pågår. En parallell till kosmos? I varje fall är vi alla gjorda av samma materia som stjärnorna. Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg?

Små och stora problem

Idag for maken och jag till staden på bästa tid för pensionärer. Trängseln före jul och nyår är som bortblåst och vi kunde i lugn och ro besöka LED-lampsbutiken (Clas Ohlson) för att komplettera förrådet. Julgransbelysningen från 1971 behövde en upprustning och eftersom Knut ännu inte anmält sin ankomst så passade det bra att förse sig inför nästa (?) jul. Dock hade rean på dylika produkter decimerat lagret så att det bara fanns den svagare sorten men vadå? Halva priset även på det. Nu lyser alla lamporna i granen än en tid men med något förminskad styrka.
Landets skolminister meddelar idag nästa åtgärd för att få bättre skolresultat. O:an ska bli 1:an vad det nu ska göra för nytta. Visserligen har de flesta andra länder denna ordning men vad hjälper det när eleverna får härja fritt under lektionstid? Mobilanvändning liksom mössor på och allmänt hög ljudvolym medverkar inte till bättre skolresultat. Stackars de människor som ska vara lärare i dagens svenska skola. De ska även uppfostra barnen för det har inte föräldrarna gjort. Och det är dessa barn som så småningom ska ta hand om landets väl och ve. Det sorgliga är att de inte kan rå för det själva.

Från Lasse Åbergs Vinterprogram, så sant!

Bön av engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral

”Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.
Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.
Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.
Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen."