Adventsförberedelse och ordlek

Fyra generationer julen 2007

Idag tänkte jag sätta upp stjärnorna i fönstren som en förberedelse inför 1:a Advent. Jag håller på gammal tradition och vill inte ta ut nåt i förskott. Många lyser upp sin tillvaro redan i mitten av november som om de bodde på ett tivoli. Jag kan i viss mån förstå dem. Vi bor i mörkerlandet just nu och man kan behöva extra ljus. Jag tillhör den generationen som tog advents- och julfirandet i "lagom" takt och eftersom jag har färre år framför mig än som redan passerat så tillhör jag en förgången tid. Jag vägrar envist att kalla den typiska sjuarmade ljusstaken för adventsstake. För mig är en adventsstake en ljusstake med plats för fyra ljus som man tänder i takt med adventssöndagarna. Den kan väl också ersättas av elektriska sådana med tanke på brandfaran men nån måtta får det vara. Jag accepterar dock alla sjuarmade ljusstakar som lyser upp tillvaron i alla fönster. Vi behöver allt ljus vi kan få i november- och decembermörkret och var och en gör som han själv vill. Och den yngre generationen har väl inte riktigt koll på varför vi firar jul egentligen. Om det går riktigt illa kanske det en dag bestäms att vi inte ska ha några kristliga högtider alls med tillhörande ledigheter. Då återstår bara nyår och 6 juni. Det är tur att man får "dö unna" som far sa. Jaja, var dag har nog av sina bekymmer. Dessutom vägrar jag att använda det nya ordet "hen". Ett urfånigt påhitt. Men så betyder det ju "höna" på engelska också.
.

Novemberdysterhet och vårkänslor

Kommer jag att lyckas med petuniorna även 2016?

Idag har jag rensat min frösamling som torkat i noga dokumenterade kaffefilter. Ett bra sätt att torka dem i. På hösten samlar jag en del fröställningar och lägger i öppna filter. När de är torra plockar jag bort "det onödiga" och spar fröna som gömmer sig ini. De har stått luftigt i tvättstugan som oftast är varmaste utrymmet, där står ju den soluppvärmda ackumulatortanken på 550L. Nåja, solen värmer inte så det stör från november till mars men där är ändå varmt. Kan inte låta bli att tänka på Luther. Var det han som sa : Även om världen går under imorgon så vill jag idag plantera mitt äppelträd? Vi matas dagligen med undergångsinformation och det mår ingen bra av i längden. Det räcker så bra med det som är.
Veckans besök av Spike lättade upp livet en aning. Han är en glad, pigg, positiv och trofast varelse på 4 ben som värmer hjärtat. Det gör ju även katterna men de är liksom mer självständiga. Spike följer med som en skugga efter en vart man går vilket kan få en full i skratt ibland. När man släckt på toa och svängt igen dörren efter sig så hör man ett försynt krafs bakom och han lufsar ut. I dessa stunder ser han lite förorättad ut men det går snabbt över. En nackdel är bara när det regnar och man (läs jag)  ändå måste ut. Även då finns det hjälpmedel, stövlar och paraply fungerar och Spike bryr sig inte. Omvärlden är lika spännande vilket väder det än är.

Novembergrått både här och där

November har inträtt, så ock vintertid. För min del kan det vara samma tid hela året. Det är bara jobbigt att byta till det ena eller andra. Ute är det disigt och för dagen mulet. En tid av vila och kanske eftertanke. Utekrukorna med somardahlia, grekisk lövkoja, krasse och vita och svarta petunior är inställa för vintern. Jorden och resterna komposterade. Dahlior och gladioler i rabatten får vänta ett slag på att tas upp. I det milda vädret behöver de samla ytterligare kraft till nästa år. Det ska förresten bli intressant att se om jag lyckats rädda petuniefrön  för sådd. De är så små att de knappt syns. Fungerar allt som det ska så kan jag hoppas på många plantor till våren.
Världen i övrigt är en spelplats för allt värre händelser. Vi konstaterade igår att vi hade tur som fick besöka intressanta platser medan det var någorlunda fred. Egyptens pyramider, Luxor, snorkling i Röda havet, kvällsritt på kameler i öknen utanför Eilat, Petra i Jordanien mm. Ett oförglömligt minne är bussturen över Sinaihalvön mellan Eilat och Kairo. Öknen var andlöst vacker och bergen som de finaste ädelstenar i olika gula nyanser från nästan vitt till orange. Ett bändande skådespel. Då, en fantastisk plats och idag omöjlig att besöka liksom många andra av de historiskt intressanta platserna i regionen.

Hur man ska bringa ordning i världen, få slut på terror och diktatur och hjälpa alla flyktingar till ett drägligt liv i sina hemländer eller ute i världen är en ofattbar svår nöt att knäcka.  Inte heller den globala hanteringen av miljön går att handskas med. Kvartalsekonomin göder arbetslösheten samtidigt som vi ska konsumera mera för att få hjulen att snurra. En olöslig ekvation.