Hela hösten har maken och jag snickrat på min blivande ateljé. Eftersom vi båda passerat bästföredatum så att säga så blir det korta men intensiva pass när det ska göras. En viss vana gör att det löper ganska smidigt men smärre missöden går inte att undvika. När tröttheten tar över så är det lätt att nästa trilla ihop eller snava på nån sladd som ligger i vägen. Nåväl, vårt terapiarbete har ingen deadline, den skapar vi själva men tanken var att det skulle vara färdigt under 2014. Våra välvilliga hjälpare ser till att vi inte skadar oss allvarligt och breder ut sina vingar lite då och då. Vi har inte fått fnatt, även om den klentrogne misstänker det utan vi är helt övertygade om att änglavakt existerar. Det känns tryggt men de hindrar oss inte att genomleva de erfarenheter som vi måste gå igenom för att bli hela som människor. För det är ju så, det vi inte fixar i detta livet får vi komma tillbaka och göra om i nästa liv. Snickeri ska vi nog inte behöva öva på mer, det finns nog annat på agendan. Men fint blir det. Ser fram mot nästa vernissage frampå vårkanten då alla är välkomna.
