Pinoccio och saknad

Idag är försommarregnet en välsignelse. Marken och växtligheten behöver allt regn de kan få. Själv är jag irrationell och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Det behöver dammsugas men jag städar hellre i trädgården än inomhus. Vädret manar dock till eftertanke. Å andra sidan behöver man ju inte jobba jämt. Men det håller igång dagen och tankarna, saknaden och sorgen. Min och barnbarnets lilla film med Pinoccio får vara en tröst.

Ur led är tiden

Kvällen den 3 maj (!) 2019

Idag är det den 6 maj och så här såg det ut härom kvällen. Varje dag snöar, haglar eller regnar det och temperaturen håller sig mellan 5 och 7 grader. Jag undrar just hur de stackars tomaterna mår ute i växthuset. För säkerhets skull har jag brett över 4 lager växtfiber och ställt in ett element som slår på när det blir för kallt. Bina har inte varit ute på flera dar stackarna och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dom. Ibland gör dom ett försök om solen tittar fram men det blir inga flygturer. De längre dagarna och ljuset har ju satt igång växtligheten men får detta hålla på så kanske vi får vänja oss vid att allt är annorlunda. Inte kanske, verkligheten är här vare sig vi vill det eller inte. 

Så går en dag än från vår tid...

Den som kan sin historia och är uppväxt med psalmsång och morgonbön i skolan utan att ha tagit skada känner till var rubriken kommer ifrån. Att livet går vidare trots stora sorger och förluster är bara att konstatera. Att saknaden gör sig påmind, inte i det stora utan det lilla och hugger till i de mest oförutsägbara stunder får man leva med. Att mista den som står en närmast är något vi alla kommer att uppleva förr eller senare. Då är det en fördel om man fått "öva" genom livet. "Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte kommer härifrån med livet i behåll" som någon myntade. Hur vi sedan hanterar det är olika beroende på hur vi tagit intryck och hunnit med att lyssna inåt i våra liv. Vågar vi lyssna till vårt inre idag eller ens ha tyst omkring oss? Måste det alltid vara något ljud som stänger ute tankarna, i öronsnäckan på motionsspåret, i kassan på hamburgerbaren, i köpcentret? Vi överöses med artificiellt ljud varhelst vi befinner oss och ibland kan vi inte välja bort det. Vi stressar som galna på arbetet och i bilen och blir oerhört irriterade på framförvarande förare som kör för sakta fast han/hon håller hastighetsgränserna. Dagens människor blir kränkta för allt och den som gjort något fel blånekar fast motsatsen är uppenbar. Att man aldrig kan komma först i kön, det kommer alltid att vara nån före, att man inte sparar tid på att gasa sig förbi andra är inget som dagens människa upptäcker. Det gäller att vara först, störst och mest betydelsefull. Kontentan av detta? Världen skapades inte den dag du föddes. Du är värdefull men det är andra också. Ta vara på det som verkligen är viktigt i livet, reflektera och var medvandrare och inte motvandrare. Tvingas inte ångra en dag att du inte tog dig tid.

Novemberkväll och återblickar

Hållö fyr

Idag är det en helt vanlig dyster novemberdag. Pga en massa 

strul med dator och telefoni hamnade jag här för att se om saker 

fungerade. Det verkar vara VÄLDIGT längesedan jag var här,

både på Hållö och på Bloggen. Jag kände ett behov av att se lite

sommar och sol, väl medveten om att solen kommer tillbaka.

Bina är invintrade och väntar lugnt på vårvärmen. Man borde ta

lärdom av dom och inte sucka över vintern. Den kommer 

tillbaka, solen. Så även ljuset.

Utsikt från fyren

Mina nya husdjur och jag tar Nya tag

Livet pågår medan man planerar annat. Väldigt länge har just ANNAT kommit ivägen. Sorgliga och svåra saker har tagit mycken tid och kraft. Det enda man kan göra är att försöka förhålla sig till det som sker och inse att man inte kan påverka allt. Därefter ta nya tag och leva en dag i taget. Mer kan egentligen ingen göra. Det spelar ingen roll om man är ung, gammal eller mitt i livet. Man gör så gott man kan och försöker hitta ljuspunkter där mörkret tagit fäste. Sjukdomar, skilsmässor, död mm hör till livet. "Svårigheter är till för att övervinnas" kan låta som en klyscha men är egentligen det enda sättet att kunna gå vidare på. De gamla kunde säga: Man får inte större börda än man kan bära. Det ligger något i det. Med siktet i backspegeln så kan man tänka att det var tur att man inte visste vad som skulle hända i förväg. Det gäller att ta vara på livet. Ett sätt kan vara att skapa fokus på något nytt och positivt. Det har jag gjort. Jag gläds åt att ha blivit Biodlare. Man förundras av binas flitiga arbete som bidrar till en bättre värld i det lilla men som i sin tur är oerhört stort och betydelsefullt. Man blir verkligen bi-ten om man så får säga. Utan bin skulle vi inte längre få mat! De bidrar verkligen till jordens försörjning genom sin pollinering av växter. Förhoppningsvis kommer de även att bidra till lite honung framåt hösten!

Väder och vind

Isrosor och julrosor

För bara en vecka sen täcktes marken av ett fluffigt snötäcke. Solen sken och dagarna blev längre. Nåja, det var kanske inte dagarna som blev längre utan ljuset som sakta men säkert tog mer och mer tid i anspråk. Jag planterade julrosfrön i små krukor i växthuset. De ska ju ha kyla för att gro. Våga, vinn heter det ju.

Det gäller att smida.....

Idag har all snö försvunnit helt. Regnet piskar mot fönstren i den hårda vinden och dysterheten griper tag i det mesta. Det är märkligt hur lite solsken kan få en att piggna till och regn påverka åt andra hållet. Nyss for skidåkare förbi hela dagarna, Barnens Vasalopp gick av stapeln och solen sken. Skidklubben hade tur som ordnade evenemanget i tid. Vissa sörjer att snön nu är borta, fort gick det. Andra gläds åt att den försvann. Det kanske påskyndar våren. I vilket fall som helst så är vintern inte över än. Det kan fortfarande komma snö. För egen del gillar jag alla årstider, mest våren....eller försommaren, allt är nytt och fräscht....sommaren med allt som blommar, alla varma dagar.....eller varför inte hösten när allt stillnar av, luften är klar och alla färger. Allt liksom förbereder vila...eller vintern, när det är som på bilderna här? Nja, just nu ser jag fram emot en stilla kväll i mars, april när koltrasten drillar och jag går i trädgården och räfsar grenar och kvistar som vintern slängt ut på gräsmattan. En stilla eld och dofterna.....blåsipporna......

Ett alldeles nytt blankt år 2016

Njut av sommarfana i dimmig Nyårsdag

Det är alltid en speciell känsla med första dagen på ett nytt år. Året som gick ligger bakom och kan inte ändras. Det gäller att ta nya tag och försöka leva i nuet så länge det går. För det är till syvende och sist det enda vi kan påverka. I viss mån även framtiden och då bara hur vi själva lever våra liv. Andras liv ligger helt utanför vår kontroll. Att ta fram den nya almanackan och sätta upp på väggen ger en viss känsla. Förr fick man almanackor från när och fjärran, ofta fler än man hade användning av. Nu sitter Södra skogsägarnas vackra dito på köksväggen och innehåller vackra naturfoton att glädjas åt. Översikt av veckorna i den aktuella månaden hjälper till att ha lite koll på dagarna som kommer men numera är den elektroniska kalendern i surfplattan till mesta nyttan. Att inte längre ha arbetstider att passa, möten, kurser, avlöningar, redovisningar, skatteärenden etc är ganska skönt när man är pensionär. Såna anteckningar är numera ersatta av makens sjukvårdsärenden, tandläkartider, klippning mm. Det är lätt att bli beroende av att ha allt på ett ställe men praktiskt då det är jag som är transportör vid dylika besök. Det fanns en tid då man mindes precis allt som låg framför utan att behöva anteckna något. Troligen hade man inte fler åtaganden än att det gick att hålla reda på eller också var hjärnan piggare. Jag är vän av tekniken när den är till hjälp. Däremot lever jag inte med smarttelefonen fastklistrad i handen natt och dag. Det finns andra sätt att bränna ut sig på. Jag tycker synd om dagens barn som får komma i andra hand på grund av att föräldrarna inte kan släppa telefonen. Deras eget ego måste få sitt före allt annat. Kan man hoppas på att det lugnar ner sig så småningom när avigsidorna blir för uppenbara? Eller är det redan för sent?