Väder och vind

Isrosor och julrosor

För bara en vecka sen täcktes marken av ett fluffigt snötäcke. Solen sken och dagarna blev längre. Nåja, det var kanske inte dagarna som blev längre utan ljuset som sakta men säkert tog mer och mer tid i anspråk. Jag planterade julrosfrön i små krukor i växthuset. De ska ju ha kyla för att gro. Våga, vinn heter det ju.

Det gäller att smida.....

Idag har all snö försvunnit helt. Regnet piskar mot fönstren i den hårda vinden och dysterheten griper tag i det mesta. Det är märkligt hur lite solsken kan få en att piggna till och regn påverka åt andra hållet. Nyss for skidåkare förbi hela dagarna, Barnens Vasalopp gick av stapeln och solen sken. Skidklubben hade tur som ordnade evenemanget i tid. Vissa sörjer att snön nu är borta, fort gick det. Andra gläds åt att den försvann. Det kanske påskyndar våren. I vilket fall som helst så är vintern inte över än. Det kan fortfarande komma snö. För egen del gillar jag alla årstider, mest våren....eller försommaren, allt är nytt och fräscht....sommaren med allt som blommar, alla varma dagar.....eller varför inte hösten när allt stillnar av, luften är klar och alla färger. Allt liksom förbereder vila...eller vintern, när det är som på bilderna här? Nja, just nu ser jag fram emot en stilla kväll i mars, april när koltrasten drillar och jag går i trädgården och räfsar grenar och kvistar som vintern slängt ut på gräsmattan. En stilla eld och dofterna.....blåsipporna......

Så kom den då...

...snön. Jag har ju känt av mitt "snöben" ett tag och tänkte ringa naprapaten för det känns i ryggen också. När jag nu tittar ut så vräker snö ner, det blåser kraftigt och minsann, lät det inte som åska också. Himla tur att jag hann in från diverse städningsarbeten ute. Nyss sken solen och himlen var blå! Jag har ju känt på mig att vintern skulle komma tidigt men hoppades att det skulle vara fel. Hoppas kan man ju alltid.

Rönnbär=snö?

Inte var det lätt att ge sig ut i morse. Ösregn och 4+ vilka blev 6+ när jag kom in till Borås. Sedan länge har jag noterat att rönnbären är rikliga i år. Om det stämmer med gamla spådomar betyder det en kall och framför allt snörik vinter. Tur att man har kvar de långa läderstövlarna. Jag minns vintern 2010 när jag parkerade på Ryavallens parkeringsplats varje dag. Snösvängen hade fullt upp att hålla efter snön. Det skottades även uppe på tak i området. När jag stod och skottade fram bilen på eftermiddagen kom en kille klättrande över snövallen som utgjorde genvägen ut från parkeringen. Vallen blev högre för var dag som gick men alla tog den vägen så det blev som en upptrampad stig över. Killen var arg som ett bi och skrek mot mig: Detta va la jävvlit onödit! Jag tog inte åt mig men har skrattat åt det många gånger. Det lönar sig inte att gnälla över vädrets makter. Var dag har nog av sin egen plåga.

Vårkänning

Rubriken får mig att tänka på Dan Anderssons visa med samma namn. Icke förty återfinns samma beskrivning av våren här i Nordtorp. "Jag vet var spindlarna spänna..".osv. Roligt med gamla ord, googla (nytt ord) går bra om läsaren inte förstår. På ett litet kick så försvann den sista (?) snön under natten under ledning av 5 plusgrader och lagom vind. Nu inväntar vi fågelsången, tranorna, tornseglarna, tofsviporna m fl. Hm...använder fåglarna Spacebook och Qvitter när de kommunicerar numera?

Grattis på 10-årsdagen

I solen är det härligt

Jag heter Gandalf och är mattes katt och idag fyller jag 10 år. Jag hoppas matte har med sig något gott att mumsa på när hon kommer hem i eftermiddag. Jag ska bjuda Yambo men för det mesta brukar han låta mig äta först. Han är lite yngre så det är jag som bestämmer. Vi gillar inte vinter och det där vita som ligger på marken men det är bra att krafsa över med när vi har gjort våra behov. Jakten får ligga nere också, det är lite ont om villebråd så här års. Dom gömmer sig väl under snön. Matte har sått gräs i en låda till oss att mumsa på men det är alldeles platt för Yambo brukar lägga sig på det. Han låtsas att det är sommar.

Så kom då vintern

Snön har fallit och för att inte även jag skulle falla igen så togs sparken fram. Det var glatt som attan på vägen men härligt att susa nerför backarna. Jag har blivit fegare efter en rejäl vurpa med sparken förra vintern och nu efter fallet när jag skulle ut med kompost (dock utan spark). Blåmärket är nästan lika blått som en annan av de senaste tavlorna jag gjort.  Sparken fungerar f.ö. bra som ersättning till rullator.

Dagen har annars ägnats åt att så att säga sopa rent framför egen dörr. Spade modell större letades fram och den motion man såväl behöver avklarades alldeles naturligt. Snöslungan sköttes motvilligt av maken. Inte precis hans favoritsysselsättning utan mer som ett nödvändigt ont. Allvarligt talat tror jag inte han vågar överlåta sådana viktiga sysselsättningar till någon annan. Trots erbjudanden.

Solen tittar fram!

Den fjärde söndagen i advent har bjudit på ett vackert lagom tjockt (tunt) snötäcke och strax innan skymningen tittade solen fram! Ack om det ville vara sånt väder på julafton. Man får ta det som det kommer men det är ett plus om tomten slipper traska i blötväder. Tomten ja, lilla barnbarnet svarade på min fråga om hon trodde att tomten skulle komma: "Jag tror det är pappa som är tomte". Vi undvek nog att låta våra egna barn få en tro på tomten för att de inte skulle behöva uppleva den besvikelse jag själv kände i relativ späd ålder när jag upptäckte att det var faster som var tomte. Men gårdstomten tror jag på men han visar sig inte så ofta. Andra väsen kan också finnas men mest väsen blir det när katterna jagar varann genom huset till stor förtret för maken som gärna släpper ut dom. Dom blir lite rastlösa när vädret inte är på deras sida. Förra julen lyckades de med konststycket att välta granen men i år blir det säkerhetskedja i altandörren...

Vintertankar

Så kom den då till sist. Snön, som med sitt vita fluff lägger sig som ett duntäcke över markerna. Är man förberedd med långa stövlar, kupévärmare och vinterdäck så kan man faktiskt njuta lite grand. Genast blir det mycket ljusare där ute. I alla fall om man har tak över huvudet, golvvärme och en täljstenskamin som nästan blir för varm. Fick just ett mail från http://www.avaaz.org med en uppmaning att underteckna en petition angående vår döende planet.(Skriv gärna på!) På sidan finns en bild med två stackars isbjörnar på en litet isflak. Nästan samma motiv håller jag på att måla. Vart är vi på väg? är inte enbart en fråga i ett förströelseprogram på TV. Det är betydligt allvarligare än så. Hur ska man få världens ledare (och all befolkning) att förstå att man måste göra något innan det är försent?
Lite positivt kommer här: Tv sände en serie program om tigerns möjlighet att få leva i frihet från utrotning. Man fann att tigrar kunde vandra över Bhutan i Himalaya. Trots höjden och det karga landskapet fann de föda och kunde fortplanta sig. Sånt värmer en tigerälskares hjärta!

Världens största kattdjur, Amurtiger (BBC)

Lite mörker och lite ljus..

..precis som livet är. Maken ligger till sängs med feber, hosta, illamående och en fruktansvärd yrsel. Förra veckan  blev det ytterligare en elkonvertering. Han fördriver tiden så gott han orkar med att lyssna till en talskiva. Ett bra sätt när man inte varken orkar ligga eller vara uppe.
Annars har helgen kännts som att snön är på väg. (Jag hoppas jag har fel). Utemöblerna har ställts in och trädgården får nu vila tills våren kommer tillbaka. (Synd att inte även sommartiden ställs in.)
En ljuspunkt mötte oss i alla fall i går. På den omtalade infiltrationsvallen blommar nu vallmo och blåklint! Jag slängde ut lite blomsterfrön tidigt i våras i hopp om att det skulle bli lite vackrare utsikt men inget hände. Inte förrän nu! Stackare, de kommer snart att frysa ner men är välkomna igen! Gårdagens sol har förbytts i kyla och blåst. Det blir till att elda i spisen.

Vallmo och blåklint i oktober

Det enda frö som tog sig av 100!

Gandi jagar

Blir det sommar igen?