Jag lever i nuet men har mina rötter i 50- och 60-talets ständiga tillväxt. November månad minns jag som tiden när man tröskade och slaktade gårdsgrisen. Det sägs att man bäst minns ljud och dofter. Därför kan jag mycket tydligt känna kylan och ljudet av havrenekarna som sakta sögs in i tröskverket uppe på rännet. En syssla som endast betroddes av far, den var alltför farlig för nyfikna barnahänder. Gick man ner på lón (logen) kunde man höra det sisslande ljudet av de frigjorda sädeskornen som rann ner i en jämn ström i bingen under. Andedräkten stod som rök i munnen och det kändes tryggt att vara med i arbetslaget även om man var liten.
Slakten höll man sig helst utanför. Grisens dödstjut tystnade och man ombads så småningom att vispa blodet, en syssla som man helst ville slippa. Mor stekte blodpudding, gjorde pressylta, korvade och stekte kotletter som före frysens tid konserverades på gammalt vis dvs i glasburkar med hjälp av "konserveringsapparat". En husmor använde sig dagligen av fysikens och kemins hjälp utan att närmare analysera storheten i desamma. Vakumet som bildades i glasburkarna bevarade kotletterna tills burken öppnades och konsumerades. Burkarna återanvändes och dagens sophantering var flera decennier borta i framtiden.
I december städades och bakades det. Tvätt fick vänta till våren när man kunde hänga ut all tvätt som samlats under vintern. Tak och väggar i kök skulle rentorkas, porslinet som endast användes till stora högtider skulle diskas även om det gjorts efter varje tillfälle och skåpen skulle torkas ur. Gardiner bytas, halm i madrassen (för växande barn med utdragssäng) skulle bytas och rena trasmattor läggas på golvet. Brödbaket var viktigt, den speciella kraft som ansågs samlas i julbaket frigordes när såkakan åts efter sådden på våren. Det då torkade hårda julbrödet med smak av sirap, fänkål, anis och kummin smakade himmelskt doppat i kaffet. Lakanen byttes efter julbadet och luktade gott i den av ny halm prasslande sängen. Julbonader och dukar skulle fram tillsammans med allt annat pynt som naturligtvis även innebar egenhämtad julgran från skogen.
Julkakorna var många, inte sju men kanske fem och avnjöts mellan "doppet" mitt på julafton och kvällsvarden med lutfisk, potatis, gröna ärter och smält smör. Lutfisken pudrades över med svart- och vitpeppar. Måltiden började med bordsbön "I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få" och avslutades med "För mat och dryck Dig vare lov o Gud. Hjälp oss i tro att hålla Dina bud". Efter gröten sjöngs några julpsalmer och far läste Julevangeliet ur den gamla bibeln från 1727. Ännu idag kan vi läsa den gamla texten om än med visst besvär.
Julklappar? Ja visst men inget överdåd. Lycka över en ny bok eller en ask med pastellkritor var lika stor utan någon gradering av det ekonomiska värdet.
Slakten höll man sig helst utanför. Grisens dödstjut tystnade och man ombads så småningom att vispa blodet, en syssla som man helst ville slippa. Mor stekte blodpudding, gjorde pressylta, korvade och stekte kotletter som före frysens tid konserverades på gammalt vis dvs i glasburkar med hjälp av "konserveringsapparat". En husmor använde sig dagligen av fysikens och kemins hjälp utan att närmare analysera storheten i desamma. Vakumet som bildades i glasburkarna bevarade kotletterna tills burken öppnades och konsumerades. Burkarna återanvändes och dagens sophantering var flera decennier borta i framtiden.
I december städades och bakades det. Tvätt fick vänta till våren när man kunde hänga ut all tvätt som samlats under vintern. Tak och väggar i kök skulle rentorkas, porslinet som endast användes till stora högtider skulle diskas även om det gjorts efter varje tillfälle och skåpen skulle torkas ur. Gardiner bytas, halm i madrassen (för växande barn med utdragssäng) skulle bytas och rena trasmattor läggas på golvet. Brödbaket var viktigt, den speciella kraft som ansågs samlas i julbaket frigordes när såkakan åts efter sådden på våren. Det då torkade hårda julbrödet med smak av sirap, fänkål, anis och kummin smakade himmelskt doppat i kaffet. Lakanen byttes efter julbadet och luktade gott i den av ny halm prasslande sängen. Julbonader och dukar skulle fram tillsammans med allt annat pynt som naturligtvis även innebar egenhämtad julgran från skogen.
Julkakorna var många, inte sju men kanske fem och avnjöts mellan "doppet" mitt på julafton och kvällsvarden med lutfisk, potatis, gröna ärter och smält smör. Lutfisken pudrades över med svart- och vitpeppar. Måltiden började med bordsbön "I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få" och avslutades med "För mat och dryck Dig vare lov o Gud. Hjälp oss i tro att hålla Dina bud". Efter gröten sjöngs några julpsalmer och far läste Julevangeliet ur den gamla bibeln från 1727. Ännu idag kan vi läsa den gamla texten om än med visst besvär.
Julklappar? Ja visst men inget överdåd. Lycka över en ny bok eller en ask med pastellkritor var lika stor utan någon gradering av det ekonomiska värdet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar