Gårdagens nyhetsflöde innefattade frågan om hur svenskar ser på trygghet inför ålderdomen. Västra Götaland var den region där man minst förväntade sig trygghet. Alla skakande reportage på senaste tiden bäddar för en sån uppfattning. Inte så konstigt egentligen. Den respekt som tidigare generationer haft till äldre och klokare (?) saknas idag. Ja, även respekt för medmänniskan överhuvud taget. Media svämmar över av ungdomskult. Man ska vara ung, smal, vacker, smart, prylmedveten, piercad, tatuerad, bröstinplantatförsedd mm för att räknas. Modebranschen söker allt smalare och svältfödda kvinnor för att bära upp sina kreationer vilket ger helt fel signaler till den normalt byggda flickan/kvinnan. Utseendefixeringen går allt längre ner i åldrarna. Trots att de flesta gör hela resan från barn till gammal så är det endast ungdomarna som får utrymme. Arbetssökande ratar hemtjänst och äldreboende, det ger för dålig status och lön. Dessutom är det slitsamt. Äldreministern mantra om vård-och-omsorg visar en viss naivitet och tyder inte på att hon riktigt förstår hur illa det är. Att dessutom våra skattepengar går till riskbolag i stf återinvestering i vården gör inte saken bättre. Visst är vi bara en länk i en kedja men varje generation har/har haft sin uppgift under tiden livet pågår och lika väl som varje nyfött barn behöver kärlek, hjälp och omsorg i starten så kräver den gamla människan detsamma i slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar