Associationer och tidsproblem

Juldukar med nostalgi

Kvinnokraft

Idag blev jag trött på strykhögen i tvättstugan och betade av den. Julens dukar hade tjänstgjort klart för säsongen och skulle efter tvätt åter ta plats i dukskåpet. Varje gång duken till vänster tas fram, tvättas eller stryks så tänker jag på min farmor Matilda. Jag var nog inte mer än 5, 6 år när hon satte den i mina händer och lärde mig brodera korsstygn. Arbetet var lite påbörjat men jag fick den färdig så småningom. Sedan låg den i flera år och inte förrän jag "blev vuxen" så gjorde jag den färdig med spetskant runt om. Bredvid till höger ligger äldste sonens skolslöjdsarbete, fint vävt i vitt och blått. Han är fö. pappa till släktens nya Matilda. Kanske kan jag (farmor) lära henne att brodera? Det får framtiden utvisa.
Nere till höger tronar en fantastisk skapelse i makramé som salig svärmor (som jag aldrig fick träffa) åstadkommit någon gång på 40-50-talet. Dagens ungdomar använder nästan aldrig dukar, har inte tid att  tvätta och stryka "onödiga" ting. Vardagens skötsel och förvärvsarbete kräver sitt och det är väl inte förrän på ålderns höst man får tid att tänka och reflektera. Stanna upp och se både bakåt och framåt och konstatera att livet är kort och går fort trots all "ställtid" på vägen.
Eftersom jag är medlem av "Fria associationers klubb" kom jag under strykningen osökt att tänka på dagens nyhet gällande indragning av personal på SJ. Jag konstaterade att jag lever i en mellantid. SJ:s kundtjänster skulle dras in men vem har tänkt på äldre som ska åka tåg och inte har vare sig internetuppkoppling, dator eller mobiltelefon. Hur köper de biljett? Själv vet jag för dagen inget annat sätt än att beställa resan "på nätet". För övrigt åker jag sällan tåg, jag vågar inte. Det har blivit ett osäkert alternativ. Ingen vet om eller när man kommer fram.