Associationer och tidsproblem

Juldukar med nostalgi

Kvinnokraft

Idag blev jag trött på strykhögen i tvättstugan och betade av den. Julens dukar hade tjänstgjort klart för säsongen och skulle efter tvätt åter ta plats i dukskåpet. Varje gång duken till vänster tas fram, tvättas eller stryks så tänker jag på min farmor Matilda. Jag var nog inte mer än 5, 6 år när hon satte den i mina händer och lärde mig brodera korsstygn. Arbetet var lite påbörjat men jag fick den färdig så småningom. Sedan låg den i flera år och inte förrän jag "blev vuxen" så gjorde jag den färdig med spetskant runt om. Bredvid till höger ligger äldste sonens skolslöjdsarbete, fint vävt i vitt och blått. Han är fö. pappa till släktens nya Matilda. Kanske kan jag (farmor) lära henne att brodera? Det får framtiden utvisa.
Nere till höger tronar en fantastisk skapelse i makramé som salig svärmor (som jag aldrig fick träffa) åstadkommit någon gång på 40-50-talet. Dagens ungdomar använder nästan aldrig dukar, har inte tid att  tvätta och stryka "onödiga" ting. Vardagens skötsel och förvärvsarbete kräver sitt och det är väl inte förrän på ålderns höst man får tid att tänka och reflektera. Stanna upp och se både bakåt och framåt och konstatera att livet är kort och går fort trots all "ställtid" på vägen.
Eftersom jag är medlem av "Fria associationers klubb" kom jag under strykningen osökt att tänka på dagens nyhet gällande indragning av personal på SJ. Jag konstaterade att jag lever i en mellantid. SJ:s kundtjänster skulle dras in men vem har tänkt på äldre som ska åka tåg och inte har vare sig internetuppkoppling, dator eller mobiltelefon. Hur köper de biljett? Själv vet jag för dagen inget annat sätt än att beställa resan "på nätet". För övrigt åker jag sällan tåg, jag vågar inte. Det har blivit ett osäkert alternativ. Ingen vet om eller när man kommer fram.

Att leva här och nu

I fredags styrdes kosan till Emigranternas hus i Göteborg. Röda Korset ordnade resan och som mångårig passiv medlem hade jag äntligen tagit mig i kragen och följde med på ett evenemang. En fantastisk upplevelse väntade. Guiden berättade fängslande om våra förfäders öden och orsak till att lämna Sverige och bosätta sig i främmande land (USA). Precis samma situation har dagens immigranter till Sverige. Tryggheten finns hos de som kommit tidigare, kan språket och kan hjälpa de nyanlända. Gemensamt är att man flyttar från något som är sämre, det finns en orsak att bryta upp. Något att tänka på för den som har det bra där han är. Man kan även göra en inre resa. Långsamt så att man lägger märke till vad livet har att bjuda alldeles intill. Se och uppleva här och nu. Sånt som man oftast inte hinner bland alla måsten när Livet pågår, jobb, mat, städning, barn, läxförhör, skola, dagis, utveckling, arbetslöshet, nytt jobb, ekonomin etc etc.


Återanvändning (fådda blommor på 65-årsdagen!)

Vårdcentral



Evighetsrabatt

Lev din Dröm

Här nedan till höger finns en bok skriven av Rune Dahlstrand som vid vårt göteborgsbesök dessutom berättade glimtar från sitt liv. Han föddes 1918 och drömde om att se världen. Det fick han också. Under 2:a världskriget seglade han över haven för att utväxla fångar. Ett arbete förenat med stor fara. Efter kriget for han hem och gifte sig med sin Berit (från Sjömarken) som troget väntat. Boken innehåller delar av deras brevväxling. Klar som kristall trots sin ålder (95) delade han med sig av sitt liv. Han levde sin Dröm och hade även förmånen att kunna minnas vad han upplevt.