Allt oftare ser man knepiga meningar i skrift. Man förväntar sig att reportrar och andra skriftställare ska ha en god insikt i svenska språket men förändringen är konstant. Så har säkert språket (inte bara svenskan) förändrats genom tiderna men det framgår med all önskvärd tydlighet att skriftspråket inte är lika viktigt i skolan som friheten att uttrycka sig. Trots att det är i unga år som man lättast kan lära sig hur ord stavas så bortser lärarna från felaktigheter. Det gäller även meningsbyggnad. Tydligen ska barnen ta ansvar för det på egen hand. Ibland kan det bli ganska lustigt. Idag fick jag ett mail från en känd strumpleverantör. Rubriken löd: Strumpan med lös resår som sitter uppe sedan 1993. Jag undrar hur den strumpan är beskaffad för att inte tala om foten den sitter på.
Grattis på födelsedagen.
SvaraRaderaJa. språket förvanskas. Nu verkar det som om många inte kan skilja på orden var och vart. Mina barnbarn säger t.ex. "vart är vi" när de inte vet var de är. Syftningsfel är också vanliga. Du har nog rätt i att lärarna själva inte längre behärskar svenskan tillräckligt bra.
SvaraRaderaVi har väl nu ett nytt hemspråk.
rolf ohlson
Rolf
SvaraRaderaJa visst är det så. Just det där med vart och var är väldigt irriterande. Riktning och befintlighet är helt olika men det har väl försvunnit ur grammatiken. Vilket innebär att det blir värre för den som ska lära sig tyska tex. Då måste man ha koll på alla ändelser, adjektiv, genus etc. Men det är kanske inte ett attraktivt språk att lära idag. Kinesiska och japanska verkar roligare men säkert inte lättare!