En vänlig grönska

Den vita varianten av blågull

1. En vänlig grönskas rika dräkt
 har smyckat dal och ängar.
 Nu smeker vindens ljumma fläkt
 de fagra örtesängar.
 Och solens ljus
 och lundens sus
 och vågens sorl bland viden
 förkunna sommartiden.

Smultronblommor

2.Sin lycka och sin sommarro
 de yra fåglar prisa.
 Ur skogens snår, ur stilla bo
 framklingar deras visa.
 En hymn går opp
 av fröjd och hopp
 från deras glada kväden,
 från blommorna och träden.

Den första vallmon

3. Men du, o Gud som gör vår Jord
 så skön i sommarns stunder:
 Giv att jag aktar främst ditt ord
 och dina nådesunder.
 Allt kött är hö
 och blomstren dö
 och tiden allt fördriver,
 blott Herrens ord förbliver.

av Carl David af Wirsén

Förgätmigej

Så här i skolavslutningstider sker många uppbrott. Vänner skingras och barnen hamnar i nya klasser i nya skolor. Tryggheten i en gammal konstellation byts ut mot oro inför det nya. Förhoppningsvis sker nya goda möten som skapar vänskap för livet. Det första uppbrottet är en övning inför alla kommande som sker för alla människor och har så gjort i alla tider. Det sista sker när någon går över till andra sidan, den som vi inte ser. Förvisso det allra svåraste. Någon tröst finns oftast inte i en sådan stund. Men precis som "blomstren dör" så finns en ny sommar och ett nytt möte någonstans i framtiden. Det gäller att ta vara på livet här och nu så blir väntan inte så svår.


Den blå blågullen