Novembergrått både här och där

November har inträtt, så ock vintertid. För min del kan det vara samma tid hela året. Det är bara jobbigt att byta till det ena eller andra. Ute är det disigt och för dagen mulet. En tid av vila och kanske eftertanke. Utekrukorna med somardahlia, grekisk lövkoja, krasse och vita och svarta petunior är inställa för vintern. Jorden och resterna komposterade. Dahlior och gladioler i rabatten får vänta ett slag på att tas upp. I det milda vädret behöver de samla ytterligare kraft till nästa år. Det ska förresten bli intressant att se om jag lyckats rädda petuniefrön  för sådd. De är så små att de knappt syns. Fungerar allt som det ska så kan jag hoppas på många plantor till våren.
Världen i övrigt är en spelplats för allt värre händelser. Vi konstaterade igår att vi hade tur som fick besöka intressanta platser medan det var någorlunda fred. Egyptens pyramider, Luxor, snorkling i Röda havet, kvällsritt på kameler i öknen utanför Eilat, Petra i Jordanien mm. Ett oförglömligt minne är bussturen över Sinaihalvön mellan Eilat och Kairo. Öknen var andlöst vacker och bergen som de finaste ädelstenar i olika gula nyanser från nästan vitt till orange. Ett bändande skådespel. Då, en fantastisk plats och idag omöjlig att besöka liksom många andra av de historiskt intressanta platserna i regionen.

Hur man ska bringa ordning i världen, få slut på terror och diktatur och hjälpa alla flyktingar till ett drägligt liv i sina hemländer eller ute i världen är en ofattbar svår nöt att knäcka.  Inte heller den globala hanteringen av miljön går att handskas med. Kvartalsekonomin göder arbetslösheten samtidigt som vi ska konsumera mera för att få hjulen att snurra. En olöslig ekvation.