Vi har haft trevliga besökare här hela sommaren. Vi kunde beundra deras fantastiska flygkonster när de med otrolig skicklighet jagade varann runt huset. Under gälla skrik ska sägas. Vid närmare studie i den gamla fågelboken kunde vi konstatera att det inte var ladusvalor utan tornseglare som förvisso inte är någon svala. Men det vet dom nog inte om. Igår om aftonen hade de startat racet igen och plötsligt hörde jag en smäll från köksfönstret. Jag har räddat fåglar förr och rusade ut. Tyvärr fick jag inte med kameran och hade nog inte hunnit använda den heller. Den fantastiskt vackra fågeln satt på armstödet på trädgårdssoffan och under några sekunder fick jag se den på nära håll. Snabbt lyfte den och flög iväg. Den behövde nog inte längre tid för att hämta sig. Jag skickade ett tack till Dess räddare och kunde konstatera att det finns mycket att glädjas åt. Även det lilla.
Hej moster
SvaraRaderaVad kul.
Skall med glädje följa även denna blogg.
Håller med dig om att jag inte orkar följa med i den nya tekniken. Tillhör de fria själar som inte har Facebook eller Twitter men som träffar de vänner jag har i det verkliga livet.
Jan
Det är något pampigt (trots den relativa litenheten) med de grandiosa tornseglarna.
SvaraRaderaHej! Vad kul att du börjat blogga
SvaraRaderaJan
SvaraRaderaHåller med! Jag varken Twittrar eller Facebookar och har överlevt ändå. För många verkar det vara en respirator och det vill jag inte hamna i.
Nu fattar jag att jag inte får glömma kramen!?
SvaraRaderaså mycket som jag skrivit om mina älsklingsfåglar får du nu inte läsa!
Inkörningsproblem...
Kram B.P.