Härom dagen kom fjärilen på besök igen som jag skrev om för ett tag sen. Åtminstone såg den likadan ut. Den här gången satte den sig i fönstret och vi kunde hjälpa den ut utan att den flög runt som sist. Visst är det märkligt? Men roligt. Jag undrar vart den tar vägen i vinter?På hemvägen från jobbet idag hörde jag Sjörapporten. Den får mig alltid att tänka på när vi hade båt. Då lyssnade vi av naturliga skäl alltid på Sjörapporten kl. 22. Det kändes så tryggt att veta att vi kommit i hamn, lagom trötta efter dagens segling. Fotogenlampan gungade lätt i "taket" och det knirkade lätt i takt med båtens rörelser och blåste det så hördes vindens ljud i stag och mast. Lite dämpat hördes röster från andra människor som gick på bryggan eller satt i båtarna. Allt var så fridfullt. Sjörapporten nämnde allt från Skagerack och Kattegatt. Namn som Nordkoster, Väderöarna, Måseskär, Vinga, Nidingen, Hallands Väderö, Falsterbo klingade vackert välbekant liksom Storön, Rödkallen, Pite-Rönnskär, Bjuröklubb, Holmön och alla de andra på östkusten. Det kan tyckas onödigt att fästa sig vid något sådant men det slog mig att vi är rika i Sverige i den betydelsen att vi har (mer än många andra länder) en kuststräcka som nästan omger hela landet. Låt oss tro och hoppas att havet får leva och tillfriskna så att även kommande generationer får glädjas åt dess skönhet som vi har fått.
När jag läste dina upprepningar av namnen på fyrarna(visst var det fyrar) så gick det rysningar genom kroppen.Jag minns så väl dessa namn när vi som barn hörde dem i radion.
SvaraRaderaDen var nästan bara på vid nyhetsdags , det fanns inte "En så himla många program"på den tiden.Man lärde sig nästan namnen utantill...
Kram B.P.
Anonym
SvaraRaderaKanske är det känslan av det oföränderliga som skapar trygghetskänslan. I en värld av kaos för vem eller vad det än gäller så behövs ibland bara något av det invanda för att ge en vision av att "något är i alla fall som förut".