Potatisskörd

Idag tog jag upp potatisen ur det provisoriska land utmed lagårdsgaveln som fick bli odlingsområde i år. Bland tegelskärvor, stenar och glasbitar växte de finaste potatis man kunde önska. Skörden var inte så stor men det var inte heller mer än 5 kg sättpotatis jag satte och så har vi ju ätit en del. Med tanke på det enorma regnandet så är jag mer än nöjd. Nu hör det till saken att det för sådär 50 år sedan var hönsgård där. Lite gödsel fanns kanske kvar. Far sa ibland: "Di dummaste böndera får dûm störste potätera".

Tack mor och far för all den kunskap om smått och stort som ni lämnade i arv till oss!