onsdag 7 september 2011

Nästan bara regn och rusk

Resterna av orkanen Irene lär ha drabbat oss men det återstår bara en viskning jämfört med originalet. Dock regnar det horisontalt och askarnas döda grenar faller ner där Petra ska klippa. Nåja, det är inte annat än vänta. Vi har upplevt detta många gånger förr. En lugn, solig vårdag är det ett minne blott. Det är tryggt att ändå veta att det efter varje regn kommer solsken.
Med stigande ålder kan man ibland få en minnesbild, flashback, av något från flydda tider. Det stora vemodet väller in och man konstaterar att det finns mer tid bakåt än framåt. Så är livet, det består, men förs vidare av nya människor. Ibland kan nattens drömmar föra en till något man känner igen men vet att man inte upplevt i detta livet. Om man minns vad man drömde vill säga. Ofta bleknar drömmen nästan genast man vaknar, endast fragment återstår. Min fasta övertygelse är i alla fall att när vi lämnar detta livet går vi bara över till en annan värld som vi inte vill lämna när vi väl är där. Ändå är det med vemod vi inser att vi inte är eviga här.
Allt Gott och Guds Fred!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar