Vart är vi på väg?

Nej, det handlar inte om en känd tävlig i TV utan en stilla undran inför olika intryck jag får i mitt liv. Borås Tidning har haft reportage om oron över den allt minskade handeln i city liksom i Knallerian. Allt fler affärer gapar tomma och många får ett kort liv innan de tvingas stänga igen. Brist på kunder naturligtvis. En som inte lider brist på kunder är: läs och häpna; ett nagelförlängningsföretag! Det är bara att gratulera men hur kommer det sig att kunder (läs unga damer) prioriterar att få lyxiga långa naglar? Är det inte dessutom obekvämt att ha långa vassa naglar som har kostat pengar att få dit? Finns det inte längre nagelklippare att köpa?
Ett annat fenomen som hänt mig: "tänk på en viol och måla hur ni minns den", sa målarfröken. "Jag vet inte hur den ser ut", sa en av de yngre eleverna. "Vi får inte lära oss det i skolan." (?)
Nu är det höst men hade det varit sommar så hade jag gått ut och beundrat violerna och kanske rensat lite ogräs om det behövdes. Sen hade jag gått in, tvättat händerna, borstat lite med nagelborsten (lätt att få jord under naglarna även med trädgårdshandskar). Hade dom varit lite för långa så hade jag förmodligen klippt och filat lite också.
Vad maken beträffar så är han fortfarande otroligt trött, illamående och yr. Dagens besök på Vårdcentralen gav inte så mycket heller. Det är bara att ha tålamod och lita till att sånt här kan ta tid.