Efter två impulsiva semesterdagar (vädret var ju bra) är jag ganska mörbultad. Saken är den att jag aldrig kan slå mig till ro och göra ingenting. Trots föresatsen att bara koppla av far jag (enligt maken) som en duracellkanin mellan tvättstuga, trädgårdsarbete, blomvattning inne mm mm. Dagen började alltså med ett besök i Tärby hos en annonsör av trädgårdspump. Säkert bra men bara "halv". "Nederdelen", den som suger upp vattnet saknades. Alltnog, det var nära till Rångedala plantskola och visst hade jag plats i rabatten för lite mer? Hem och gräva, svettas, plantera, skynda sig innan regnet kom. När kommer det riktigt positiva? Jo, igår fick vi ju hjälp av förra grannen (80+) med att ta bort måbärsbusken. "Man behöver bara göra så här när man ska rätta till spåren i gräsmattan efter traktorn" sa han och lyfte lite med grepen en bit under grässvålen. Simsalabim, det syntes knappt var traktorn gått. Visst tar det en stund att "gå över" alla spåren men enklare än att fylla med jord och så nya frön etc. Hur skulle vi klara oss utan den äldre generationen med allt sitt kunnande i stort och smått?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar