Så kan det gå...

Jag hade ju bestämt mig för att skriva övervägande om positiva ting. Så blir det inte alltid men det beror på hur man ser det. Måndagen inleddes med friskt mod och sedvanlig färd till arbetsplatsen  men allteftersom timmarna gick kände jag mig allt eländigare och jag fick åka hem tidigare än tänkt. Hemma steg tempen till 38.5 innan natten och hade förgåtts av Durchfall, wie man in Deutschland sagt. Som nattlektyr just nu har jag "Själslig healing" av Sylvia Browne, ett känt medium av de insatta. Jag har ju själv uttövat Reiki och har 2:a gradens certifikat i detsamma. Det glöms av för det mesta, vardagspusslet som det så vackert heter gör att man inte alltid tänker på sitt eget bästa. Sylvia Browne fokuserar på ens egen tankekraft till självhjälp och att som komplement till konventionell sjukvård "säga åt" kroppens organ att omedelbart sluta vara sjuka. Det låter som hokuspokus med det är ändå så att många mycket sjuka människor ibland tillfrisknar utan att läkarvetenskapen förstår hur det gick till. Mirakel? Min första naturliga tanke var: "nu kommer jag att ligga här med hög feber i flera dar och jag som måste göra löner för en massa människor." Min andra tanke var: "Ta ner febern! I morgon bitti ska jag vara feberfri!" Vad tror ni hände? Jag var feberfri i morse om än trött och inte riktigt bra i magen men bättre! I morgon går jag till jobbet och gör de där lönerna! Och i fortsättningen ska jag komma ihåg den där förebyggande vården att styra mina körtlar så att jag får vara frisk.