Den 20:e augusti har alltid varit en speciell datum i vår familj. Vi myntade ett uttryck som används än idag. Om man hamnar i nån kö eller på annat sätt får pröva tålamodet genom väntan så säger vi: Här får man stå tills 20:e augusti. Roligt eller ej, vi tycker det. Således har vi mycket att bestyra den här dagen då allt ska göras som vi inte orkat vänta på.
En annan speciell dag är det idag då vi firar vår kära farmor Matilda vars dopdag det är idag. Det tvistades länge huruvida hon föddes idag eller den 18:e. Sanningen var att hon föddes den 18:e och döptes den 20:e. Detta hände för exakt 140 år sedan. Familjen bodde i Arås som ligger på andra sidan Viaredssjön utanför Borås. På den tiden var det oerhört viktigt att barnen döptes (kristnades) så snabbt som möjligt för att de inte skulle riskera att dö odöpta. Om hennes mor var med den långa vägen till Sandhults kyrka vet vi inte men de åkte inte bil dit det är vi helt säkra på. Häst och vagn var det som gällde. Hon hittade så småningom en stilig karl från Nordtorp som hette Klas Samuelsson och som blev vår farfar. Farfar gick ur tiden 1942 och farmor 1956. Båda bodde den sista tiden i det rum som jag sedermera hade under min uppväxt och där jag nu skriver detta. Farfar hann gå över till andra sidan innan jag föddes men han var väldigt snäll har jag hört liksom farmor som också var väldigt snäll. Om man hade gjort något "skamstu" så gick man upp i trappan och grät och då öppnade farmor dörren och lockade ur en vad som hänt. Sen bjöd hon på ingefärskarameller eller platta mintkarameller med skärt på.
Deras minne lever kvar här liksom alla andras som bott här före oss.
En annan speciell dag är det idag då vi firar vår kära farmor Matilda vars dopdag det är idag. Det tvistades länge huruvida hon föddes idag eller den 18:e. Sanningen var att hon föddes den 18:e och döptes den 20:e. Detta hände för exakt 140 år sedan. Familjen bodde i Arås som ligger på andra sidan Viaredssjön utanför Borås. På den tiden var det oerhört viktigt att barnen döptes (kristnades) så snabbt som möjligt för att de inte skulle riskera att dö odöpta. Om hennes mor var med den långa vägen till Sandhults kyrka vet vi inte men de åkte inte bil dit det är vi helt säkra på. Häst och vagn var det som gällde. Hon hittade så småningom en stilig karl från Nordtorp som hette Klas Samuelsson och som blev vår farfar. Farfar gick ur tiden 1942 och farmor 1956. Båda bodde den sista tiden i det rum som jag sedermera hade under min uppväxt och där jag nu skriver detta. Farfar hann gå över till andra sidan innan jag föddes men han var väldigt snäll har jag hört liksom farmor som också var väldigt snäll. Om man hade gjort något "skamstu" så gick man upp i trappan och grät och då öppnade farmor dörren och lockade ur en vad som hänt. Sen bjöd hon på ingefärskarameller eller platta mintkarameller med skärt på.
Deras minne lever kvar här liksom alla andras som bott här före oss.
Det var en fin minnesteckning över en kär gammal anförvant.
SvaraRaderaJag minns min mormors polkagrisar och den blanka enkronan (eller 50-öringen) jag fick någon gång då det "passade sig".
Instämmer till fullo!
SvaraRaderaTanken svindlar! Vi är nu själva i denna position , vore vi väl skickade att förvalta detta!
Månne våra barnbarn ska ha vördnadsfulla minnen av oss?
Uttrycket:"Ända till den 20:e augusti" härrör sig till början av 60:talet.Då var det en väninna från Österbybruk som brukade säga det.Hennes namn var Inga-Britt Frohm , jag undrar var hon finns nu? Vi jobbade båda på KS , som nu genomgår en stor förändring. Men en del av parken är sig lik.
Kram B.P.