tisdag 23 augusti 2011

Minnen från förr...

Ju äldre man blir ju mer minns man från sin barndom vad det nu kan bero på. Yngste sonen sa ibland som barn: Mamma, kan inte du berätta om hur det var förr när du var liten? Berättarkonsten har jag nog ärvt från både mor och far. Mor berättade ofta om sin barndom, hur hon föddes i Lahti Finland 1917 och blev faderslös som 8-månaders baby och inte hade mer än foton att minnas av sin far. Om mormor som flyttade tillbaka till Sverige efter några år av ovisshet innan det stod klart att maken, Heikki Salola, hade stupat 1918 i det s.k. finska vinterkriget. Äldsta dottern Maire dog som 11-åring i hjärnhinneinflammation och mormor stod ensam med två små barn.
Min far var även han en stor berättare och hade alltid mycket att dela med sig av stort och smått. I sin ungdom skickades han av kamraterna till Bio-salongerna för att sedan kunna berätta filmen för vännerna. De "salade" till biljetten men hade bara råd med en. Jag minns också hur vi väntade med spänning på att mor och far skulle komma hem och berätta filmen från början till slut när de varit på Bio.
Mycket gick förlorat när TV kom in i hemmen. Vår familj fick TV först 1961 efter stor påtryckning. Men mycket tillfördes också. Trots endast en TV-kanal var det ett i mångt och mycket bättre utbud än idag. Vem minns inte TV-teatern som gav oss lantortsbor de stora skådespelarna rakt in i vardagsrummet? De politiska debatterna och reportrarnas intervjuer präglades på den tiden av respekt för människan på ett helt annat sätt än idag. Allt var inte bättre förr men en hel del.
Krig har alltid pågått någonstans i världen. Det är smärtsamt att konstatera att det även krigas i vårt annars fredliga land. Vem är störst, bäst och vackrast? Vem har rätt eller fel? Vem har rätt hudfärg?? Jag säger som Stefan&Krister: Var å en får skäms för sett"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar