Idag kan vi fira en födelsedag av en alldeles speciell person, nämligen Johannes Chrysostomus Wolfgangus Teophilus Mozart, född 27 januari 1756 i Salzburg. Han har för alltid gjort ett avtryck i musikens värld av stora mått. Ett geni (bland flera andra) med en alldeles fantastisk förmåga att komponera. Mozart är musikens Kristus lär Pjotr Tjajkovskij ha sagt.
I dag är det även Förintelsens minnesdag. Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg, som räddade tusentals ungerska judar undan Förintelsen, skulle ha fyllt hundra år i år, och därför uppmärksammas hans gärningar särskilt. Våra föräldrar tyckte nog att det var viktigt för oss barn att ta del av vår tids historia och då naturligtvis det krig som pågick och slutade (som väl var) när vi var små. Far hade bl a införskaffat en skrift som visade dess fasor. Den hette "Hitlerrikets storhet och fall" (med betoning på fall!), tryckår 1945. Samtidigt som han visste att vi inte fick glömma så var det en "förbjuden" skrift för oss när vi var små som man fick smyga sig till att titta i när det var mjölkdags och far och mor var fullt sysselsatta i lagårn. Därför fick vi från begynnelsen ta del av det som hänt och kunde prata om det, vilket inte var självklart för dem som överlevde. De har levt i ett trauma i åratal liksom alla andra som nu i denna stund överlever andra trauman från andra fasansfulla upplevelser. Bara i Västra Götaland finns flera barn som ligger apatiska och som riskerar att utvisas. Till vad? Det som är värst är ändå att efterlevande till de som flyttade till Israel som en räddningsplats beter sig precis som nazisterna gjorde mot deras förfäder. De tar mark, sopar ner bostäder, bygger murar för att ta herraväldet över palestinierna som redan fanns där från början. För att "ge igen?" USA ser på och håller dem om ryggen. Jag är inte rasist eller antisemitist men som jag alltid har sagt "var å en får skäms för sitt". Så länge detta får fortsätta är ingen fred att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar