Tecken på utbrändhet

Läste i gårdagens BT om en man som samlade på Dalahästar. Det var en livskris som startade det hela. För tio år sedan jobbade han inom IT-branschen med högt tempo och ständiga prestationskrav. En morgon när hans sambo bad honom att hämta in tidningen bröt han ihop. Han klarade inte av ett enda litet krav till. Det blev bara för mycket att någon förväntade sig att han skulle göra en sak till. Han och sambon tog fem veckors semester och hamnde på Öland. De ropade in några gamla allmogesaker på en sommarauktion och det blev början på hans samling. Han upplevde det naturliga, långsamma och beständiga i urgamla och patinerade träsaker som var en stor kontrast till det moderna möblemang ( en del i plast) de hade. Är det tidens gissel? Att känna det som att man exploderar av frustration när det blir för mycket? Att man inte orkar ha något socialt liv? Att man lever som i en bubbla och blir helt utmattad, aggresiv och introvert? Jag har själv upplevt det och det var lång väg tillbaka. Visst är dagens teknologi helt fantastisk men det gäller att sålla i den strida informationsfloden. Man behöver inte vara uppkopplad hela tiden. Man måste ta vara på det långsamma, naturliga och slitna för att inte tappa kontakten med livet.
PS Även jag "samlar" på Dalahästar. DS