Symaskinen har åkt fram. Det är långt mellan gångerna men ibland är det en del som behöver åtgärdas. Jag blev tvungen att införskaffa en ny symaskin för något år sedan. Som den vane internetanvändaren jag blivit med åren var det självklart att söka på nätet, jämföra och sedan inhandla den utvalda som bekvämt levererades till närmsta postställe. Det blev en Husqvarna (igen), hutlöst billig i jämförelse vad de kostade "förr". Viking heter den också som för att konfirmera sin förträfflighet. Jo, det finns massor med finesser och det hade även den förra, inhandlad på avbetalning i slutet på 60-talet. Mängder av olika sorters sömmar är de utrustade med av vilka jag förmodligen endast använt en liten del. Men en nödvändig utrustning i ett kan-själv-hushåll. Jag har dessutom nästan lika många sorters trådrullar som maken har skruvmejslar och det är många. En sak är dock ytterst irriterande. Den nya maskinen har "handgreppen" på andra ställen än den förra. Eftersom det sitter i ryggmärgen hur man backar, lyfter pressarfoten etc etc så blir man så trött på att det inte längre stämmer! Man skulle kunna väcka mig mitt i natten förr och jag skulle kunna "trä" symaskinen. Men icke längre! Det blir så sällan att jag måste ta fram instruktionsboken för den enklaste sömnad. Nu ska jag inte gnälla längre. Det är roligt att det finns grejor till överkomliga priser och lära nytt är bara bra. Undrar just hur länge det fungerar? Att lära nytt menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar